Ingen Vet & Nada

Ingen Vet

Jag ser dig och du är nån annan

Du lutar dig ner över ett 500 meter djupt badkar

i ett hus med 37 rum

du har tappat ditt minne

och ingen

ska få veta vad du har tappat

och ingen

ska få veta vad du drömmer om på nätterna

en simdyna närmast hjärtat

en simdyna av frigolit och ingen

ska få veta det

men i ett garn runt halsen tynger Davidsstjärnan och korset

minst 15 kilo sa ungen jättetungt

Lejonet av Juda

men ingen ska få veta det

Man måste tvivla på din rasrenhet

men ingen ska få veta vet

du är simkunnig och skrivkunnig

bara väldigt lindrigt nedsupen

och ingen, ingen behöver veta det

Du ser mig men jag är nån annan

ostämd sträng som dallrar

ilsket drunknande metalljud

detta var inte jag

detta var dom andra

fräcka människor

deras feta hjärnor har nått hit nu

och Mikael ror båten i land som vanligt

Jag vet

Nada

Fågelguden, sa han med

vita vingar

På mina jordiga hälar

sänker jag mig ner,

allt tyg svävar ut mot mattan

men du är rädd för mig

du är utmattad

en man som jobbat för mycket övertid i pärmar

en präst som hört för mycket gnäll

Du är så trött

du går och bär på saker

en affisch av Che Guevara

i kylan domnar kropparna av

Du längtar efter intet

men är för trött för att nå dit

jag kom dit en dag med mina feta ben

i en korridor av ljus

en trädgård av barr utanför

den spanska gitarren bakom dörren

bakom gräddsmeten i skyn

bakom all denna äckliga oskuld

sa bara nada, intet

strålar ut i trädgården

en fågel skjuter ut mot ovädret

en enda het åtrå till intet

När de kommer mot mig

kvinnor bara magar hela de

och männen gråa

gråtmilda små oheliga josefar

det var inte jag, säger en

och svävar

jag tror honom

i trädgården bland barren

skjuter fågeln ut igen och igen

mot ovädret

Cecilia Viklund är född 1964. Hon har tidigare publicerat dikter i BLM, Signum och Vår lösen.