Haiku – den tillgängliga dikten eller en andlig öv

Alla tider har haft poesi, men den allmänt beundrade formen har växlat under tidens gång. Ibland har det hört till allmänbildningen att kunna uttrycka sig på vers, men idag har denna förbindelse upphört. De flesta potentiella läsare känner sig inte lockade av modernismens dunkelhet och upplösta former. Samtidigt finns en stark önskan att använda språkets möjligheter till komprimerade utsagor som har mer lyftkraft än den vardagliga prosan. En dikt som är tillgänglig är samtidigt en andlig övning.

En möjlighet kommer från Japan. Den japanska exporten till Västerlandet domineras naturligt nog av tekniska nymodigheter, men också inslag från en månghundraårig raffinerad kultur har vunnit många beundrare här: från blomsterarrangemang (ikebana) till meditation enligt modifierad zen. Dit hör också de fastlagda korta versformerna. Alltsedan den första officiella antologin av dikter i Japan, för ungefär tolvhundra år sedan, dominerar kortfattade dikter med motiv från naturen. Den äldsta formen kallas waka eller tanka och har trettioen stavelser fördelade på grupper om fem. Långt senare växte en ännu kortare form fram, nämligen haiku. Den nöjer sig med sjutton stavelser i grupper om tre. (Se min artikel i Signum 3/1996, ”I blomsterskuggan – japansk haikudiktning”.)

Haiku som andlig övning för eget bruk

Haiku förutsätter att man övar upp sin känslighet. Motiven är vanligen mycket enkla, sådant som man ofta har sett men utan att lägga märke till det. Den förenar glädjen i att iaktta med glädjen att uttrycka detta i ord. En haiku som är lyckad för en själv får en att minnas hur det var, hur det kändes.

Haiku är tillräckligt enkel för att alla med något intresse för språkliga uttryck kan skriva den och samtidigt tillräckligt krävande för att man skall kunna utvecklas allt vidare under försöken att skriva den väl.

Skriva haiku gör man i första hand för att hålla fast en upplevelse. Men vad bör man tänka på om man vill pröva på detta? Vilka regler bör man iaktta?

Om detta går åsikterna vitt isär. Själv skulle jag föreslå följande på svenska: Tre rader. En naturlig rytm så nära schemat 5–7–5 stavelser per rad som möjligt. Gärna två olika bilder, som tillsammans skapar det önskade intrycket (vilket innebär att två av de tre raderna hör nära ihop). Motiv från naturen och/eller årstiderna (julgran och majstång är lika legitima som snösmältning eller beteshagar). En konkret framställning, inga abstraktioner. Ett enkelt språk som är sant mot upplevelsen.

Haiku skall vara en påtaglig bild, som befäster ett intryck. Dessutom skall den leda tankarna och känslorna vidare men utan några pekpinnar.

För den som dessutom har litterära ambitioner kan det vara givande att pröva sig igenom olika typer av stil inom haiku. Diskussionen är livlig på engelska, och man gör klokt i att ta till sig det som motsvarar ens eget temperament.

Med andra ord är haiku en andlig övning. För många handlar det om zen, den japanska formen av meditation inom vardagslivet, men för oss andra är det, om man så vill, ett sätt att se heligheten i det alldagliga och att använda människans mest utbredda hjälpmedel, nämligen språket, för att hålla fast vid detta intryck.

Från japanska till engelska

Sin banbrytande företrädare fick haiku i slutet av 1600-talet med Basho, som förnyade en omtyckt gammal form. Den slog igenom och är fortfarande utomordentligt populär i Japan, där miljoner människor aktivt ägnar sig åt att skriva haiku, enligt strikta regler i olika skolor.

I samband med ockupationen av Japan efter andra världskriget spred sig haiku till USA. Den viktigaste källan till kunskap är fyra kommenterade volymer av engelsmannen R. H. Blyth, för vilken karaktären av zen var väsentlig.

Nu skiljer sig naturligtvis japanska språket på många sätt från västliga språk. Alla stavelser är ungefär lika långa, något som amerikanska motståndare till stavelseräkning på engelska gärna anför. Många av de funktioner som skiljetecken har hos oss motsvaras på japanska av fristående ord, och dessutom anger särskilda ord grammatikaliska kategorier, som subjekt och objekt. En ordagrann översättning av en japansk haiku blir därigenom mycket kortfattad på engelska.

Å andra sidan är den laddad med litterära associationer som ingen översättning kan uppnå. Haiku kan vara så kort därför att läsaren förväntas fylla nyckelord med egna känslor inför välkända och tusenfalt behandlade företeelser, från körsbärsblom till fågelskrämmor.

En demokratisk dikt?

Till de mest misshandlade och uttänjda orden i vår tid hör ordet demokrati, men om man nöjer sig med att låta det beteckna en företeelse som är öppen för alla intresserade personer, skulle man kunna kalla haiku för demokratisk dikt.

Det gäller att skriva tydligt och tillgängligt, fastän inte banalt. Reglerna är visserligen många och skiftar mellan olika grupperingar, men huvudkraven är entydiga. En japansk haiku har sjutton stavelser, uppdelade på 5–7–5 i tre grupper som i översättning vanligen återges med rader. Den skall innehålla ett årstidsord, kigo, av vilka det finns flera tusen. Ofta, men inte alltid, innehåller den två olika bilder, som ställs mot varandra. I spänningen mellan dem ligger diktens egenart.

Dessutom är haiku konkret. Här finns inga generaliseringar. Visst kan den konkreta bilden vara en symbol för en metafysisk sanning, men bilden kommer först. Fullmånen må kunna stå för den sanna upplysningen, men den är i första hand just fullmåne (och utan närmare beskrivning den som infaller närmast höstdagjämningen). Daggen syftar på livets korthet, men den är alltid fuktigheten på grönskan om morgonen.

Alltså en mycket kort, konkret dikt (inte en aforism på vers) som skildrar naturen eller återkommande händelser i människornas värld. Det finns också en satirisk form som går under namnet senryu, en term som ofta missuppfattas i väst.

Haiku på engelska – eller svenska

I USA och Kanada växte intresset för att skriva haiku fram under 1960-talet och har bara fortsatt allt sedan dess, i form av tidskrifter och bokhäften.

På sistone har internet visat sig vara en ypperlig form för att samla intresserade och sprida deras verk och även göra det möjligt att utbyta åsikter om mer kända haiku. Livliga diskussioner äger rum om vilka regler som är önskvärda. Ofta hänvisar man till en eller annan japansk norm, samtidigt som man struntar i de grundläggande japanska reglerna, en lite lustig situation. En avgörande roll spelar smaken hos de enskilda redaktörerna, men de tycker lyckligt nog inte lika.

Den som läser japansk haiku i översättning finner ofta hänvisningar till gestalter ur äldre historia eller tradition; särskilt Buson, som levde på 1700-talet och gärna skapade fantasiscener ur Kinas fjärran och stolta förflutna.

I väst har denna inriktning knappast någon motsvarighet. Diskussionen har ofta tagit fasta på begreppet haiku moment, ett intensivt upplevt ögonblick av till synes vardaglig karaktär, skildrat i presens.

Stavelseräkning är svår att genomföra på engelska. På svenska går det mycket lättare, och en sådan strikt form kan vara en god utgångspunkt. Naturen har i århundraden inspirerat svensk poesi, så där finns en levande tradition att lära av.

Hur mycket man vill ta upp av japanska former för haiku är individuellt, men en viss kunskap om japansk dikt är önskvärd. Annars blir det lätt bara vad någon har kallat för haikuvers, dvs. dikter som iakttar en yttre form (vanligen stavelseräkning 5–7–5) men inte har någonting av innehållet.

Detta behöver väl i sig inte vara av ondo. Det finns t.ex. amerikanska haiku kring ämnet ”Om felmeddelanden (på datorn) vore haiku”, som ibland är riktigt roliga och elegant formulerade. En grupp svenska beundrare av Sherlock Holmes skriver haikuvers om hans bedrifter. Men några högre litterära anspråk har inte dessa verser.

Den seriösa haikudiktningen däremot är ett försök att med enkla ord, tillgängliga för varje intresserad läsare, skapa en bild som blir levande hos läsaren och från en vardaglig scen lyfter mot allt högre, stundom metafysiska plan.

Inte alla goda haikudiktare skriver på sitt modersmål. Engelskans internationella ställning lockar många från andra språkområden. En av mina favoriter bland haiku på engelska är skriven av en ryss, Zinovy Vayman, och är ett gott exempel på hur mycket en haiku kan utsäga bortom de nerskrivna orden:

autumn evening

my hospital window

becomes a mirror

Första raden är en kigo; den anknyter till tiden på året. Höstkväll associerar till mörker och kyla, sommarens död, ensamhet. Mot mörkret utanför blir fönstret till en spegel, något som de flesta av oss har sett men kanske inte alltid verkligen lagt märke till. Ett ord i dikten är särskilt viktigt för att lyfta den från en ganska banal iakttagelse, nämligen hospital. På ett sjukhus har man mer tid än ofta annars att betänka de mörka sidorna av livet, sjukdom, hotande död, den grundläggande ensamheten. På sjukhuset sitter diktaren och tittar ut, fönstret blir en spegel, han ser sig själv och människans situation i det höstliga mörkret.

Västerländsk haiku

Haiku trycks huvudsakligen i tidskrifter, vanligen ganska kortlivade. Ett par av de mer framgångsrika ges ut av medlemsföreningar, frogpond i USA, Blithe Spirit i England. Den bästa antologin för nordamerikansk haiku är så populär att den nu har kommit i sin tredje, mycket utvidgade upplaga, Haiku, 1999, redaktör Cor van den Heuvel. Den inrymmer över åttahundra dikter och har dessutom index och förorden till alla tre upplagorna.

Sant internationell är en kanadensisk antologi som också finns tillgänglig på internet, med André Duhaime som redaktör, Haïku sans frontières. Den innehåller cirka 1800 haiku från de mest skilda länder, inklusive Japan, alla med texten i original samt i förekommande fall översatt till franska. Där får man också en stark känsla av nationell egenart. En viktig plats intar haiku i det sargade Balkan, där många medvetet odlar den som terapi, en nödvändig själslig rening som kan återljuda långt bortom bombkratrarna.

Hur mycket man kan göra inom de klassiska formernas begränsning visar sig kanske främst på tyska i haiku från både Tyskland och Österrike.

På svenska

Också i Sverige har vi sent omsider fått publikationer med haiku. Själva versformen är inte ny på svenska. Dag Hammarskjöld använde den i sin sista bok, Vägmärken, Tranströmer har tagit upp den. Flera mindre kända svenska poeter har gett ut egna samlingar med haiku, vanligen svåråtkomliga. I samband med det japanska kejsarparets statsbesök i Sverige våren 2000 skapades en originell, mycket vacker antologi, Aprilsnö/Shigatsu no yuki. Den är tvåspråkig, med 100 svenska dikter som, mer eller mindre, kan kallas för haiku, och 100 moderna japanska haiku. Dikterna återges dels i original, dels i översättning till det andra språket. Dessutom har den japanske redaktören gjort sig mödan att skriva om de svenska bidragen till en traditionell japansk form, 5–7–5 och ofta betydligt mer kortfattat än den text som svenska poeter kan få in på motsvarande antal stavelser. Han har också tillfogat årstidsangivelser, där han tyckte att de saknades.

I mitt bidrag (där jag av naturliga skäl har stavat mig särskilt noga igenom översättningen) har ”hem från akuten” ersätts med ”utskriven från sjukhuset”, och andra raden nöjer sig med att fullmånen hänger:

Hem från akuten,

över huset fullmånen

och snö på träden

(Därmed försvinner den säregna känslan av lättnad och trötthet när man kommer hem på sena natten från besök med lång väntetid på akuten, i mitt fall som sällskap till patienten.)

Somliga av svenskarna iakttar stavelseräkningen:

Torr och utblommad

får hela balkongsommarn

rum i en plastsäck

Ingrid Eklund

Vintern kom i natt.

Träskorna står på trappan

helt fyllda av snö

Sven Enander

Utmed vägkanten

överblivna skulpturer

– plogsnö i april

Sten Svensson

Andra är medvetet friare:

Hotfulla generationer

av släktdrag

i mitt orakade spegelansikte

Lars Vargö

Den är utgiven som print-on-demand, vilket innebär att man beställer sitt eget exemplar i en bokhandel där den kan tryckas ut. Adressen är www.podium.nu och typografin är osedvanligt tilltalande.

Nu har också Sverige fått en egen förening för intresserade, Svenska Haiku Sällskapet.1 Det ordnade en pristävling 1999 och fick in ett tusental bidrag. Några av dem presenteras i den tidskrift som nu har kommit med sitt första nummer och som helt enkelt heter Haiku.

Huvudredaktör är Lars Vargö, som har gett ut en rad böcker om japanska förhållanden och översatt japansk litteratur till svenska. Uppenbart har han här velat samla alla de fakta som en intresserad läsare kan behöva om haiku för att vara rustad att bilda sig en egen uppfattning. Huvuddelen av det första numrets femtiofyra sidor är hans artiklar om framförallt japansk haiku, med historik och översättningar och långa förteckningar på estetiska termer, en hel uppslagsbok i ämnet.

Mer lättsam läsning är urvalet av svenska haiku från tävlingen. Dessutom bidrar professorn i sinologi, medlem i Svenska Akademien, Göran Malmqvist med en rad egna haiku. Det är tydligt att formen lockar många, samtidigt som diktarna inte är bundna av den. Tre rader är den vanliga uppdelningen, ibland men inte alltid med det traditionella antalet stavelser. Naturbilderna är många, men somliga haiku är mer av aforismer. Det vinnande bidraget lyder:

Solstrimman skriver

på trasmattan i köket:

Något är förbi.

Barbro Nilsson

Den intensiva ögonblicksbilden märks tydligt hos tredjepristagaren:

Tallens röda stam

återger solnedgången

ett ögonblick till

Heléne Bjärngren

Samma sak gäller Roland Perssons bidrag:

Rykande nattsnö

tåget passerar

utan synligt ljus

Merit Åhs leker med kontrasten mellan lyrisk bild och prosaiskt sakord:

Mörtarna spritter

lyckligt ovetande om

allemansrätten

Annika Engström, däremot, använder en välkänd bild för att ge liv åt sin generalisering:

De hårda orden

fastnar hullingförsedda

i sårbart sinne

Uppenbart är haiku en diktform som lockar många, och här finns en plats för dem att nå ut till läsarna. Det skulle inte alls förvåna mig om skrivande av haiku kommer att bli verkligen populärt också på svenska. Kombinationen av frihet med regler som ger stadga är stimulerande och befrämjande för en diktning utanför den snäva modernistiska fållan.

På nätet

Den som vill läsa mer får söka sig från biblioteken ut på internet. Där rekommenderas särskilt en rad tidskrifter med olika inriktning. Mycket uppskattad, nästan asketisk, är The Heron’s Nest (theheronsnest.com), med femtiotre strängt utvalda haiku i varje nummer. Desto mer omfattande är den nya worldhaikureview.org som inkluderar artiklar, intervjuer och dikter om speciella ämnen. Åtskilligt finns också i Poetry in the light (med en helt annorlunda adress), som även har artiklar och dikter i andra former; Haijinx, som är inriktad på humor i haiku, och Haiku Harvest, den senare med en alldeles ny adress: www.denisgarrison.com/haiku/ och med en särskild avdelning för karakteristiska kigo från olika delar av världen, Haiku Cycles. Tvåspråkig, på engelska och franska, nu också med grupper från Balkan representerade, är Tempslibres.org. En lång rad diskussionsgrupper finns inom Yahoo! Groups. Man kan även besöka World Haiku Club på deras hemsida http://worldhaikuclub.org, där man även kan söka medlemskap.

Med andra ord, haiku är ett förhållningssätt till orden som lockar allt fler läsare/diktare. Den nya tekniken gör det lättare än förr att dela med sig av sina egna upplevelser, samtidigt som sedan länge utsålda böcker kan finnas tillgängliga på nätet. För den som föredrar papper med pärmar kan en internationell nätbokhandel erbjuda ett par tre hundra titlar, av växlande värde och inriktning, vanligen snabbt försvunna.

Haiku är en träning i konsten att leva medvetet, att uppleva ögonblicket i allt dess djup och att sätta ord på detta så att känslan kan förmedlas, antingen till någon annan eller långt senare på nytt till en själv. Ingen behöver stå utanför. Orden är vår gemensamma egendom, medan det enskilda livet består av idel stunder. Om man blir tacksamt medveten om dem har man kommit långt i konsten att leva, här och nu men samtidigt i en aning om evigheten.
>