Inte min Luther

Vad betyder det att vara ”luthersk” och att leva i ett ”lutherskt” land? Har Martin Luther någon relevans för kristenheten i dag eller har han spelat ut sin roll? Detta är några av frågorna som författarna Patrik Hagman och Joel Halldorf lyfter fram i boken Inte allena. Varför Luthers syn på nåden, bibeln och tron inte räcker.

Tajmingen för bokens publicering är perfekt. Den kommer precis i början av märkesåret för reformationens femhundraårsminne. Författarna vill bidra. Bidra i ett pågående samtal om Luther genom att kritiskt granska och analysera förtjänsterna och konsekvenserna av valda delar ur hans teologi.

Hagman och Halldorf är två av Nordens i dag mest produktiva teologer och de är välkända debattörer i radio, tv och tidningar. Halldorf är lektor i kyrkohistoria vid Teologiska högskolan i Stockholm och Hagman docent i politisk teologi vid Åbo Akademi i Finland. Boken har de skrivit tillsammans med förhoppning att tillföra ett konstruktivt bidrag till dagens Lutherforskning. Hagman och Halldorf gör i boken inga anspråk på att ge en heltäckande bild av Luther eller en sammanfattning av Luthers teologi. Inte allena skall ses som en introduktion i ämnet för den som är intresserad.

Boken består av sex kapitel. Den handlar om prästmunken, teologen och reformatorn Martin Luther, om den tid Luther levde i och hur hans teologi har, eller snarare enligt författarna, inte har påverkat de nordeuropeiska ländernas samhällen. Hagman och Halldorf menar nämligen att Luthers påverkan är en ”föreställning som både kan och bör granskas närmare”, vilket de också gör i boken.

I det första kapitlet ges en översikt över reformationens historiska sammanhang. Därefter följer ett kapitel om de nordeuropeiska ländernas avsaknad av Luthers texter under de första 350 åren efter reformationen och konsekvenserna av det. Författarna skriver att de nordiska länderna under flera hundra år efter reformationen saknade tillgång till Luthers egna texter, med undantag för Lilla- och Stora Katekesen samt några enstaka psalmer av Luther, vars innehåll inte är något originellt lutherskt utan snarare allmänkristligt. Författarna berättar att mycket av det som ofta förknippas med de centrala delarna i Luthers teologi i själva verket formulerades på 1800-talet, som till exempel de tre allena som ansetts sammanfatta den lutherska läran: Sola scriptura, Sola fide och Sola gratia. Dessa tre sola formulerades i själva verket som en sammanfattning av Luthers lära första gången av den amerikanske teologen Theodore Engelder år 1917 vid reformationens fyrahundraårsminne.

Kapitel tre belyser Luthers reformatoriska upptäckt. Författarna problematiserar konsekvenserna av Luthers syn på nåden och dess påverkan på hur det kristna livet konkret skall levas. Begreppet ”förvandlande nåd” är centralt, något som författarna upplever frånvarande i Luthers teologi.

Därefter följer ett kapitel om Luther och klosterlivet. Författarna gör en intressant och kanske i något avseende ny tolkning av den vedertagna föreställningen om att Luther avskaffade klostren. Författarna skriver att Luther snarare gjorde hela världen till ett kloster och ”skapade en ny klosterregel som skulle gälla alla kristna, en regel kallad Luthers Lilla katekes”. Att: ”Luther tänkte sig en värld där alla skulle vara kristna på det sätt som munkar och nunnor var kristna. Han tänkte sig en värld som liknade ett kloster.”

Kapitel fem handlar om Luthers bibelsyn och författarna är kritiska till ”den lutherska idén” om att Bibeln kan vara den yttersta grunden för, och det som håller samman, kyrkan. Enligt Hagman och Halldorf överskattar Luther tilltron till människans förmåga att på egen hand läsa och förstå Bibelns texter.

Boken avslutas med ett kapitel om tro. Där undersöker författarna vad Luther kan ha menat med ordet tro och försöker jämföra det med kyrkoläraren Thomas av Aquino. Författarna är kritiska till Luthers lära om tron och menar att ”ingen kan tro allena, ensam och skild från en troende gemenskap”. Författarna hänvisar till den katolska teologen Joseph Lortz som sagt att om Luther bara läst Thomas hade reformationen kunnat undvikas.

Hagman och Halldorf presenterar sig som ”teologer för den kommande, förenade kyrkan”. I inledningen skriver de att de strävar efter att ha en ekumenisk utgångspunkt, och vill skriva ur ett mångkonfessionellt perspektiv.

Med anledning av reformationens femhundraårsminne finns i dag ett annat högaktuellt dokument, nämligen Från konflikt till gemenskap, som tagits fram av evangelisk-lutherska/romersk-katolska enhetskommissionen. Det undertecknades av påven Franciskus och Lutherska Världsförbundets ordförande i Lund i oktober 2016. I detta dokument uppmanas lutheraner och katoliker att ”alltid utgå från ett perspektiv av enhet och inte av splittring, för att på så sätt stärka det vi har gemensamt, även om det är lättare att se till det som skiljer oss åt”.
Utifrån författarnas ekumeniska ambition med Inte allena, blev jag överraskad över att resultatet av enhetskommissionens mångåriga arbete inte kommer fram i boken. Mycket av den kritik Hagman och Halldorf framför och ifrågasätter är sådant som våra kyrkotraditioner bearbetat och i någon mån redan gjort upp med. Jag tänker till exempel på Gemensam deklaration om rättfärdiggörelsen från 1999.

Genom bokverket Inte allena. Varför Luthers syn på nåden, bibeln och tron inte räcker, blev det tydligt för mig som läsare att trons dialekter inte bara kan spänna över olika samfund och traditioner. Det kan finnas stora dialektala skillnader också inom en och samma tradition. Författarnas ”uttal” och Luthertolkningar är inte allenarådande utan ett av många sätt att beskriva och tolka Luther och hans lära på. Att som Hagman och Halldorf ifrågasätta relevansen och existensen av en av kyrkans femhundraåriga tradition och därmed också ett långt och uthålligt ekumeniskt arbetet i den romersk-katolsk/lutherska dialogen kan möjligen vara effektfullt för att skapa debatt. Men är det konstruktivt i ett samtal som gör anspråk på att vilja vara ekumeniskt?

Therése Olsson är präst i Svenska kyrkan, stiftsadjunkt i Linköpings stift.