av ELISABETH ALDÉN OSB
Vissa böcker är svårare än andra att klassificera när de ska få en plats i klosterbiblioteket. Den bok jag nu har i min hand är en sådan. Syster Siluana Tengberg OSB, nunna i Jesu Moder Marias Kloster i Mariavall, har skrivit sin fjärde bok, som har titeln Strapatser i helgonens fotspår. Aha, tänkte jag, då får den stå på hyllan med helgonsamlingar. Men undertiteln En reseskildring gjorde mig osäker. Kanske borde boken stå bland böcker om staden Rom? Efter att ha läst boken kan jag också sortera in den bland dagböcker eller brevsamlingar. Så vad handlar då boken om?
Syster Siluana tillbringade tre månader under våren 2022 i Rom och Assisi för att delta i en kurs om benediktinsk spiritualitet, ett formationsprogram för bröder och systrar från hela världen som i sina gemenskaper är ansvariga för att vägleda dem som inträder i klostren. Abbedissan uppmanade syster Siluana att skriva brev till sin gemenskap hemma i Sverige för att de skulle få en inblick i vad hon var med om. En benediktin lever sin kallelse normalt sett i sin klostergemenskap. Den helige Benedikt, ordensfadern som levde på 500-talet, menar att detta är det säkraste sättet på vägen mot helighet. Medsystrar, medbröder hjälper mig på den vägen. Så när syster Siluana deltar i kursen i Rom gör hon det i gemenskap med sina systrar. Klart att de ska få vara med på ett hörn! Det är dessa tolv brev som här ges vidare till läsaren.
Formatet gör att syster Siluana är mer personlig i denna bok än i de tidigare. Hon tillstår att det oftast blir i hast som hon skriver sina brev och därför innehåller de också stort och smått huller om buller, såsom det kommer. Lite hastigt har det också gått när breven omvandlats till bok, då några årtal inte stämmer. Till kapitlen finns foton (dock färre än de hon skickar hem till systrarna i Mariavall) som gör berättelsen levande. Hon beskriver det hon möter med nyfikenhet och humor.
Gruppen som under kursen bildar en tillfällig kommunitet består av 29 deltagare från olika länder i och utanför Europa. En del av dem nämns vid namn, andra förblir anonyma. Även de tre ledarna samt en del av de tillresta lärarna från när och fjärran skymtar förbi. En bok som denna är förstås präglad av sin tid. Inte förvånande blir det ett coronautbrott bland deltagarna med en veckas isolering som följd. Men också detta ger syster Siluana tillfälle att reflektera kring sin ordensfaders undervisning.
Hur var det då med bokens titel? Som en röd tråd i boken går, inte förvånande, berättelser ur den helige Benedikts liv, men syster Siluana presenterar också en hel rad med andra helgon som korsar hennes väg under veckorna i Italien. Bland dem finns förstås aposteln Petrus och Francesca Romana i Rom, men också mer nutida helgon som trappistnunnan Maria Gabriella av Enheten och ”internet-missionären” Carlo Acutis (som dog 2006).
För den som inte tidigare lärt känna den helige Benedikt kan denna bok ge en snabb resumé över hans liv. Samtidigt kommer det fram hur hans spiritualitet lever än i dag runt om i vår värld i olika länder och kulturer. En liten reflektion av syster Siluana, där hon drar en linje från Benedikt till oss som lever i hans efterföljd i dag, bär jag med mig på ett särskilt sätt när jag slutat läsa. Det berättas om Benedikt att det en dag, när han satt och läste Guds ord invid klostrets port, kom en man med en fånge (felaktigt kallas den grymme goten här för Totila, men i Gregorius den stores text om Benedikt är hans namn Zalla). När Benedikt tittade upp på fången och hans blick föll på repen som höll honom bunden, föll dessa av honom av sig själva. Syster Siluana reflekterar: ”Förstår vi hur kraftfull bibelläsningen är? Besökare i klostret vill att vi ska se på dem med Jesu blick. Om jag fördjupar mig i saker på internet ser människor vad jag nyss sett reflekterat i mina ögon. Det vi fyller oss med är vad vi utstrålar och kan ge vidare.” Så blir det tydligt att den spiritualitet som väglett munkar, nunnor och lekfolk under årtusenden fortfarande är aktuell och kan inspirera oss i dag.
Så var ska denna bok få sin plats i klosterbiblioteket? Jag har två förslag till vår bibliotekarie: antingen på hyllan med böcker av benediktinska författare – eller varför inte bland uppbyggliga berättelser? Det är en bok som bygger upp och ger en positiv efterklang. Kanske kan den också väcka någon att pröva om hon eller han har en klosterkallelse.
Elisabeth Aldén är benediktinsyster i Heliga Hjärtas kloster, Omberg.
Ur Signum nr 2/2024, s. 59–60.