Genomtänkt om företagsetik

Hög effektivitet är eftersträvansvärd, javisst. Men ur moralisk synvinkel är effektivitet inte den enda tänkbara ledstjärnan för ett företag. Lika relevant är personalens delaktighet i arbetets utformning och att tolerans visas gentemot avvikande åsikter. För att kunna känna sig respekterad och agera som person i organisationen krävs ett visst spelrum. Den som saknar handlingsalternativ utvecklas inte heller. Vingklipps dessutom möjligheten att framföra kritik, försämras det etiska organisationsklimatet drastiskt. Individuellt ansvar för företagets och samhällets bästa kan bara den ta som ges ett ordentligt handlingsutrymme.
Den neoklassiska ekonomiska teorin, enligt vilken företagets samhällsansvar begränsar sig till att maximera vinsten, har uppenbara brister på det etiska området. Den osynliga handen befriar inte företagen från samhällsansvar. Intressenter i företagets omvärld (kunder, leverantörer, konkurrenter, miljön m.fl.) har rättigheter som företaget inte kan blunda för. Dessutom underskattar den neoklassiska ekonomiska teorin de positiva effekter som företag kan ha för samhället, utan att de direkt belönas för detta. Man kan här nämna företagens samhällsstabiliserande funktion i utvecklingsländer, liksom deras upphov till framtidstro i dessa delar av världen.
Så kan grundtankarna i boken Företagsetik sammanfattas. Den innehållsrika läroboken är skriven av Tomas Brytting, docent i företagsekonomi vid Centrum för etik och ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Boken är mycket välskriven och därför lättbegriplig, utan att fördenskull bli ytlig. Företagsetik ställer inte upp enkla regler för moraliskt smånyfikna utan tvingar till reflektion. Den som letade efter smidiga lösningar och lättsmälta svar blir förmodligen besviken. I didaktiskt hänseende har läroboken flera förtjänster, såsom åtskilliga konkreta exempel, sammanfattningar och ställningstaganden, samt överskådliga grafiska figurer. Det teoretiska stoffet lättas dessutom då och då upp av uttrycksfulla och ibland humoristiska fotografier, t.ex. ett ur Charlie Chaplins film Moderna Tider, som vill förmedla kritik mot en alltför instrumentell människosyn.
Ekonomisk kurslitteratur (särskilt den från USA) har ofta en tendens att fokusera på företagsledningen, gärna i uppblåsta sammanhang. Studenter och kursdeltagare får som en följd av detta lära sig att administrera företag av General Motors eller Philip Morris storlek, trots att detta är en adekvat förberedelse bara för fåtalet. Boken Företagsetik har i detta avseende en bredare ansats. Man kan säga att Brytting till viss del förskjutit de företagsetiska frågorna från företagsledningen, dels ned till medarbetarens nivå, dels ut i samhället. Etik är inte bara en angelägenhet för cheferna och för styrelsen. Boken Företagsetik förlorar sig dock inte i småskaliga resonemang utan behåller rentav ett globalt perspektiv. Brytting återkommer vid flera tillfällen till skillnaden mellan betalningsförmåga och betalningsvilja, en distinktion som framförallt nobelpristagaren Amartya Sen utarbetat. Ekonomisk teori tar för det mesta bara hänsyn till betalningsförmågan och analyserar hur den får sitt utlopp genom olika typer av inköp. Att faktiskt vara förmögen att köpa något på marknaden och att vilja göra det är dock inte samma sak: vad spelar det för roll om bröd finns på marknaden när man inte har några pengar? (sid. 141).
Innan Brytting ger sig i kast med bokens två huvudområden – individens roll i företaget respektive företagets roll i samhället – lägger han i de två inledande kapitlen en allmänetisk grund, utan vilken de företagsspecifika problemen som dryftas senare i boken skulle sväva i luften. Utmanad av socialdarwinismen och den etiska relativismen, vilka tenderar att försvaga eller tillintetgöra den moraliska dimensionen, ställer Brytting den fundamentala frågan: varför skall jag överhuvudtaget sträva efter att vara god? Varför skall jag som individ bry mig om det gemensamma bästa? På ett övertygande sätt slår Brytting fast att människan är av såväl individuell som social natur. Han stöder sig här på den kanadensiske filosofen Charles Taylors lära om det meningsfulla och autentiska livet. Den enskilde människan mår bäst av att vara sann mot sig själv. Att vara autentisk, att sträva efter det moraliskt goda hör till livets mening. Här kommer även ansvaret för gemensamma bästa.
På ett övertygande sätt slår Brytting mot uppsägningens etik, ett ämne som om inte annat därigenom är aktuellt nu när en av Sveriges största koncerner avskedar 11 000 personer. En etisk bedömning av uppsägningar undrar naturligtvis över de motiv som ligger bakom att det sker. Minst lika viktigt är dock förfaringssättet: hur blir den drabbade informerad? Hur gestaltas samtalet med vederbörande (i den mån det äger rum)? I det här sammanhanget får man inte glömma bort den svåra roll som mellanchefer kan hamna i, då de ofta på grund av order uppifrån ser sig tvungna att avskeda medarbetare.
Läroboken går även igenom för moralfilosofin centrala begrepp som ansvar, intention, val och handling. Visserligen bjuds läsaren här på en upplysande begreppsanalys, men den s.k. handlingsteorin är betydligt mer komplicerad än vad Företagsetik ger intrycket av. Debatten om vård vid livets slutskede (eutanasi etc.) har visat hur svårt det är att definiera begreppen ”avsikt” respektive ”intention”. En handling kan ha flera konsekvenser, trots att bara en av dem var avsedd, för att nu bara nämna ett problem. Hur ställer man sig till detta inom företagsetiken? Och hur skiljer man egentligen frivilliga handlingar från icke frivilliga? För exempelvis mellanchefen med uppsägningsuppdraget kan detta vara en nog så brännande fråga.
Brytting avslutar med en redogörelse för de många hjälpmedel som står till buds för att förstärka organisationens etiska standard. Hit hör samtal om moraliska problem, etiska koder och riktlinjer, etikkommittéer, belöningssystem, självkännedom genom meditation. Alla dessa metoder må fungera som ett stöd, de förblir dock verkningslösa om den rätta inställningen saknas. Redan i första stycket i Grundläggning till sedernas metafysik (1785) markerar Immanuel Kant att det är viljan bakom handlingarna som fäller avgörandet. Inte vilken vilja som helst, utan den goda viljan. Det finns ingenting i hela världen – hävdar Kant – som kan anses vara så gott som en god vilja. Man kan inte ens i sin vildaste fantasi tänka sig något som är så genuint gott som en god vilja. Med detta vill Kant säga att det inte hjälper hur mycket personerna (i företaget) än tar sig i den moraliska kragen, om inte avsikten bakom handlingarna är ren och uppträdandet styrs av en god vilja.