av STEN HIDAL
Moseböckerna brukar i kyrkan kallas med en grekisk term Pentateuken eller ”femrullen”. Den judiska benämningen är tora. I den kristna kyrkan har dessa böcker aldrig kunnat få riktigt samma ställning som Psaltaren eller Jesaja. Därmed är inte sagt att de är ointressanta eller oviktiga. Denna bok av teol. dr Bo Brander är ett energiskt försök att låta dem inta sin rättmätiga ställning i bibelläsningen.
Boken har sitt upphov i ett antal reträtter som författaren lett i Heliga Hjärtas kloster vid Omberg. Det är alltså fråga om en ”from” läsning av Bibeln, inte en vetenskaplig sådan. Huvuddelen är ett referat av vad som faktiskt står i texterna. Viktiga händelser och personer lyfts fram, men några allegorier i stil med vad som var vanligt i äldre tid förekommer inte. Författaren hänvisar i förordet till J. J. Rambachs bok Kristus i Moses men verkar ha gjort ett måttligt bruk av den. Även från kyrkofäderna förekommer lån, mest från Origenes och Gregorios av Nyssa. Desto mera har hämtats från den judiska traditionen, som ju har haft ett speciellt intresse för dessa böcker.
Flera gånger framhålls att Jesus levde i full harmoni med tora och att han underströk att inte en prick av lagen skulle förgå (Matt 5:18). Det är helt rätt, men i varje fall i fråga om delar av den muntliga tora måste Jesus ha haft ett relativiserande synsätt. Annars blir det omöjligt att förstå den konflikt som uppstod mellan honom och det judiska etablissemanget, en konflikt som alla fyra evangelier vittnar om.
Denna bok har sitt värde redan genom att den låter oss veta vad som står i Moseböckerna. Det är allmänt bekant, att en bibelläsning ”från bok till bok” brukar stanna vid Tredje Mosebok. Att så skall ske här, är ingen risk. Därnäst har den ett stort värde genom att vara observant på alla de trådar som förbinder Gamla och Nya testamentet. De är långt flera än vad de rena citaten ger vid handen.
Den bibelöversättning som används är Bibel 2000, men författaren har även använt den hebreiska grundtexten och citerar enstaka ord och uttryck från den. Här vill jag göra en kommentar. Få saker är så frustrerande för en bibelöversättare som att läsa eller höra att grundtexten egentligen betyder något annat eller att en ordagrann översättning skulle lyda si och så. Naturligtvis vet översättaren detta, men hans uppgift har inte varit att ge en ordagrann översättning utan att i enligt med de direktiv som rådde för Bibel 2000 ge en återgivning på en ”idiomatisk, naturlig, begriplig nutida svenska”. Då måste ibland det ordagranna uppoffras, och den uppbygglighet som då eventuellt går förlorad torde vara minimal.
Det bör även observeras att det judiska samfundet i Sverige har varit representerat i Bibelkommissionens styrelse under hela den tid översättningsarbetet pågick och har haft alla möjligheter att göra översättningen acceptabel för judiska läsare. Detta är ur ett internationellt perspektiv mycket ovanligt, kanske unikt.
Bo Branders bok kan användas i flera olika sammanhang: i studiecirkeln, i den enskilda bibelläsningen, som en repetitionskurs i moseböckernas innehåll. Hur den än används, kommer den att vara till nytta.
Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.
Ur Signum nr 8/2023, s. 60–61.