Hirn Redivivus

När en av de livskraftigaste svenska folkvisorna anropar den älskade som ”du ädla ros och förgyllande skrin”, är det lätt nog att förstå tanken bakom rosen. Men skrinet?

Den lärde finlandssvenske historikern i estetik Yrjö Hirn sysslade vid början av seklet med katolsk symbolism, och han fann att en central bild var behållaren för det heliga. Det kunde sedan vara en relikgömma, en monstrans eller jungfru Marias kropp. Därför kallade han sitt stora verk från 1909 Det heliga skrinet, med en förklarande undertitel Studier i den katolska kyrkans poesi och konst. Inklusive talrika fotnoter, delvis med litterära texter på latin, innehåller den 543 sidor, och dess omfattande lärdom gjorde den snart nog till en klassiker på området, trots Hirns ganska kluvna inställning till sitt ämne; för honom var religionen en primitiv vidskepelse med enstaka inslag av det allmänmänskligt gripande. Den som befattar sig med litteratur eller bildkonst från äldre tid kommer ju förr eller senare in på katolsk symbolik, enkannerligen kring jungfru Maria, vilket behandlas i den största delen av boken. (För en mer utförlig presentation se artikeln om Hirn i Signum 6, 1981.)

Med tanke på att det inte finns något ens tillnärmelsevis lika utförligt om katolsk symbolik på svenska, är det begripligt att bokförlaget Catholica, Vejbystrand, har velat göra Hirns verk tillgängligt i bokhandeln. Det har gjorts som ett rent nytryck, med gammalstavning och allt. Man går inte gärna in och ändrar i en etablerad text, men vad som verkligen saknas är inledning, en bruks-anvisning till verket.

Hirns uppfattning av religionsantropologi är formad av sin tid och har förlorat sin aktualitet. Den kristna arkitekturens historia uppfattas annorlunda nu än för åttio år sedan. Teologin kring Maria har utökats med nya dogmatiska formuleringar. Hirn begränsade sig till skildringar av Marias jordiska liv. Där betonas traditionellt renheten så till den grad att intrycket kan bli av en passiv färglöshet. För fromheten har däremot tanken på hennes aktiva moderlighet gentemot alla människor, hennes uppgift som den stora förebedjerskan varit väsentlig.

Om förlaget har försummat att placera in Hirns verk i ett önskvärt perspektiv, har det däremot åstadkommit en av de mer missvisande presentationer som någon baksida kan visa upp. ”Som vetenskapsman kan han ej ta ställning till tron som sådan utan endast beskriva hur tron kommer till uttryck i det konstnärliga skapandet. Boken präglas av ett enkelt språk vilket gör att den kan läsas av en bred läsekrets.” Den som finner Hirn lättläst, överskattar läsaren på ett rent gripande sätt. Och ställning till tron, det tar Hirn på var och varannan sida, så till den grad avvisande att det borde glädja den strängaste hedning.

Men liksom Hirn nästan mot sin vilja blev fascinerad av allt vad folklig fromhet och teologisk lärdom hade att säga om hur det gudomliga uppenbarar sig i jordiska former och gör dem till heliga skrin, så kan läsaren bli fängslad av hans framställning trots alla longörer och hela den tunga stil som utmärker den. Ingen kvinna har varit så älskad i Västerlandet som Jungfru Maria, och den bildskapande fantasin hittade alltid något nytt att säga om henne, eller åtminstone ett sätt att variera det som var gammalt och välkänt. Detta gör också Hirn både stimulerande och aktuell och – förmodligen, mot hans egen vilja – ibland nästan uppbygglig.