Hednisk vardag

Det sägs att människan är sig lik i alla tider. Men sant är också att det utanpå konstanterna i den mänskliga naturen finns tjocka lager av beteendemönster, tankevanor och livsstilar som inte är självklara. Tider, miljöer och kulturer växlar och gör människan till det mest oförutsägbara djuret. Hur litet blir det inte kvar av självklarheter för dem som, låt oss säga, har studerat kinesisk logik, eller bott bland huvudjägare, eller lärt sig hopispråket, eller grubblat över varför Mayakulturen utvecklade en enastående astronomi för att i exakt rätt ögonblick kunna slå ihjäl folk.

Allt sådant är fall för mentalitetsforskningen, den historiska disciplin som blommat upp under de senaste tio åren. Den intresserar sig inte bara för produktionsförhållanden, handelsstatistik och fältslag utan vill ta reda på hur vanligt folk föreställde sig livet och universum och hur deras vardag gestaltade sig. Böcker som Montaillou och Maskarna och osten har blivit bästsäljare. I linje med denna sympatiska tendens har lundaforskarna Réné Kieffer och Lars Rydbeck gett ut en samling kommenterade texter i fransk översättning under titeln Existence païenne au debut du christianisme (Cerf, Paris). Textavsnitten är väl valda och kunnigt presenterade, och de är hämtade både från de antika författarna och ur mera anonyma källor av tillfällighetskaraktär. Som namnet anger vill boken ge en föreställning om dagligt liv, livsåskådning, utbildning och arbete under de första århundradena av vår tideräkning, men den innehåller också avsnitt ur de pikanta romerska kejsarbiografierna och några utdrag ur filosofen-kejsaren Marcus Aurelius’ Självbetraktelser. Man vill gärna tro att något svenskt förlag skall ta sig an detta vackra prov på haute vulgarisation.

Hade någon inbillat sig att människans villkor var radikalt annorlunda mot nu i den grekisk-romerska världen, så finns här vältaliga och fantasieggande bevis på motsatsen: då som nu måste investeringar löna sig, livsledan jagas på flykten, livets oberäknelighet i möjligaste mån reduceras till det uthärdliga, och då som nu måste var och en försona sig med den ofrånkomliga döden. Då som nu knarrade gamla män om ungdomens håglöshet och förvildning, man undrade var drömmarna betyder, vad horoskopet säger, och då som nu var kärleken människans lycka och plåga.

Mot denna välbekanta bakgrund ser man tydligare kristendomens betydelse för den mänskliga Självaktningen och aktningen för människan. För de kristna var det en styggelse att tro att himlakropparna obönhörligt dikterar livet, eller att vilja se blod flyta som underhållning, eller att göra sig av med oönskade barn.

Skillnaden mellan då och nu är den att dagens hedningar i allmänhet är döpta.