Guds födelse i människans innersta

Maria är ett lysande exempel

”Ett barn är oss fött och en son är oss given.” Dessa ord gäller den kärlek som låter sig födas varje dag och varje stund, en sådan födelse som äger rum i alla goda och heliga själar som uppmärksamt står beredda. Ty om själen vill erfara denna födelse i sig och vill bli medveten om den, måste människan först vända sig bort från sig själv och av all sin kraft vända sig till Gud.’ Men när Gud är född i människan hänger han sig åt henne vida mer än någon annan någonsin hängivit sig åt någon.

Mina älskade, vad tror ni att det kan bero på att människan inte förmår tränga in i djupet av sitt innersta? Det förhåller sig så att många lager tjock, otäck hud, så tjock som oxhud, har lagrat sig och växt över och skärmat av människans inre så att varken Gud eller hon själv förmår att tränga in. Det är igenvuxet. Ni skall veta att människan kan ha trettio eller fyrtio hudlager, tjockt, grovt, svart som björnskinn. Men vad beror det på att sådana hudlager bara växer? Det är en följd av ditt sätt att styra din egen vilja. Det må vara att du använder orden för eget nöje, handlar efter eget skön, att du låter dig styras av eget godtycke, eller, av högmod och egenvilja.

Den som verkligen vill vara med om Guds födelse som Maria fick bör begrunda hennes väsen. Hon var både jordisk och andlig mor. Hon var en ren jungfru och hon var förlovad – en jungfru som skulle anförtros åt sin äkta man. Hon var inåtvänd och fjärmad från allt när ängeln kom till henne.

Så måste även Guds andliga mor vara om Gud skall låta sig födas i henne. Hon måste vara en redbar och ren jungfru. Om hon far vilse måste hon vända om. Då blir hon åter ren och jungfulig. Att vara jungfru innebär mycket mer än att vara ofruktsam till det yttre, nämligen att äga en inre rikedom som bär frukt. just så skall en jungfru styra sin kärlek inåt och inte göra sig så mycket möda om det yttre. Maria var bara disponerad för det gudomliga. I sitt inre skulle hon bära mycket frukt. ”Konungadotterns alla sköna smycken bär hon i sitt inre.” jungfrun må vila i tillbakadragen stillhet. Hennes uppmärksamhet och hennes sinnelag skall riktas inåt, allt vad hon gör skall styras inifrån. Då bär hon mycket frukt och hon far bära den allra största frukten: Guds son. Guds ord som innefattar i sig summan av alla ting. Maria var en förlovad jungfru. Den helige Paulus talar också om en sådan förlovning.

Du skall förena din rastlösa vilja med den gudomliga viljan som är beständig och så skall din svaghet fa styrka. Maria var inåtvänd. Det måste också den jungfru vara som verkligen vill erfara att Gud skall födas i henne. I vila och stillhet måste hon gömma sig undan sina egna sinnesintryck och sin tankeverksamhet för att bereda inre samling och frid.

Ty skall Gud tala måste du tiga. Skall Gud träda in måste allt sk4pat träda ut. Sålunda finns en väg som leder ut ur människan och en möjlighet att nå utöver sin egen kraft och överträffa det som är människans eget. Först måste vi släppa vår egen vilja, vårt eget begär, våra egna gär-

ningar, så att blott och bart min Gud återstår, avklädd alla föreställningar. Av vårt eget finns ingenting kvar.

Det innebär inte att bete sig på något speciellt sätt, inte att vara eller att fa utan det betyder att endast existera för honom och uppfyllas av hans höghet och närhet, för att han skall kunna fullborda sitt verk och sin födelse i dig utan att hindras av dig själv. Om två skall bli ett måste den ene stå tillbaka och den andre verka. Om mitt öga skall kunna se och uppfatta bilderna på väggen måste det hållas borta från alla andra bilder. Hade det så bara en endaste bild i en enda färg på näthinnan skulle det inte kunna uppfatta någon annan färg. Om örat är uppfyllt av en ton hör det ingen annan ton.

Att vara beredd, att ta emot innebär att ha ett utrymme tomt, att vara fri och att endast vara. Om människan förbereder ett sådant utrymme då finns det inget tvivel om att Gud inte skulle fylla henne helt. Förr skulle himmelen rämna och uppfylla tomheten. Gud lämnar inget åt tomheten. Det vore mot hans natur och hans sanna väsen.

Må Gud hjälpa oss att denna förunderliga födelse sker i oss själva så att vi kan bli sanna andliga mödrar.

Övers. Anna Maria Hodacs