Indoktrinering av gymnasister i Tjeckoslovakien

Utan att döma om vederhäftigheten av de uppgifter som lämnas och som vi av lätt insedda skäl är ur stånd att kontrollera, vill vi publicera denna artikel som ett vittnesmål om de ansträngningar som görs av ”socialistiska” länder för att utsläcka tron hos ungdomar genom det statsstyrda allmänna skolväsendet (av vilket man kunde vänta sig opartiskhet) och genom ständiga påtryckningar mot de troende ungdomarnas anhöriga.

Ideligen utbroderas det missledande antagandet att ateismen grundar sig på en helt vetenskaplig världsåskådning, och att den är en naturlig följd av det omvittnade faktum att alla kulturella och sociala landvinningar som ”de socialistiska länderna” kan tillgodoräkna sig endast kunnat erövras genom den ateistiska kommunismens stormlopp.

Ungdomens fostran i vetenskaplig ateism – denna omistliga sida av den ideologiska skolningen som helhet, för att tala med resolutionstexten från Tjeckoslovakiska kommunistpartiets 14:e kongress – utgör en huvuduppgift för ett socialistiskt samhälle i utveckling. Skolåren mellan 13 och 20 anses både personligt och sakligt som den bästa tiden för bibringandet av en fast ideologisk inriktning och personlig övertygelse om riktigheten i den vetenskapliga ateismen.

Vi stöder oss här på uppgifter som erhållits genom forskningsprojekt ledda av ”Avdelningen för vetenskaplig ateism och filosofi i den högre utbildningen” vid ”Slovakiska kulturakademin” i Zvolen i samarbete med gymnasiernas rektorer. Undersökningen gjordes vid två gymnasier, en yrkesskola (med femårig kurs) och fem tekniska skolor; 713 elever i de högre klasserna i dessa skolor tillfrågades: 235 kom från gymnasierna och yrkesskolan i Zvolens distrikt medan teknisterna företrädesvis hörde hemma i Zvolens stad och centrala Slovakien.

Undersökningen tar sikte på följande:

1. Vilken faktor bidrar starkast till utbildandet av en vetenskaplig världsåskådning?

2. I vilken grad har de äldre eleverna tillägnat sig den vetenskapliga världsåskådningen?

3. I vilken utsträckning vinner den religiösa världsåskådningen alltjämt anslutning?

4. Vilken roll spelar vissa personliga reaktioner för den vetenskapliga världsåskådningen och dess ideologiska problematik?

Av de 713 tillfrågade kommer 66,79 procent från arbetarklassen, 7,99 procent från bondeklassen, 95,40 procent tillhör Slovakiska Ungdomsförbundet och 26,79 procent är medlemmar i ”Zväzarm”. 18,9 procent uppvisar ”lysande” studieresultat, 29,88 ”mycket goda”. 74,69 procent anser att undersökningsresultatet är rättvisande och välgrundat.

Förutskickas bör att eleverna i högsta klassen företer ett stigande intresse för ideologiska frågor. Endast 2,4 procent av dem uppger sig vara indifferenta, 48,82 procent har ej haft religionsundervisning i skolan, bland de övriga har 41,36 procent läst religion i viss utsträckning och 9,82 procent grundligt.

Vi har undrat vilka faktorer det är som mest bidrar till utbildandet av en ateistisk världsåskådning hos gymnasieungdomen. Undersökningen ger vid handen att skolan är den främsta faktorn (för 57,80 procent av eleverna) jämte läsning på egen hand, radio, TV och föredrag (21,88 procent) och de anhörigas påverkan (14,73 procent).

Socialistiska Ungdomsförbundet får ett skralt betyg för sin ideologiska roll i fostringsarbetet. Det kan endast mönstra 2,80 procent av eleverna i distriktet, och 6,31 procent av samtliga tillfrågade elever anser att dess bidrag till åsiktsbildningen är lika med noll.

Främsta faktorn är familjen i dess viktiga funktion som förbindelselänk mellan den unga generationen och dagens samhälle. Det är i de anhörigas närmiljö som våra abiturienter danas till personligheter. Familjens fostrande funktion har blivit en hård nöt att knäcka inför kravet att stöpa den nya generationen i vetenskapstrons gjutform. Utformandet av en socialistisk personlighet står och faller med de anhörigas gillande. Att fostra själva familjen är ett vanskligt företag. Den ömtåligaste punkten i familjens samhällstillvändning är den religiösa fostran som en del familjer ger sina barn stick i stäv mot skolans pedagogiska nit. Man urskiljer tre slag av familjer: i den första gruppen samverkar man beredvilligt till intrumfandet av ideologin och håller barnen undan från religionsundervisning: 48,82 procent av familjerna uppvisar detta mönster. Nästa typ av familj bibringar barnen religiös fostran och sätter därmed en käpp i hjulet för den socialistiska skolans bildningssträvanden. 9,80 procent av de tillfrågade elevernas familjer hör hit.

De återstående 41,38 procenten faller inom den obeslutsamma gruppen som vacklar mellan religiös och ateistisk uppfostran. Graden av villrådighet växlar från fall till fall.

Vid utvärderingen av de anhörigas inflytande på våra högstaringares ideologiska inriktning, finner vi att 42,23 procent av familjerna samstämmigt hyllar den vetenskapliga världsåskådningen, 12,60 procent ansluter sig till den religiösa synen medan 45,17 procent är splittrade. Dessa siffror, som jag tror är tillförlitliga, ger tydlig fingervisning om rätta kursen för Zvolen-akademins avdelning för ateismens främjande, särskilt när det gäller de föräldrar som är sinsemellan oeniga i sitt ideologiska ställningstagande.

Därtill spelar skolanen utslagsgivande roll för ateismens befordrande. Det är ett avgörande inflytande som stadigt tilltar, vilket man lätt kan förvissa sig om genom att jämföra denna färska statistik med material från tidigare undersökningar.

Åren 1962-63 utövade skolan sitt inflytande på 67,8 procent av studenterna, 1966 på 53,44 procent, 1974 på 53,7 procent (jfr ”Ateizmus” för 1975, nr 2, sid. 148) och nu på 57,8 procent. Ökningen i skolans inflytande visar att halten och utfallet av skolans fostrande gärning har förbättrats, särskilt i de högre klasserna.

Folkbildningen har hållit jämna steg därmed.

Ateistisk fostran har väsentligen en tvåfaldig uppgift: för det första framlägger den bevis för religionens skadeverkningar; för det andra leder den eleven till en världstolkning enligt materialistiska bedömningsgrunder, grundad på dialektisk och historisk materialism. Genom forskning vet man nu att skolan måste lägga större vikt vid det första momentet för att eleverna skall frigöras från lärosatser och inte känna behov av familjegemenskap och kyrkliga förrättningar. Saken är den att religiösa ceremonier alltjämt utövar stark dragningskraft, och därmed vittnar om en iver som skolorna måste gripa sig an med att tränga ut genom att ta fram nya former av sekulära riter.

De socialistiska skolorna blir tvungna att bemöta den moraliska och emotionella slagkraften i de religiösa riterna med större sinnrikhet och finess.

Kunskapen har bara ett föremål, den objektiva verkligheten; vetenskap och religion är dess speglingar och ingenting annat. Likafullt råder en genomgående och oöverstiglig motsättning mellan vetenskapliga och religiösa tankelinjer. Trons grundläggande läropunkter kan icke förenas med den vetenskapliga forskningens rön. Sanningssökandet genom tron är ett förfarande som råkat i vanrykte och fått stryka på foten för den vetenskapliga och tekniska revolutionen, och den vetenskapliga metodens bevisningskraft tillvinner sig ungdomens anseende.

Av samtliga tillfrågade abiturienter föredrar 96,35 procent den vetenskapliga världsåskådningen. Endast 2,8 procent uppgav sig gilla det trosmässiga sättet att tolka världen, och 3,37 procent var ur stånd att ge klart besked. Dessa svar överensstämmer i sak med dem som gavs på frågan ”Vad är viktigast för människan, vetenskap eller religion?”, nämligen: ”vetenskap” 96,81 procent, ”religion” 0,56 procent, ”vet ej” 2,64 procent. Med andra ord, religionen har inte längre någon kunskapsteoretisk funktion för unga människor emedan de till allra största delen omfattar det vetenskapliga sättet att nå kunskap om världen. Ungdomen inser att vetenskapen i den moderna tidsåldern är en ofantlig kraft; vetenskapen åskådliggör det mänskliga intellektets makt och människans gränslösa möjligheter att utforska världen.

Grunden för den religiösa världsåskådningen är tron på ett högsta väsen, som har skapat världen av intet och som råder över hela skapelsen. Därför har världen haft en begynnelse, och därför kommer den också att få ett slut. Då kommer ”gud” att döma levande och döda på den yttersta domen. Tron på en ”skapargud” är varje religions urlära. I vår undersökning påstod sig 80,36 procent av de tillfrågade sakna tro på en ”skaparguds” existens; 8,14 procent uttryckte tvivel på hans existens och på religionens värde, 10,10 procent kunde inte ge något svar. Endast 1,40 procent tror på den ”skapargud” som religionen skildrar och är utan tvivel.

Beträffande religionens nödvändighet eller sociala värden fastslår 80,81 procent att de inte tror att den är nödvändig för det moraliska livet i ett socialistiskt samhälle; endast 3,91 procent säger att religionen styr unga människors moraluppfattning. Fastän 80,36 procent uppger sig icke tro på Gud, är det bara 71,87 procent av samtliga tillfrågade äldre gymnasieelever som bekänner sig till ateismen. Medan 86,28 procent godtar den vetenskapliga synen som välgrundad, anser bara 1,66 procent att den religiösa synen är bättre; 12,26 procent kan inte ge något egentligt besked.

De redovisade procentsatserna ger vid handen att upptagandet av den vetenskapliga världsåskådningen medför problem. De sociala förändringarna i vårt land, skolans och samhällets fostrande verksamhet, vetenskapens och teknikens utveckling – allt lägger hinder i vägen för godtagbarheten av den religiösa världssynen. Gymnasieelever förkastar tron på ”gud”, på underverk, uppenbarelser och ett liv efter döden och tillägnar sig efterhand – med odelat förlitande på sitt förnuft – det vetenskapliga betraktelsesättet. Ändå är inte alla ateister. Men alla är på rätt spår: de avgör för egen del den ideologiska frågan om sin världsåskådning, och detta är redan det något av en bedrift.

Moralisk skolning och omskolning väcker frågor som är ännu mera invecklade. Världsåskådning och moraluppfattning innebär inte bara logiskt tänkande, den rationella och vetenskapliga synen och dess underbyggande, utan kräver också en omläggning av vederbörandes känsloliv. Här är förklaringen till att många föräldrar som är likgiltiga för religionen ändå vill uppfostra barnen efter religiösa moralprinciper i tanken att dessa skall komma att få en god verkan på barnens levnadssätt. De tänker att utan religionens moral finns inget gott, ingen moral alls: de har en känsla av att religionen garanterar de högsta moraliska normer. Några av våra ungdomar skriver under på detta: 3,92 procent av de äldre eleverna i Zvolen uppger att de tror att det inte finns någon moral utan religion, och 3,36 procent menar att religionens moral är nödvändig för unga människor. De äldre eleverna vet att den kommunistiska moralen är den högsta formen av moraliskt framåtskridande; de vet att dess styrka ligger i dess samstämmighet med kampen för socialism och kommunism: 82,91 procent bekänner sig till den kommunistiska moralen, men många stakar sig ännu på dess elementa.

Att den religiösa moralen ännu hävdar sig beror också på dess förankring i kyrkans liturgi. Inte mindre än 28,03 procent av de tillfrågade deltar, i viss utsträckning och av flerfaldiga skäl, i religiösa ceremonier vilka för somliga blivit en vana (6,87 procent), medan de för andra är en släktsed (10,10 procent) eller något liknande. 62 procent av de äldre eleverna går ännu i kyrkan för själaspisens skull. En del säger att de inte bara går i kyrkan av religiösa skäl utan också som ett slags rekreation.

Detta gäller särskilt de elever som upplever en brist på sociala kontakter, tillfälle till avkoppling o.dyl. och deras antal är högre bland gymnasisterna i Zvolens distrikt än i andra distrikt, där ungdomarna mestadels kommer från ensliga hemman bland bergen eller från små byar. Slagskuggan av detta trångmål framträder också i svaren på andra frågor.

Moraliska avgöranden spelar en stor roll för unga människor vid deras utgestaltning av sina liv. De söker en linje att hålla sig till: vilka värden skall sättas i främsta rummet? Var finner man lyckan och livets mening? Detta vittutgrenade problemfält kan inte troget återges i form av frågor och svar såsom i vårt formulär. 97,64 procent av de svarande uppgav, i anslutning till vårt schema, att de fann livets mening i arbete för egen räkning och för samhället i dess uppbyggande av socialismen. Endast 0,14 procent finner livets mening i förberedelsen för det eviga livet, de övriga är ut stånd att ge ett lämpligt svar. Omständigheten att en överväldigande majoritet finner livets mening i arbete innebär ingalunda att de är dygdemönster i sitt förhållande till det dagliga arbetet, men formuläret var inte tänkt som mätare på dylik skröplighet.

Kyrkan spelar en viktig roll i den organiserade religionsutövningen och försöker på skilda sätt påverka unga människors attityder och beteende. 2,10 procent av dem vi tillfrågat tror att kyrkan är gudomligt instiftad, 11,62 procent är ur stånd att ge ett tillfredsställande svar och 85,28 procent menar att kyrkan skapats av människor. Vi finner att de som svarat inte har klara föreställningar ens om de problem som möter å ena sidan kommunistpartiet och staten och å andra sidan religionen och kyrkan. Sammanfattningsvis vill vi betona, att vetenskaplig-ateistisk fostran inte är en angelägenhet för enbart samhällskunskapen. Såvitt man kan se har undervisningen i naturvetenskap i de högsta klasserna bidragit mycket litet till främjandet av den vetenskapliga ateismen. Abiturienter borde ha en klar insikt i frågan om världens uppkomst, men undersökningen visar att 86,7 procent har en vetenskaplig materialistisk åskådning, 11,62 procent är ur stånd att svara, och 1,68 procent påstår att världen skapats av ”gud” av intet. Av denna iakttagelse måste vi dra slutsatsen att främjandet av den vetenskapliga ateismen borde tillgripa och bättre utnyttja det bevismaterial som naturvetenskaperna kan erbjuda.

Sålunda:

1. Våra skolor måste förmedla den vetenskapliga världsåskådningen i motsättning till den religiösa synen på ett sådant sätt att den förnuftsenligt leder till ateistisk marxism. Samhällsforskningens och, än viktigare, naturvetenskapernas landvinningar måste tillfullo nyttiggöras i syfte att sprida den ateistiska uppfattningen om människan och hennes värld.

2. Religionens väsen och dess sociala funktion liksom religiösa traditioners ursprung måste friläggas för att man skall förstå religiösa fenomen i nutiden. Det är viktigt att appellera till ungdomens känslor genom sociala högtider och sekulära riter.

3. Slovakiska Ungdomsförbundets distriktskommitte borde bredda sin fostrande verksamhet genom att ta upp världsåskådningsfrågorna. Den ungdomsavdelning som Slovakiska Kulturakademins distriktskommitté i Zvolen driver, måste fullfölja sin verksamhet.

4. Eleverna i de högre klasserna måste göras bättre hemmastadda i principerna för partiets och statens politik i fråga om religionen och kyrkan. Ateismens och etikens filosofiska principer måste framställas mera sammanhängande.

5. Familjen är samhällets urcell och den fyller en viktig uppgift för den sociala fostran. Slovakiska Kulturakademin måste lägga större vikt vid denna uppgift. Familjer med vacklande inställning måste ägnas särskild uppmärksamhet; en mängd verksamma former av bildningspåverkan kan anlitas; inbjud föräldrar till särskilda gruppövningar.

6. Obeslutsamma gymnasister kräver särskild uppsikt, eftersom de utgör det förråd som de troende räknar på. För dem bör man anordna särskilda cirklar där ateistiska ämnen kan tas upp på mötena. Slovakiska Kulturakademins distriktskommittés avdelning för vetenskaplig ateism kan utarbeta en lämplig dagordning för dessa sammanträden.

7. För att göra det ateistiska bildningsarbetet slagkraftigt borde vi framhäva de rika revolutionära traditionerna i vårt distrikt och den stora kulturella och sociala omdaning detta har åstadkommit.

Av denna korta översikt framgår klart att vår gymnasieungdom står på framåtskridandets och socialismens sida och att nästan 80 procent bedriver sina studier med en någorlunda väl markerad materialistisk världsåskådning. Resultaten av ideologisk fostran i våra skolor blir allt bättre och intresset för ideologiska frågor växer med fart.