I skuggan av en ljusstark stjärna

Författare som hör till den nationella kanon bör det finnas en balanserad, aktuell och heltäckande biografi om. Gärna flera, men åtminstone en. Fredrik Bööks mästerverk i två volymer om Tegnér från 1946 – hundraårsminnet av skaldens födelse – är alltjämt aktuellt, men kompletteras på ett förnämligt sätt av Algot Werins från 1970–talet. Det klassiska verket om Selma Lagerlöf kom strax efter hennes död av Elin Wägner, också det i två band (1942–1943), men har fått vänta i hela sextio år på en efterträdare. Under tiden har ett stort och utomordentligt viktigt källmaterial blivit tillgängligt: Selma Lagerlöfs brev. Redan det motiverar en ny bok. Visserligen gav Vivi Edström 1991 ut en betydligt mindre bok med titeln Selma Lagerlöf, men nu först har den stora biografin kommit. Det dröjde, men väntan var väl värd sin tid.

Vivi Edström är en erfaren Lagerlöfforskare och har gått väl rustad till sitt värv. Avhandlingen heter Livets stigar och gäller tiden, handlingen och livskänslan i Gösta Berlings saga (1960). Denna bok anspelar i undertiteln på avhandlingens huvudtitel med sitt Livets vågspel. Därmed är också något väsentligt sagt om bilden av Selma Lagerlöf. Det är inte den stilla sagoberätterskan som frammanas, nej, det är den djärva kvinnan som står i fokus. Redan omslagets framsida understryker detta med en expressionistisk teckning föreställande Selma Lagerlöf.

När det gäller en person vars författarskap blivit så till den grad analyserat, är det naturligtvis svårt för att inte säga omöjligt att komma med några större nyheter om inga nya textfynd görs. Här kommer breven in, varvid Edström observerar att redan Elin Wägner måste ha haft tillgång till några av dem. Edström undviker – klokt nog – nyansatser av den typ som den danske forskaren Henrik Wivel lanserat i Snödrottningen (1990). Ur den synpunkten är hennes bok ganska konventionell. Därmed är inte sagt att den saknar personliga infallsvinklar och accenter. En tråkig läsning är det minst av allt, och en lysande sammanfattning av forskningen kring Selma Lagerlöf är det helt klart.

Edström förser oss med de biografiska uppgifter som behövs och fördjupar dem där det finns anledning. Värdefullt är att Selma Lagerlöfs litterära försök under seminarietiden – inte minst en stor mängd av sonetter – uppmärksammas. I sin skildring av kamrater på seminariet kunde den unga Selma i-bland bli ganska elak. Av de stora, allmänt kända verken får vi utförliga referat. All litteratur är nogsamt inventerad och utnyttjad, även den som kom ut under 2001 (bl.a. Lisbeth Stenbergs avhandling om det tidiga författarskapet och Margareta Brandby Cösters om lutherska underströmmar hos Lagerlöf). Kanske referaten ibland tenderar att bli väl utförliga. Däremot undviker Edström att fördjupa sig i den komplicerade relationen mellan Selma Lagerlöf och hennes väninnor, främst Sophie Elkan. Här finns också nyare undersökningar att tillgå (se nedan).

Man märker att Edström undviker att komma in på frågan om Selma Lagerlöfs förhållande till religionen. Detta leder också till en viss ensidighet i tolkningen av några böcker och episoder. Edström noterar med rätta att påven Leo XIII:s framträdande i slutet av Antikrists mirakler är inspirerat av den katolska sociallärans framväxt vid denna tid. Hon kunde även ha nämnt att påvens tal i slutet av boken kan läsas som en kort sammanfattning av den stora encyklikan Rerum novarum.

Kapitlet ”Lerhelgonen i Gösta Berlings saga” är svårtolkat. Edström ser episoden som ett burleskt intermezzo som tar ställning för folkkonsten. ”Boken vill vara en roman för folket och det är folkets kultur hon lyfter fram, också i den utförliga skildringen av kyrkans väggmålningar” (s. 147). Detta kan diskuteras. De starka, ja, passionerade orden om kyrkans bilder i början av kapitlet röjer ett starkare engagemang än som kan rymmas i ett burleskt intermezzo. Det kan också noteras, att detta kapitel skrevs medan Selma Lagerlöf bodde i Landskrona endast några hundra meter från stadens stora kyrka, Sofia Albertina. Den var då – nu är det förändrat – en kyrka kliniskt ren från alla utsmyckningar. Allt var vitt och kalt. Man kan förstå att den som någorlunda regelbundet besökte den kyrkan började längta efter en kyrklig konst i rika färger. Framför allt är det dock avsnittet om Kristusbilden i Monreale på Sicilien i Antikrists mirakler som övertygande visar, att den kyrkliga konsten inte var något perifert för Selma Lagerlöf eller enbart ett folkligt ställningstagande (om detta och om hennes intresse för den katolska socialläran, se min artikel i Signum nr 9/10, 1986).

Med dessa små reservationer måste det sägas, att Vivi Edström har gjort ett utomordentligt gott arbete. Elin Wägners biografi har fått en värdig efterföljare. Detta omdöme gäller också den andra boken som här kort skall anmälas: Eva Helen Ulvros, Sophie Elkan. Här står Selma Lagerlöf i centrum endast indirekt genom sin långa vänskap och sitt samarbete med Sophie Elkan. Den mångfacetterade relationen mellan Selma Lagerlöf och hennes väninnor har tidigt uppmärksammats av forskningen, och det är värdefullt att den ur flera synpunkter viktigaste av dessa kvinnor nu har fått en egen biografi.

Sophie Elkans rykte har inte varit det bästa. Hon har beskrivits som dominant och hysterisk, tidvis en svår belastning för sin mera berömda väninna. Ulvros uppvisar tydligt, att det är Elin Wägner som är upphovet till denna kritiska syn på Sophie Elkan och att den sedan mer eller mindre oreflekterat blivit övertagen. Vissa av Wägners omdömen står på gränsen till att vara antisemitiska. Hos Ulvros rehabiliteras Sophie Elkan i full utsträckning. Hon framstår som en förnyare av den historiska romanen, en författare i sin egen rätt som oförtjänt har kommit i skuggan av sin världsberömda värmländska kollega. I samarbetet dem emellan var Sophie Elkan förvisso inte alltid endast den tagande. Att hon nu först har kommit att uppmärksammas av den feministiskt inriktade litteraturvetenskapen tycks delvis bero på att hennes romaner nästan alltid har män till huvudpersoner. Det gäller att välja rätt också för en kvinnlig författare!

Kort sagt: två läsvärda böcker om två läsvärda kvinnor.