av PETER TURKSON och PETER SCHALLENBERG
I Lukasevangeliet, som med sitt tydliga sinne för de fattiga på ett särskilt sätt präglade den helige Bonaventura (1221–1274) och den franciskanska teologin, heter det: ”Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er” (Luk 6:38). Bibelställets sammanhang är också avgörande för den katolska finansetikens sammanhang. Det handlar sedan uppkomsten av de första bankerna – som pantbanker för att kringgå det då ännu rådande ränteförbudet – och av den tidiga kapitalismen i franciskanernas predikningar hos Bernardino av Siena (1380–1444), om en ”effektiv altruism”, det vill säga ansträngningarna att genom att avstå från rikedom investera de knappa resurserna tid och pengar på bästa sätt för att livet ska bli mycket bättre för de flesta – helst för alla – människor.
Den (bioetiskt ytterst omstridde) australiensiske etikern Peter Singer lade redan 2015 fram beaktansvärda tankar om detta i boken The Most Good You Can Do. How Effective Altruism Is Changing Ideas About Living Ethically [Yale University 2015]. Med tanke på den katolska socialläran och en motsvarande finansetik finns det för närvarande lyhörda kyrkliga katolska institutioner och dessutom banker i allmänhet liksom även enskilda personer, som bör uppmuntras till ett hållbart etiskt förhållningssätt inom finanssektorn. Det handlar om impact investment, det vill säga om kapitalmarknadens hållbara, etiska påverkan.
Detta utvecklas å ena sidan genom påven Benedictus XVI:s tankar om finanskrisen i hans encyklika Caritas in veritate från 2009 och motsvaras å andra sidan mycket tydligt i en holistisk syn på människan och socialetiken i påven Franciskus undervisning.
Det finns fem sociala principer som utgör kriterierna för utvecklandet av en etisk investering: person, solidaritet, subsidiaritet, det (globalt) gemensamma goda och hållbarhet.
Ökat välstånd och världsförbättring
Påven Franciskus är i sin andra socialencyklika, Fratelli tutti från 2020, ytterst tydlig: ”Företagande är i själva verket en förnämlig uppgift, avsedd att producera välstånd och att förbättra vår värld.” (nr 123) Det låter ofarligt men var en gång revolutionärt när den tidiga kapitalismen uppstod inom den franciskanska reformrörelsen, som utgick från Toscana med Bernardino av Siena och uppmärksammade så betydande reformpredikanter som Berthold av Regensburg (1220–1271) och David av Augsburg (1200–1272) som första gången explicit uttryckte stor uppskattning av företagarens flit och vinstintresse. Berthold säger exempelvis i en predikan över liknelsen med talenterna: ”Vi måste alla ta på oss någon uppgift, genom vilken vi kan uppnå vår salighet”. Härifrån är inte steget så långt till den stora uppskattningen av kallelsen och den yrkesmässiga ambitionen hos Martin Luther. Kallet/yrket kommer av kallelsen! ”Gud älskar adverben och bryr sig inte om hur gott något är utan om hur väl utfört det är”, sade något tillspetsat en anglikansk biskop under 1600-talet. Det är inte vad någon är utan hur han eller hon utför något som avgör den moraliska bedömningen. Rättare sagt är det inte bara strävan efter personlig fattigdom utan – paradoxalt nog – även strävan efter vinst, som kan vara en väg till himlen, till Guds kärlek och motsvara Guds plan för att göra en människovärdig existens möjlig – och detta just genom denna vinststrävan hos talangfulla individer.
Idén om den sociala marknadsekonomin bygger i grunden på denna gamla franciskanska tanke på en regelstyrd marknadsekonomi med konkurrens och konkurrerande vinstintressen, där kartellförbud och en rättvis beskattning är det effektivaste sättet att åstadkomma en social och människovärdig altruism. Med det här synsättet helgar den goda avsikten verkligen det som en gång var ett egoistiskt medel, eller för att tala med Adam Smith: ”Det finns en katolsk ’osynlig hand’ inom den regelstyrda marknaden!”
Den katolske näringslivsforskaren och politikern Amintore Fanfani (1908–1999) lade knappt 30 år efter Max Webers undersökningar av kapitalismens födelse genom den protestantiska arbetsetikens spiritualitet fram ett eget omfattande verk, som dessvärre är orättvist okänt inom tyskspråkigt område, nämligen Cattolicesimo e Protestantesimo nella Formazione Storica del Capitalismo (1934), som redan ett år senare med stor framgång översattes till engelska [Catholicism, Protestantism and Capitalism (1935, Sheer and Ward)]. I sin bok leder Fanfani i bevis att den tidiga kapitalismen inte bara har den franciskanska tiggarrörelsen att tacka för sitt namn utan även för sin idé.
Tanken är kortfattat följande: För att de fattigaste av fattiga ska kunna få hjälp, räcker det inte med att vädja till de rikas medlidande – som kyrkofäderna under det första kristna årtusendet, i synnerhet Ambrosius av Milano, Basilios den store och Johannes Chrysostomos, gjorde – och förlita sig på deras allmosor, utan det krävs, med hänsyn till den mänskliga, naturliga strävan efter vinst och ökat välstånd, system och institutioner för att omfördela rikedomen och välståndet. Det viktigaste systemet för detta är, enligt franciskanernas upptäckt, marknaden, där vinstintresset kanaliseras inom ramen för en regelstyrd konkurrensinriktad verksamhet. Marknaderna gynnar på så sätt den effektiva fördelningen av arbete och välstånd, och finansmarknaderna bör på liknande sätt uppfylla kraven på välstånd och förhindra fattigdom.
Vid hanterandet av pengar och andra förmögenhetsvärden måste några grundläggande frågor besvaras innan konkreta investeringsbeslut fattas. Det finns å ena sidan framför allt en professionell plikt att förvalta och investera förmögenhetsvärden och å andra sidan samtidigt en moralisk plikt som utesluter mänskligt ovärdiga investeringar. Utifrån detta kan tre frågor för kyrkliga och kyrkligt kopplade investeringar ställas: Främjar de materiella medlen primärt den kyrkliga institutionens prioriterade uppgifter? Motsvarar den konkreta förmögenhetsfördelningen (anläggningstillgångar, biståndstillgångar, projektmedel, verksamhetsmedel) institutionens uppdrag? Står de konkreta investeringsbesluten i överensstämmelse med en faith consistent strategy, det vill säga institutionens grundläggande värderingar?
Man kan tänka på det inom dygdetiken ofta ökända axiomet, att ändamålet helgar medlen. Här står målet och avsikten med en investering i första rummet, inte i första hand synen på det ständigt egoistiska motivet i vinstintresset. Strävan efter vinst och avkastning är inte något i sig ont (intrinsece malum), det vill säga något under alla omständigheter förbjudet ont (som mord, lögn, våldtäkt, rån, slaveri), trots möjliga förmildrande omständigheter eller avsikter, utan vinstintresset blir något ont först när det blir ett uttalat begär. Likväl kan det tjäna som en drivkraft för att uppnå ett gott mål.
Motivation och intention rör sig i riktning mot altruism utan att förlora det berättigade egenintresset ur sikte. Den berättigade frågan lyder då: Hur påverkar min investering de involverade och deras omgivning, samhället och det gemensamma goda? Vad innebär den för främjandet av samhällets svagare medlemmar? Redan med tanke på det växande antalet icke uttryckligen religiöst motiverade medarbetare inom kyrkliga institutioner är detta paradigmskifte viktigt, helt i enlighet med innebörden av liknelsen med talenterna (Matt 25:14–30) och en motsvarande skillnad mellan primära och sekundära värden. Det är socialetiskt mycket viktigt och innebär samtidigt en tydlig skillnad mot den tidigare individetiskt inriktade moralteologin. Ett gott verk blir inte främst gott genom att det inte ger de agerande människorna någon vinst. Försakelse är inte det enda utslagsgivande kriteriet för godhet. Vinst för såväl en själv som för andra människor går bra att förena och är verkligen inte något utslag av ondskefull egoism.
Investeringar är alltid kopplade till målsättningar och följer ett syfte. De ekonomiska medlen som finansierar investeringarna måste i alla fall placeras med en god avkastning.
Här låter sig de olika investeringskategorierna differentieras utifrån hur kapitalistiskt respektive filantropiskt präglade deras inriktning är, det vill säga om de är inriktade mot investerarens egennytta eller det gemensamma goda (jfr Peter Turkson, Peter Schallenberg och Ulrich Schürenkrämer: Ethisches Investment. Katholische Sozialwissenschaftliche Zentralstelle 2021. Gratis nedladdningsbar från gruene-reihe.eu).
Den avgörande frågan utifrån den katolska socialetikens perspektiv är ständigt: Vad är målet och avsikten med en investering? Gynnar investeringarna individers avkastning och vinst, eller har de därutöver ett etiskt mervärde som kommer det gemensamma goda till del och därmed är till förmån för de svagaste medlemmarna av den mänskliga familjen?
I dag har insikten om en fullödig hållbarhet vunnit terräng i samhället, nämligen att en ensidig inriktning av ekonomin på vinsttänkande och en maximering av aktiekursen inte lämpar sig för att förverkliga målet om en omfattande rättvis värld för den gemensamma globala nyttan och att i den kristna socialetikens anda minska orättvisorna, rättvist fördela resurserna och skydda klimatet.
Detta gäller även för den globala utvecklingspolitiken och för en hållbar klimatpolitik. I socialencyklikan Laudato si’ heter det: ”Näringslivet accepterar varje form av teknisk utveckling utan att bry sig om eventuella negativa konsekvenser för människorna” (nr 109). Redan påven Benedictus XVI uppmanade till ett näringsliv inriktat på rättvisa och social omsorg i form av bidragets logik: ”Kärlek i sanning innebär att varje ekonomiskt initiativ får en gestalt och struktur, som visserligen inte helt utesluter vinst, men som vill gå längre än ekvivalensprincipens logik och vinsten som självändamål” (Caritas in veritate, nr 38).
Investerarna kan gynna positiva förändringar inom näringslivets olika områden. Detta sker när företag som inte motsvarar de tydliga och noggrant definierade etiska parametrarna för oförytterliga mänskliga rättigheter (personens grundläggande rättigheter, förbud mot barnarbete och anfallsvapen, klimat- och miljöskydd) utestängs. Några investeringsfonder rör sig redan i denna riktning mot ett ekonomiskt näringsliv som tar ett helhetsansvar. Samtidigt ger allt fler banker sina kunder möjlighet att göra investeringar som uppfyller etiska parametrar, och även börsnoterade företag visar sig vara beredda till en etiskt hållbar aktivitet. Som stödjande i detta sammanhang kan här särskilt den nordamerikanska organisationen Catholic Relief Service och den belgiska biskopskonferensens Charte de bonne gestion [Den goda företagsledningens charta] från 2017 och även den österrikiska biskopskonferensens Richtlinien zur ethischen Geldanlage [Riktlinjer för etiska penningplaceringar] nämnas.
Olika katolska institutioner har sedan dess planerat att utesluta företag som överutnyttjar energi- och råvarutillgångar eller ägnar sig åt miljöförstörande brytning av olja, gas och kol. Även på mikronivå är olika initiativ till hållbara investeringar i utvecklingsländerna att vänta, till exempel genom mikrokrediter och lån med låg ränta och även ekonomisk hjälp till familjer som blivit svårt skuldsatta på grund av ocker.
Vatikanen och de hållbara investeringarna
Från den katolska sociallärans globala perspektiv framstår det som viktigt att påskynda arbetet med investeringar i hållbara strukturer, vilket ökar investeringarna från de banker som är verksamma inom utvecklingssektorn till förmån för den reala ekonomin (i stället för spekulationsekonomin). Kriterier för utvärdering av vilka ekonomiska investeringar som är mest hållbara, tar störst hänsyn till helheten och till kraven på klimatneutrala investeringar ingår också i detta arbete, liksom även utjämningen – inte minst genom mikrokrediter – av klyftan mellan dem som får låna och de människor som är varaktigt utestängda från att låna.
För ett hållbart och etiskt ekonomiskt näringsliv gäller följande förhållningssätt: ”Välståndet måste anpassas till kriterier som går utöver det som ett lands bruttonationalinkomst uppvisar och som även tar andra måttstockar i beaktande, som exempelvis säkerhet, hälsovård, ’den mänskliga kapitaltillväxten’, samhällets livskvalitet och arbete. Vinsten kommer alltid att eftersträvas, men inte till varje pris och kommer aldrig vara den enda avgörande referenspunkten för den ekonomiska verksamheten” (Trosdikasteriet/Dikasteriet för främjandet av hållbar mänsklig utveckling).
Såtillvida krävs det, vilket också Franciskus uttryckligen uppmanar till i Laudato si’, en ny, allomfattande ekologisk modell, som tar hänsyn till alla aspekter av de miljömässiga, ekonomiska och socialekologiska frågorna, och som är inriktad på att göra gott i stället för enbart vara inriktad på vinstmaximering. Därigenom stärks de fattiga och de människor som lever i samhällets utkanter, och det globala gemensamma goda blir mer rättvist.
Med andra ord: en kretsloppsinriktad civilisation kräver ett kretsloppsinriktat näringsliv. De investeringskategorier som substantiellt eller till största delen strävar efter det gemensamma goda och därmed framför allt får en social påverkan kommer då betecknas som påverkansinvesteringar (impact investments). Sådana påverkansinvesteringar utmärks, förutom av den sociala påverkan, också av att de i regel är förpliktade att göra en avvägning mellan å ena sidan finansiella intäkter och å andra sidan social nytta och socio-ekonomiska målsättningar och att deras positiva effekt ofta endast delvis eller snarare inte tillräckligt tydligt kan utläsas med hjälp av vedertagna ekonomiska mått.
Dessa mått går inte tillräckligt djupt och ger ett intryck av att investerare avstår från en del av avkastningen, eftersom den andra komponenten i investeringen, det vill säga den sociala avkastningen, inte tillräckligt återspeglas. Det handlar här om en ”bidragskultur”, vilket encyklikan Caritas in veritate utförligt tar upp i anslutning till hur den tidiga franciskanska ekonomiska teorin utvecklades i Toscana. Nästankärlek blir verkningsfull på effektiva sätt utanför Edens lustgård och före den yttersta tiden i former av legitim strävan efter vinst och därigenom en effektiv altruism.
Den av Vatikanen initierade Laudato Si’ Action Platform nämner, i samband med arbetet att få till stånd en motsvarande hållbar och allomfattande finansetik, sju aktörer: regeringsoberoende organisationer, religiösa ordnar och föreningar, familjer, församlingar och stift, utbildningsinstitutioner, sjukhus och vårdinrättningar, ekonomiska aktörer. Därtill kommer sju målsättningar: ekologisk hållbarhet och klimatneutralitet, global solidaritet, framför allt till förmån för särskilt sårbara grupper inom den mänskliga familjen (exempelvis urfolk och migranter), skapandet av ett ekologiskt näringsliv, praktiker för en enkel livsstil, utvecklandet av en ekologisk spiritualitet, möjliggörandet av en ekologisk uppfostran och bildning, prioriteringen av delaktighet och små gemenskaper i en anda av äkta subsidiaritet.
Investeringarna för det gemensamma goda över hela världen är utifrån den moderna katolska sociallärans perspektiv utomordentligt viktiga. Dessutom måste de komma ut ur skuggan av enbart altruistiska bidragsmedel och in i ljuset från en professionell investeringsstrategi. Eller teologiskt uttryckt: vinst och nästankärlek möts. Påverkansinvesteringar (impact investments) förtjänar att ta steget ut ur kapitalmarknadens nisch och etablera sig i det gemensamma ekonomiska skeendet. Först då lyckas skapandet av ett människovärdigt samhälle som bygger på helt olika gestaltningar av ett privat näringsliv i gemenskap med en å ena sidan politiskt utformad ekonomi – hushållning i ordet egentliga mening – och divergerande [ekonomiska] intressen å den andra.
Översättning: Per Lindqvist
Artikeln var ursprungligen publicerad i tidskriften Herder Korrespondenz nr 3/2022 och publiceras med utgivarens tillstånd, www.herder.de.
Peter Turkson är kardinal, kansler för Påvliga vetenskapsakademien och tidigare ordförande för Justitia et Pax Internationalis.
Peter Schallenberg är katolsk präst, professor (lärostolsinnehavare) i moralteologi och etik vid Paderborns teologiska fakultet.
Ur Signum nr 7/2022, s. 29–33.