Ingen Vet
Jag ser dig och du är nån annan
Du lutar dig ner över ett 500 meter djupt badkar
i ett hus med 37 rum
du har tappat ditt minne
och ingen
ska få veta vad du har tappat
och ingen
ska få veta vad du drömmer om på nätterna
en simdyna närmast hjärtat
en simdyna av frigolit och ingen
ska få veta det
men i ett garn runt halsen tynger Davidsstjärnan och korset
minst 15 kilo sa ungen jättetungt
Lejonet av Juda
men ingen ska få veta det
Man måste tvivla på din rasrenhet
men ingen ska få veta vet
du är simkunnig och skrivkunnig
bara väldigt lindrigt nedsupen
och ingen, ingen behöver veta det
Du ser mig men jag är nån annan
ostämd sträng som dallrar
ilsket drunknande metalljud
detta var inte jag
detta var dom andra
fräcka människor
deras feta hjärnor har nått hit nu
och Mikael ror båten i land som vanligt
Jag vet
Nada
Fågelguden, sa han med
vita vingar
På mina jordiga hälar
sänker jag mig ner,
allt tyg svävar ut mot mattan
men du är rädd för mig
du är utmattad
en man som jobbat för mycket övertid i pärmar
en präst som hört för mycket gnäll
Du är så trött
du går och bär på saker
en affisch av Che Guevara
i kylan domnar kropparna av
Du längtar efter intet
men är för trött för att nå dit
jag kom dit en dag med mina feta ben
i en korridor av ljus
en trädgård av barr utanför
den spanska gitarren bakom dörren
bakom gräddsmeten i skyn
bakom all denna äckliga oskuld
sa bara nada, intet
strålar ut i trädgården
en fågel skjuter ut mot ovädret
en enda het åtrå till intet
När de kommer mot mig
kvinnor bara magar hela de
och männen gråa
gråtmilda små oheliga josefar
det var inte jag, säger en
och svävar
jag tror honom
i trädgården bland barren
skjuter fågeln ut igen och igen
mot ovädret
Cecilia Viklund är född 1964. Hon har tidigare publicerat dikter i BLM, Signum och Vår lösen.