Signum har tidigare uppmärksammat den viktiga händelse som utgivandet av Bibelkommissionens nyöversättning av Gamla testamentets deuterokanoniska eller apokryfa böcker utgjorde (Tillägg till Gamla testamentet, SOU 1986:45). Det är glädjande att medlemmarna i den s.k. apokryfenheten nu har givit ut en följdvolym till sitt opus, där en rad frågor i samband med dessa skrifter belyses.
På ett sätt är de deuterokanoniska böckerna ofta mer tillgängliga än Gamla testamentets kanoniska böcker. Genom sin blandning av ganska jordnära vishetsregler (Syrak), spännande historieskrivning (Mackabeerböckerna) och en hög teologisk spekulation (Visheten) rymmer de på ett begränsat utrymme de flesta olika bibliska genrer. Detta framhålls av Per Block i kapitlet ”Den föränderliga religionen”, som innehåller många djupa och tänkvärda synpunkter på vad som kunde kallas apokryfernas religion och gudsbild. Författaren relaterar genomgående dessa gamla skrifter till vår egen tid och konstaterar avslutningsvis: ”Apokryferna är en korsväg, en gränstrakt eller en mötesplats. Därför har många sökare med öppet sinne haft glädje av att vistas där, trots att de kanske vid första anblicken trott sig stå i en av religionshistoriens smalaste återvändsgränder.”
Jerker Blomqvist, professor i grekiska i Lund, står för två av bokens innehållsrikaste bidrag. I ett inledande kapitel redogör han för den judiska historien under mackabeertiden. Blomqvist redogör initierat för Judas Mackabaios (ty så heter han numera) och hans anhängares kamp mot den hotande helleniseringen. Det hade varit intressant att få denna viktiga fråga ytterligare något belyst. Kampen för kultens renhet i Jerusalem är en sak, men varför motsatte sig vissa (långtifrån alla) judiska grupper så energiskt den grekiska kulturen? I Alexandria uppstod ju en blomstrande judiskhellenistisk kultursyntes. Det finns ett parallellfenomen som märkligt nog inte brukar anföras, nämligen vissa konservativa romares kamp mot grekisk kultur, Cato d. ä. är den mest kände, men många andra fanns. Det grekiska gymnasiet föraktades djupt av Cato (jfr 2 Mack 4!) och några offentliga gymnasier fanns inte i Rom under republikens tid. Mellan judisk tora och gammalromersk virtus råder onekligen en viss skillnad, men här finns också en attitydlikhet som vore värd att undersöka.
Gun-Britt Sundström behandlar kvinnorna i den apokryfa litteraturen, t.ex. kvinnofientliga ordspråk, visheten som kvinna och Judit som motiv i senare tids litteratur. Det är en stor bredd i denna exposé från 100-talet f.Kr. till Rolf Hochhuths sorgespel Judith från 1984, som behandlas under den lockande rubriken ”Judit och Reagan”. Christer Åsberg är Bibelkommissionens sekreterare men ursprungligen litteraturvetare. Hans framställning formar sig till ett fängslande panorama över apokryfernas användning från medeltid till dags dato. Övertygande uppvisas dessa skrifters mycket starka ställning i Sverige ända fram till 1800-talet. Reformationen snarast förstärkte deras position, åtminstone till en tid. Snart sagt varje referens till apokryferna i litteraturen registreras med stor litteratur- och kulturhistorisk kringsyn.
Kort sagt: denna bok håller vad titeln lovar, den är en god och nyttig läsning.