av ELISABETH ALDÉN
Förstår du vad du läser? Den frågan ställde aposteln Filippos till en etiopisk hovman när han hörde honom läsa profeten Jesaja (Apg 8:30). Det är en fråga relevant för varje generation – inte bara när det gäller Bibelns ord, utan alla de texter vi på olika sätt möter. En del texter är lätta att ta till sig och förstå; andra ligger långt ifrån vår egen referensram och kräver tolkningsnycklar. En annan kultur, en annan tid eller ett ämne som egentligen bara förstås av den invigde, kan bli hinder på vägen för att kunna tillgodogöra sig innehållet.
Att ge sig i kast med en text från 400-talet är en utmaning. Både innehåll och litterär genre kan göra den svårtillgänglig. Ändå är det värdefullt att en sådan text görs tillgänglig för oss i dag och att den presenteras med kommentarer. Hieronymus av Stridon (347–419) är mest känd för sin översättning av Gamla testamentet till latin från originalspråk, den så kallade Vulgata-översättningen, som kom att ersätta den tidigare Septuaginta. Men han kom att lämna efter sig många andra skrifter där åtskilliga var riktade till kvinnliga asketer. Hans liv kantades av konflikter och han fick utstå misstänksamhet för sin kontakt med de kvinnliga följeslagarna. Bland dessa kvinnor kom Paula att stå Hieronymus närmast och var på samma gång vän, elev och stödjare. Som änka valde hon att leva ett asketiskt liv och samlade likasinnade i sitt hem. Tillsammans med dottern Eustochium reste hon till Heliga landet för att sammanstråla med Hieronymus då han var tvungen att lämna Rom. I Betlehem grundade och ledde Hieronymus och Paula tillsammans en klostergemenskap. När Paula dör i Betlehem år 404 är det ett hårt slag för Hieronymus och han författar ett begravningstal över henne.
För sitt Epitaphium över den heliga Paula låter sig Hieronymus inspireras av flera olika genrer. Grunden är det klassiska begravningstalet, men dessutom finns här drag av klassisk biografi, reseberättelse (jfr Egerias resebrev utkomna på svenska 2007), klosterregel, teologisk dialog samt som avslutning två epigram. Hieronymus ärende är att beskriva Paulas liv och dygder, framför allt hennes stora generositet. I texten kan man finna fyra huvuddelar: Paulas familjebakgrund, hennes resor, hennes dygder och utbildning (detta avsnitt innehåller även den ovan nämnda teologiska dialogen) samt hennes död och begravning.
Bakom denna utgåva på svenska står tre personer: För översättningen svarar filologen Bengt Ellenberger, som vi kan tacka för flera kristna klassiker på svenska till exempel Augustinus och Thomas a Kempis. För inledning och kommentarer (som upptar drygt halva boken) står forskaren inom kyrko- och missionsstudier Katarina Pålsson, som skrivit sin avhandling om Origenes påverkan på Hieronymus teologi, och docent Henrik Rydell Johnsén, just nu aktuell i ett forskningsprojekt kring framväxten av det tidiga västliga klosterväsendet.
I det inledande kapitlet (Pålsson) presenteras Hieronymus och Paula och hur deras liv vävts ihop. Därefter följer en historisk tillbakablick (Rydell Johnsén) på det tidiga klosterväsendet och tre huvudformer för kvinnligt asketiskt liv: det asketiska hushållet, nunneklostret och eremitlivet. Här framkommer hur få pålitliga källor vi har när det gäller tidig kvinnohistoria. Vi är många gånger hänvisade till texter författade av män och färgade av deras syn och ibland idealisering. Detta gäller även beskrivningen av Paula, men vi kan inte desto mindre få reda på en hel del om henne och andra kvinnor. Det tredje kapitlet (Pålsson) behandlar Hieronymus asketiska teologi, som av en del ansågs radikal. Här nämns också flera av de kontroverser som Hieronymus blev indragen i och det inflytande Origenes hade på hans teologi.
Innan vi kommer till Hieronymus text om Paula kommer ytterligare ett kapitel (Rydell Johnsén) som ger kommentarer till själva begravningstalet. Här får vi bland annat veta mer om dess titel, genre, uppbyggnad och innehåll. Särskilt värdefull är en uppställning av kapitlen med enkla rubriker. Den återvänder jag till flera gånger under läsningen, eftersom det inte finns något motsvarande i själva texten, utan endast numrerade kapitel. (Detta i överensstämmelse med den utgåva av Isidor Hilberg som ligger till grund för den svenska översättningen.)
Den som läser boken från början till slut får en gedigen introduktion före själva läsningen av Epitaphium över den heliga Paula. Och kommentarerna fortsätter i notapparaten för att förklara begrepp och sammanhang samt ord lånade från andra författare. I Hieronymus text finns det många citat ur Bibeln och hänvisningar till dessa är satta inom parentes i själva texten. Läsupplevelsen hade vunnit på om även dessa var placerade i notapparaten och blev mindre dominanta i texten.
Förstår du vad du läser? – Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig? var svaret Filippos fick på sin fråga. För att förstå Hieronymus tal över den heliga Paula behöver vi en hel del vägledning. I denna bok erbjuds vi detta på flera nivåer. Främst genom en översättning till svenska, men också genom de historiska och teologiska kommentarerna. Genom denna hjälp kan beskrivningen av den heliga Paulas liv inspirera också oss i dag till ett hängivet kristet liv.
Elisabeth Aldén är benediktinsyster i Heliga Hjärtas kloster, Omberg.
Ur Signum nr 8/2022, s. 59–60.