Grundlig introduktion till judisk traditionslitteratur

En bok som lättfattligt framställer judiska tolkningsmetoder när det gäller helig skrift är ett välkommet bidrag till vår svenskspråkiga judaistik. Den lundensiska författaren Karin Hedner Zetterholm ger oss här en nyttig och, trots det begränsade omfånget, en grundlig introduktion till den judiska traditionslitteraturen över huvud. Vi får veta vad mishna och midrash är, hur talmud är uppbyggd och har vuxit fram. Boken är både historiskt orienterad och särskilt inriktad på moderna förhållanden.

Författaren är angelägen om att visa den höga grad av flexibilitet som alltid har utmärkt den judiska utläggningen. Titeln anspelar därpå – om Bibeln och än mera den rabbinska traditionen vore fast förankrad i himlen, då funnes inte mycket mera att säga. Men hela den judiska historien vittnar om en fortgående tolkning och anpassning av det övertagna godset till nya situationer och nya krav. Hela tiden sker en jämförelse med Nya testamentet, där inte minst Jesu liknelser kan tolkas på ett nytt sätt utifrån samtida judendom. På ett förtjänstfullt sätt framhålls också de inslag av maktkamp som finns i den judiska traditionen – motsättningar gällande läran är inget som de kristna har monopol på.

Samtidigt är det tydligt att det finns klara gränser för denna anpassningsförmåga och den går vid de bud som i särskilt hög grad har kommit att bli en del av judendomens identitet. När det gäller dietlagarna t ex, saknas i ganska hög grad denna flexibilitet och detta trots att det för den vetenskapligt arbetande exegetiken är näst intill omöjligt att avgöra vilka djur som avses i listan i 3 Mos 11 (med parallell i 5 Mos 14).

Här kommer också en del av bokens begränsning till synes. Hedner Zetterholm påpekar – och med all rätt – hur mången kristen exeget har arbetat med en outtalad förutsättning: judendom och kristendom är från första början klart skilda åt. Den judiska synen är lagisk och präglad av gärningsrättfärdighet. Särskilt protestantisk bibeltolkning har utifrån ett renodlat paulinskt perspektiv nog ofta hemfallit åt detta. Men det skall inte heller förnekas, att en exegetik kan vara lika mycket bestämd av den motsatta förutsättningen: det får inte finnas någon motsättning – mer än en mycket marginell sådan – mellan judendom och kristendom. Därför kan man inte heller finna en sådan i texterna. Författaren till denna bok ansluter sig helhjärtat till den syn på Paulus (enligt henne omfattad av ”många forskare”) som i Sverige främst representeras av Magnus Zetterholm i boken Lagen som evangelium. Den nya synen på Paulus och judendomen (2006).

Det hade varit bra om författaren också hade givit en kort introduktion till den judiska exegetikens sätt att arbeta med olika betydelseplan i bibeltexten. Så till exempel kallas den bokstavliga betydelsen för peshat, för den allegoriska nivån finns det olika termer. Det hade varit en intressant jämförelsepunkt med särskilt den fornkyrkliga bibelutläggningen.

Författaren uppvisar på nästan varje sida sin utomordentligt stora förtrogenhet med den judiska traditionslitteraturen. Men också med den moderna judendomen är hon väl förtrogen, och en givande jämförelse mellan hur man inom ortodox judendom, konservativ judendom och reformjudendom löser vissa aktuella problem i relation till bibeltexten avslutar framställningen.

Allra sist finns en omfattande litteraturförteckning. Här saknar man de få svenska arbeten inom området som finns, till exempel ett par böcker och artiklar av Tryggve Kronholm. Erik Starfelts avhandling Studier i rabbinsk och nytestamentlig skrifttolkning (1959) behöver inte heller ännu förvisas till skräpkammaren. Vidare lyckas Hedner Zetterholm med konststycket att bland c:a två hundra titlar inte ta med ett enda arbete på tyska, judaistikens klassiska språk. Nog för att den unga generationens tyskkunskaper är bristfälliga, men helt utplånade är ännu inte våra insikter i EU:s största språk.