av BJÖRN CEDERSJÖ
”Jag har velat initiera en diskussion om hur Svenska kyrkan i denna situation ska kunna ta viktiga steg mot att vara en teologiskt motiverad omsorgskyrka, på ett sätt som också skulle kunna inspirera och motivera andra kyrkor och diakonala organisationer i Sverige.”
Så sammanfattar Ninna Edgardh i slutet vad hon vill med sin bok Diakonins kyrka. Teologi, kön och omsorgens utmattning. Edgardh är professor i kyrkovetenskap med särskild inriktning på diakonivetenskap vid Uppsala universitet. Hon är också präst i Svenska kyrkan och skriver utifrån en bred erfarenhet av såväl forskning som församlingsarbete. Vid sidan om diakoni har hennes forskning och hennes skrivande handlat mycket om gudstjänstens sammanhang och liturgi. I denna bok vill hon också reflektera över hur gudstjänst och diakoni hör samman.
I ett inledande kapitel beskriver Edgardh forskningsuppgiften. Hon formulerar sin huvudfråga så här: ”Hur kan en diakonal teologi utformas, som ger en plattform för kristna kyrkor att både försvara kvinnors människovärde, stå upp för samhällets mest utsatta grupper och värna omsorgen som en del av det mänskliga livet.” I detta sägs att frågor om kön, makt och underordning bör ges ett särskilt fokus eftersom författaren utgår från att social omsorg/diakoni, av skäl som har med klass, etnicitet och kön att göra, alltid riskerar att underordnas och marginaliseras i förhållande till sådant som av vissa anses viktigare, till exempel att fira gudstjänst. Hur man kan förhålla sig till det blir ett genomgående tema i boken.
Boken består av tre huvuddelar. Den första delen bygger vidare på ett stort europeiskt forskningsprojekt som heter Välfärd och religion i europeiskt perspektiv där Edgardh bidrog till den svenska forskningen i ett projekt som beskriver situationen i åtta länder i Europa (i ett uppföljande projekt vidgades det till tolv länder). Efter att i kapitel två ha beskrivit ett antal olika system för organisering av välfärden och de utmaningar som dagens samhällen står inför, ges i det tredje kapitlet beskrivningar av vilken roll som kyrkorna i ett antal europeiska länder spelar vad gäller ansvaret i välfärden. Hur ser diakonins kyrka ut? Fokus är här hela tiden på majoritetskyrkorna. I det fjärde kapitlet diskuteras det faktum att kyrkornas sociala verksamhet i utförandeledet domineras av kvinnor medan kvinnorna är underrepresenterade i beslutsledet. Arbetet är alltså starkt förankrat i traditionella könsrollsmönster. Författaren ser detta som djupt problematiskt utifrån att omsorg/diakoni bör drivas av alla i kyrkan.
Den andra delen diskuterar Svenska kyrkans syn på diakoni. Här diskuteras innebörden i begreppet diakoni utifrån aktuell forskning. De förändringar som skett i synen på diakonens ämbete och uppdrag redovisas. I ett centralt kapitel ställer sedan Edgardh frågor kring om inte synen på diakoni fortfarande präglas alltför mycket av att inte på ett fullvärdigt sätt vara en del i delandet av evangeliet. Hennes tes är att kopplingen till diakonin som en uppgift som befolkas främst av kvinnor hela tiden riskerar att göra diakonin till något mindre viktigt än gudstjänstfirande och evangelieförkunnelse i ord. Underordningsparadigmet hänger kvar. Svenska kyrkan skulle enligt henne behöva en mer tydlig teologiskt bestämd diakoni.
Vad detta kan innebära tar sig Edgardh an i bokens tredje del där syftet är att ge några konstruktiva bidrag till samtalen om kyrkans diakoni. Hon gör det alltså med ett särskilt fokus på teologi, makt och kön. Vad gäller teologin vill författaren betona att diakonin ska grundas i det levda livet i kyrkan, alltså i ecklesiologin. Omsorgen om fattiga och utsatta ska vara förankrad i den kristna gemenskapen som helhet. När så sker ska man samtidigt vara vaksam på att inte gamla könsroller reproduceras. ”Omsorg behöver bli en gemensam mänsklig angelägenhet, baserad på det faktum att vi alla är sårbara och på olika sätt beroende av varandra.” Att vara människa är att vara sårbar, och det gäller även Kristi kropp på jorden. Edgardh återkommer sedan till sambandet mellan diakoni och gudstjänst. Exemplet blir den soppmässa som under flera år firades i Samariterhemmet i Uppsala och som bestod av soppa i matsalen och därefter mässa i kyrkan. På detta sätt hålls livet ihop. Gudstjänstens sammanhang kan beskrivas som ”det ekumeniskt igenkännbara sammanhang att människor samlas på uppståndelsedagen för att med dopet som grund lyssna till och tolka bibelordet, lovsjunga och i bönen både tacka och bönfalla, gemensamt dela en nattvardsmåltid, för att därefter sändas till tjänst i världen. Detta sker i kyrkoårets rytm med påsken som centrum.” På motsvarande sätt menar Edgardh att ett ordo för diakonin kan sammanfattas som ”att människor samlas för att lyssna till varandras berättelser om livets glädjeämnen och prövningar och om Guds ingripande i sina liv, lovsjunga, tacka för och be om Guds hjälp, dela måltider och ha omsorg om varandra i sina dagliga liv”. Präst och diakon har som särskild uppgift att hålla dörrarna öppna mellan dessa båda sammanhang. Och allra helst ska de tydligt hållas ihop, ungefär så som i soppmässan.
Ninna Edgardh vill alltså bidra till att Svenska kyrkan i allt högre utsträckning blir en diakonal omsorgskyrka. I boken summerar hon många års forskning som kan bidra till reflektion kring detta tema. Hennes särskilda fokus på kön, makt och underordning gör att dessa perspektiv kontinuerligt lyfts fram. Hon redovisar och utvärderar impulser från ett stort antal teologer längs vägen. Särskilt intressant tyckte jag att redovisningen av den bibliska bakgrunden till ordet diakoni var, ett ord som författaren kallar ”ett återbrukat ord med ny mening”. Bredden av infallsvinklar och viljan att bidra till teologisk reflektion gör att boken inte bara är läsvärd för personer inom Svenska kyrkan utan också för oss som finns i andra kyrkor eller diakonala institutioner.
Björn Cedersjö är teol. dr i etik vid Lunds universitet, tidigare direktor vid Sveriges kristna råd samt lektor vid Örebro teologiska högskola.
Ur Signum nr 4/2020, s. 58–60.