I drömmen om natten

I en annons i pressen uppmanade docent Hillerdal allmänheten att skriva och berätta ifall de hade drömt om Gud, Jesus eller änglar. Han fick tvåhundrafemtiosex svar. Han ville undersöka om Gud kunde tala i en dröm, om det fortfarande förekom att människor fick uppleva Guds ledning i drömmar, såsom det skedde i Bibelns berättelser. Att så är fallet är brevskrivarna själva övertygade om. Hillerdal presenterar relevanta delar av breven och avslutar boken med några religionshistoriska och psykologiska reflexioner.

Bokens huvuddel utgörs av breven där drömmarna beskrivs och kommenteras. Ofta rör det sig om människor långt in i pensionsåldern som berättar om en dröm de hade som barn eller tonåringar. Materialet omfattar dubbelt så många kvinnor som män, två barn men inga ungdomar. Alla har de en kristen referensram, de flesta en gedigen kristen uppfostran och med undantag av en sjundedagsadventist och en katolik, anknytning till Svenska Kyrkan eller något annat protestantiskt samfund. Här skriver präster, predikanter, missionärer, alkoholister, arbetare, hemmafruar, en journalist, en målarinna, bondhustrur, lärare och två barn. Författaren grupperar drömmarna i varningsdrömmar, sändedrömmar, drömmar om himlastegen, gående på vattnet, syner i en åker, Guds hand, Guds finger och olika drömmar som tycks vara illustrationer till något ord ur Bibeln. Jungfru Maria förekommer i en enda dröm, hon står något bakom Jesus och bär en guldkrona. Änglarna beskrivs som ljusgestalter i vita kläder, ibland nämns deras vingar.

Jesus visar sig i flertalet drömmar klädd i fotsida kläder, gärna vita eller röda, ofta i ett ljussken. Nästan alla fäster sig vid hans blick som beskrivs som utomordentligt vacker, mild, kärleksfull och intensiv. På den punkten avviker Jesusbilden från de kända konstnärliga avbildningarna, som framställer honom i fotsida kläder men där själva ögonen inte lyckas med att förmedla ett intryck av gudomlig dynamik. I stort sett är drömmarnas jesusbild konventionell. Några drömmare har dock haft en originell drömsyn. Således skriver en man att han såg en buss fara ned från himlen, med Jesus som förare. Han fick stiga in och åka med och försökte laga ett av bussätena som var trasigt. En kvinna hade som ung en dröm där hon stod vid en bergvägg och såg ett stort skepp komma farande från himlen. Där stod många unga flickor i blåa klänningar som var änglar och vinkade till henne. En annan kvinna drömde att hon satt i en båt och såg en man i kavajkostym komma gående på vattnet. Hon tänkte att endast Jesus kunde gå på vattnet, och att den där mannen alls inte liknade honom. Hon gick ned till honom och de vandrade tillsammans på vågorna. Då förstod hon att Jesus kunde visa sig i olika skepnader.

Det är påfallande att människor tänkte och reagerade i sina drömmar ungefär som i vaket tillstånd.

Ett roligt exempel är följande dröm: en husmor ser ut genom fönstret och ser Jesus komma gående på vägen med sina elva apostlar. De kommer till henne och hon ber dem stiga in i finrummet medan hon ilar i köket för att sätta på kaffepannan och ta fram kakorna, som hon befarar inte räcker åt så många. Under tiden ber hon dem skriva i hennes gästbok. När alla har fatt kaffe och dopp tittar hon i boken. Där har Jesus ritat ett berg och en vacker soluppgång och signerat med Jesus Kristus Guds son. När kvinnan vaknade mitt på natten kändes drömmen så verklig att hon tog fram sin gästbok för att se om det hon hade drömt fanns där!

Flera av drömmarna var klara befallningar om att bli söndagsskolelärare eller missionär, vilket hörsammades i alla fallen utom ett. Denna kvinna hade flera befallningsdrömmar men ville inte lyda dem. Slutligen drömde hon att Jesus var nöjd med att hon hade byggt på ett annat ställe än det som han hade avsett.

Drömmarna karakteriserades av två egenskaper. Dels kändes de utomordentligt klara och levande, dels gav de en upplevelse av glädje, hänförelse, tröst eller ro som varade livet ut. Några gamla människor skriver att de under alla år som gått hade känt stöd och förtröstan av drömmar som de hade haft som helt unga. Att Gud kan tala i en dröm betvivlas inte av dem som har berättat om sina egna upplevelser, varav de betecknar somliga som drömmar, andra som syner.

Hur besvarar då Gunnar Hillerdal själv sin fråga? Han kallar boken ett forskningsprojekt och gör anspråk på vetenskaplighet i metodiken. I inledningen uttrycker han sin överraskning över att så många människor berättar om sitt möte med det gudomliga, han visste inte att det förekom även i våra dagar. Om denna insikt skriver han att han genom läsekretsen hade kommit en hemlighet på spåren. Ändå har han i kyrkohistorien läst om helgon som har haft syner.

Helgon är tydligen en historisk kategori för en protestantisk forskare som utgick ifrån att Sverige är ett sekulariserat land.

För att förklara de många drömmarna där människor upplever Guds personliga ingripande i deras liv tillgriper han flera förklaringsmodeller varav Hj. Sundens rollteori är den viktigaste. Sunden har i Religionen och rollerna undersökt betydelsen av det han kallar för roller. De är, i hans språkbruk, relationer och därav följande förväntningar. Rollen som bedjande implicerar en förväntning på någon i rollen som lyssnande. Hillerdal använder tankegången men ersätter det lätt missvisande ordet ”roll” med ”modell”. Modeller är typberättelserna i Bibeln, Jakob och stegen, kvinnorna vid brunnen, Jesus gående på vattnet, men också enstaka verser ur psalmerna, där det talas om moln, oväder, dån, störtande klippor och andra naturfenomen som inträffar då Gud låter sin röst bli hörd. Allt detta återfinns i olika former i många av drömmarna. Författaren anför den kristna referensramen som är gemensam för alla berättarna och finner det naturligt att vissa upplevelser tolkas i enlighet med de modeller som är djupt rotade i vår kultur. Det är naturligt, menar han, att en kristen drömmer om Kristus, inte om Vishnu eller Krishna. Detta påstående är synnerligen tvivelaktigt med tanke på att drömmarna ofta hänför sig till något hört eller läst, till bilder och föremål som man har tagit intryck av eller fantiserat om. Varför skulle inte en så ofta avbildad indisk gud kunna vara föremål för en dröm?

En annan förklaring ger han med hjälp av begreppet ”fasväxling”. Därmed menar han skillnaden i upplevelsens kvalitet som ibland inträffar vid åsynen av något hänförande, i naturen eller konsten, jämfört med vad man i vanliga fall känner i samma situation. Som exempel anför han Lewi Pethrus’ plötsliga insikt om Guds närvaro i en blommande backe. Drömmarna om Gud skulle då utgöra en fasväxling från vardagens tankar om Gud, bibelläsning eller föreställningen om en eller annan biblisk händelse, och den intensiva, uppskakande upplevelsen av Guds verkliga närvaro i drömmen. Han besvarar således inte frågan ”kan Gud tala i en dröm?” utan undersöker de kulturella förutsättningarna för att en drömmare ska uppfatta sin dröm som kommen från Gud.

Om den teoretiska delen kan många invändningar göras ur katolsk synvinkel, men huvuddelen, själva drömmarna och kommentarerna till dem, utgör en underhållande, rolig och överraskande läsning.