Gambans hemlighet

”En liten vattenho för dem som språket har övergivit.” Så lyder en av definitionerna på vad musik är i Alain Courneaus film All världens morgnar, som nyligen haft svensk premiär. Musik gör vad ord aldrig kan göra och tar vid där ord inte räcker till. ”Vad söker ni i musiken? – Saknaden och tårarna.” Det svaret far gambisten och tonsättaren de Sainte-Colombe att släppa kollegan Marin Marais över tröskeln till det skjul på gården där han stängt in sig med sin gamba, en flaska vin och sorgen över den döda hustrun som aldrig vill släppa. Musik som levebröd, som medel att behaga furstar och värld, musik som skön konst – det räckte inte. Det gäller att ha sinne för insidan av det som klingar.

Anekdoter om den relativt okände gambavirtuosen de Sainte-Colombe och om hans mellanhavanden med den mera kände Marais ligger till grund för filmen. Det är en fri berättelse som utvecklas, men med en imponerande tidstrohet i både scenografi och – framför allt – musik.

Bilderna i denna ganska händelsefattiga filmberättelse i långsamt tempo är vackra, inte sällan stilleben-artade. Framstående skådespelare som JeanPierre Marielle och Gerard Depardieu bidrar till lyftning- skådespelare som dock uppenbart inte kan spela stråkinstrument. Den noggrannhet som bland annat engelska filmskapare inte sällan lägger ner på att få aktörerna att agera äkta – och inte som här exempelvis treva hjälplöst drillande på de högsta strängarna medan gamban man hör spelar löpningar i lågt läge – kunde man väl ha kostat på sig, sådan omsorg som i andra avseenden lagts ner på musiken.

Den absoluta huvudrollen spelar viola da gamba, violoncellens föregångare. Filmen är en stillsam men stor fest för dem som älskar barockmusik och har upptäckt vilka oerhörda vinster man under de senaste årtiondena har gjort i tolkningen av den. Den kan också bidra till upptäckt av det. En av världens absolut ledande gambaspelare, katalanen Jordi Savall, svarar för den musikaliska ledningen och det mesta av musiken, som också finns att köpa på CD och kassett. Han har dokumenterat en myckenhet bland annat fransk musik för basgamba och spelar-virtuost – med en fascinerande kombination av inlevelse i barockens spelregler och retorik å ena sidan, musikalisk frihet å den andra. Gamborna klingar med den förunderliga förening av fyllighet, värme och raspighet som bara en barockgamba kan frambringa.

En recensent jämförde All världens morgnar med Amadeus, filmen om geniet Wolfgang Amade M. och den mera medelmåttige – men i Milos Formans film orättvist nedklassade och misstänkliggjorde – Salieri. Men den här filmen är knappast en film om geniet kontra medelmåttan utan en berättelse om musikens väsen, om spänningen mellan en extremt introvert musikuppfattning och en mera utåtriktad. Om musikens tragiska dimension och om förmågan att inte bara spela, om än aldrig så virtuost – om förmågan att avlocka gamban dess verkliga hemlighet.

All världens morgnar. En film av Alain Courneau Scenario och dialoger Pascal Quignard

Musikalisk ledning Jordi Savall (1991)

Marin Marais – Sainte Colombe – Frankois Couperin – JeanBaptiste Lully: Tons les matins du monde Bande originale du film. Direction musicale Jordi Savall Audivi/Valois CD V 4640 (1991)