Inför det tjugoförsta århundradet

Framtidens sfinx tycks på ett särskilt sätt utmana amerikanska historiker. Paradoxalt nog utkom efter Fukuyamas bestseller om historiens slut (jfr Signum 1993:2) en lika uppmärksammad framställning av Paul Kennedv med en helt annorlunda infallsvinkel:

Preparing for the Twenty-First Century (Random House, New York 1993. Boken kom samtidigt i en tysk översättning: In Vorbereitung auf das 21. Jahrhundert, S. Fischer, Frankfurt).

Paul Kennedy, professor vid Yale University, är i dal en av de mest lästa och diskuterade amerikanska historikerna. I motsats till Fukuyama vill han framställa historien i ett framtida perspektiv. Om mottot för Fukuyama i enlighet med den franske poeten och essavisten Valery kan formuleras: ”Tiden för en värld som kommit till sin ände tar sin början”, skulle nyckelorden för Kennedys verk kunna lyda: ”Tiden för en värld med helt nya möjligheter och risker ligger framför oss.”

Givetvis inställer sig frågan: Kan en historiker anlägga ett vederhäftigt perspektiv på det kommande århundradet: Uppgiften tycks vara vansklig. Risken att bygga sin historiesyn antingen på lösa antaganden eller på deterministiska kategorier är alltför påtaglig. Aled ett ytterst intressant och omfattande källmaterial belyser Kennedy två ting: För det första att det är globala krafter och problem som kommer att prägla mänsklighetens historia under det kommande århundradet. Till skillnad från andra perioder i historien måste vissa globala problem lösas för att mänskligheten skall kunna överleva. Han pekar på fem huvudpunkter: Befolkningsexplosionen som inte enbart kommer att framkalla stora spänningar på grund av fördelningen av världens resurser utan också innefattar en social och ekologisk balansakt. Den tilltagande kommunikations- och finansrevolutionen där ekonomi och handel kommer att präglas av multinationella företags och koncerners uppsving med en omvälvande global återverkan. Den bioteknologiska revolutionen kommer att påverka jordbruksproduktionen och hela jordbrukspolitiken. Den tilltagande robottekniken med dess automatisering kommer efter allt att döma att initiera en ny industriell revolution med avsevärda sociala följder. Slutligen inger den globala ekologiska krisen katastrofala visioner för hela mänskligheten.

I bokens andra del granskar författaren hur dessa globala krafter och tendenser verkar i olika länder, respektive regioner i världen: Vilka konsekvenser kommer de exempelvis att få för Japans industri i det tjugoförsta århundradet och hur kommer Indien och Kina att påverkas? Han utnämner ”vinnare och förlorare” i u-världen. Han försöker framställa hur framtiden kommer att gestalta sig i det sönderfallna Sovjetunionen. Hans undersökning rörande Europa och dess framtid väcker givetvis särskilt intresse. Analysen av de europeiska nationalstaternas historiska utveckling förefaller en aning ytlig. Men prognosen formuleras som en fråga: Skall europeiska ”federalister” som står inför globala förändringar lyckas med att skissera och fullfölja planerna på en union av länder genom att avstå från egoistiska strategier och att förskansa sig bakom tullbarriärer? Slutligen belyser han ingående vad han kallar det amerikanska dilemmat. Kennedy skisserar de stora problem inför vilka även Amerika står idag: politiskt, ekonomiskt, socialt, demografiskt, i utbildningsväsendet m.m. Han formulerar sig därvid näst intill brutalt: Vill Förenta staterna hanka sig fram med en tvehågsen reformvilja eller förmår de verkligen öppna sig för de enorma globala förändringar inför vilka USA kommer att stå under det tjugoförsta århundradet?

Författaren vill varken sprida optimism eller pessimism inför det kommande århundradets enorma omdaningar eller ge några ”lösningar”. Snarare vill han skapa förståelse för de globala förändringarna för att på så vis förbereda oss att möta dem.

Kennedy vill inte heller ge någon vägledning hur man tekniskt skall kunna lösa problemen. Han pekar emellertid i det sista kapitlet som har rubriken ”Slutledning” på tre nyckelfrågor som borde fa bli drivkraften i allt reformarbete inför det tjugoförsta århundradet. Dessa frågor är den mänskliga fostrans betydelse, förbättring av kvinnans prekära situation och politikernas ledande roll.

Här framlägger Kennedy några allmänna och grundläggande synpunkter som är viktiga för den kommande utvecklingen. Han ger emellertid inget svar på den fråga som allt mer tycks oroa människorna: Var finns de krafter som ger oss hopp och entusiasm att ta itu med dessa enorma globala utmaningar? Sociologiskt skulle man kunna hänvisa till ett faktum som systemteoretiker ideligen påpekar: ju mer komplext ett civilisations- och kultursystem blir, desto större risker löper det. Men samtidigt stimuleras också mänskligt skapande så att motsvarande skyddsåtgärder och inlärningsprocesser vidtas. Man kan jämföra med den långa processen för universella mänskliga fri- och rättigheter eller en liknande process bland folken för fredsbevarande åtgärder. Vid närmare påseende präglar sådana processer uppenbart vår tid. Vi kan anta att dessa urmänskliga kreativa initiativ kommer att påverkas även av vår ovisshet inför framtiden.

Kristen tro talar dessutom om en annan faktor: hoppet om räddning. Detta hopp gör det möjligt att uthärda en postmodern komplexitet och oöverskådlighet utan att förtvivla och utan att hemfalla åt fundamentalism och andra ”totala alternativ”.