Galen på ett särskilt sätt

Bakom det märkliga namnet ”Tsangnyön Heruka” (1452–1507) döljer sig en fascinerande person, som trots det stora avståndet i både tid och kultur kan engagera den ”moderna” människan. Vem var han? Han var, som bokens titel antyder, från Tibet, han var buddhist, och han var en yogi, en som praktiserade yoga. Här rör det sig inte om yoga som avspänningsterapi, så som det marknadsförs till dagens upptagna och stressade människor, men om yoga som en väg till frigörande och gränsöverskridande insikter, med andra ord: en väg till visdom. Hans namn berättar att han var från Tsang, den västliga delen av centrala Tibet, och att han var nyön (eller nyön pa), ”galen” ett tibetanskt ord som används om en sorts kringvandrande yogier som bryter med alla konventioner med sitt vanvårdade och skrämmande utseende och sitt utagerande, provocerande sätt. Dessa tibetanska asketer påminner om den ryska ortodoxa traditionens ”Kristi dårar”, också kända som ”heliga dårar”, jurodivye. Med namnets sista element, Heruka, är vi tillbaka i en specifik tibetansk kontext, då ordet refererar till en gudom med indiskt ursprung som har en skrämmande ikonografisk form, en gudom som symboliserar yogins förmåga att fördriva okunnighet och andra hinder på vägen till upplysning. Gudomen kan därmed beteckna yogin själv.

I sin inledning till boken beskriver Stefan Larsson den tibetanske yogin så: ”Hans långa hår var samlat i en stor knut på huvudet. Blicken var intensiv och genomträngande. I hans öron hängde stora ringar tillverkade av ben, och han åt sin mat ur en kranieskål. Han hade ingen fast bostad och sina få tillhörigheter bar han med sig på sina vandringar … Yogin vistades ogärna i kloster. Han föredrog att uppehålla sig bland lik på begravningsplatser eller på andra avlägset belägna ställen där inga andra människor höll till.”

Av allt att döma var han en skrämmande och avvisande figur – otvivelaktigt också av många i sin samtid betraktad som galen. Tsangnyön hade en bakgrund som lärd munk, men redan som ung man insåg han att boklig lärdom och inlärda ritualer inte kunde ge den frälsande insikt han sökte, och därför ändrade han sin livsstil radikalt. Han blev ”galen”, men på ett rätt speciellt vis:

Vägen – att avstå från negativa handlingar

och utöva goda handlingar –

har gjort mig galen.

Resultatet

– att ha känt igen min egen verkliga natur –

har gjort mig galen.

Hans ”galenskap” utlöste kreativa förmågor, och Tsangnyön blev en produktiv författare som skrev två verk som är bland de högst skattade i tibetansk litteratur: en biografi av den store yogin Milarepa (1052–1135), som var en förebild för Tsangnyön själv, och en stor samling av samma yogis sånger. Båda verken blev författade fyra sekler efter Milarepas död, och samlat kan man se dem som en religiös roman snarare än sansade historiska texter.

Milarepa-biografin är översatt till många språk, bland annat två gånger till svenska (Daniel Andreae 1954, Elin Lagerkvist 1986), och kan tryggt räknas till världslitteraturens klassiker. Det har länge varit känt att Tsangnyön Heruka är verkets författare, och en rad studier har kastat ljus över hans liv och litterära verksamhet, men då med ett fokus på Milarepa. Larssons doktorsavhandling från 2009 vid Stockholms universitet, The Birth of a Heruka. How Sangs rgyas rgyal mtshan became gTsang smyon Heruka. A Study of a Mad Yogin, förde forskningen ett stort steg framåt, men har fått begränsad spridning. Därför är den föreliggande boken en viktig skrift för att göra Tsangnyön Heruka känd för en större publik, om än för tillfället främst i Sverige och andra nordiska länder, men potentiellt även för en långt större internationell publik när en engelsk översättning förhoppningsvis blir verklighet.

Medan Larssons doktorsavhandling fokuserade Tsangnyöns liv, vill han i denna bok presentera en översättning av Tsangnyöns sånger som han talar om som ”poesi”. I de flesta fall handlar det emellertid om dikt som var menad att sjungas, och säkert faktiskt sjöngs av Tsangnyön själv, och först senare blev läst som ”poesi”. Tibetansk religiös dikt är en genre som inte är lätt att översätta. I sin originalform är dikterna strängt metriska, och samtidigt innehåller de många begrepp från buddhistisk filosofi och från teknik och erfarenhet med koppling till meditation, som på tibetanska kan förmedlas i en eller två stavelser men som inte kan återges med ett enkelt, kort ord på svenska. Det är därför omöjligt för en översättare att återge originalen helt exakt. Larsson har likväl klarat att ge dikterna en klar och läsbar översättning till svenska. Här är ett exempel på några rader från en dikt i Larssons översättning:

Lyssna! Dorje Nyingpo, du som söker efter sinnet.

Eftersom sinnet är just den som söker,

hur kan du finna det genom att söka?

Även det vassaste svärd kan inte skära sig självt.

Inte ens med den skarpaste syn

kan du se dig själv.

Sök inte efter vatten när du är törstig

och håller på att drunkna!

Trötta inte ut dig själv

genom att försöka knyta upp himlens knutar!

Att göra detta vore som att söka

efter sinnet som du aldrig kan tappa bort.

Varje enskild dikt presenteras i en episod där en fråga, en handling eller en konflikt utlöser sången som har en frigörande eller försonande effekt. Sångerna samlades av en grupp lärjungar 1508, året efter mästarens död. Det är därför rimligt att tro att det verkligen är Tsangnyöns egna sånger som bevarats, medan ramberättelserna måste antas ha skrivits av hans lärjungar.

De flesta läsare har antagligen behov av en redogörelse för grunddragen i buddhismen och specifikt i den tibetanska buddhismen. En sådan finner läsaren i den fylliga inledningen, följd av en biografisk skiss över Tsangnyöns liv och en essä där hans sånger presenteras. I slutet av boken finns det en fyllig samling fotnoter, därefter en ordlista med förklaringar av buddhistiska begrepp. Bibliografin är indelad i sektioner med litteratur på tibetanska, svenska och engelska. Särskilt användbar är en översikt över relevant litteratur på svenska. För fullständighetens skull borde kanske Rolf A. Steins grundläggande verk, Vie et chants de ‘Brug pa kun legs le yogin, om en annan ”galen” yogi från samma period, Drukpa Künlek (1455–1529), ha nämnts (verket finns som referens i Larssons doktorsavhandling).

Stefan Larssons presentation och översättning av Tsangnyön Herukas sånger är en utmärkt översättning av en viktig men hittills inte så känd text. Som redan nämnts, bör Tsangnyöns Milarepa-biografi räknas som ett viktigt verk i mänsklighetens gemensamma litterära arv. Redan av det skälet är Larssons bok viktig, men dessutom är den välskriven och tillgänglig för en stor läsekrets. Stefan Larsson är en forskare med djup kännedom om sitt material, och han förtjänar stort tack för att ha gett läsarna en fängslande inblick i en kultur och religion som trots stora förändringar i Tibet har visat sig vara fortsatt livskraftig och dynamisk.

Översättning: Magdalena Dahlborg

Per Kværne är professor emeritus i religionshistoria vid Oslo universitet.