av HANNA STENSTRÖM
Den tidiga Jesusrörelsen är en grundläggande bok om början på kristendomens och kyrkornas historia skriven av fem forskare vid Lunds universitet. Fyra är bibelforskare (Nya testamentets exegetik) – Samuel Byrskog, Dan Nässelqvist, Maria Sturesson, Magnus Zetterholm. Den femte, Karin Hedner Zetterholm, är docent i judaistik. De forskar på olika områden men vill alla förstå tidig judendom och/eller tidig kristendom i kulturella, historiska, politiska och sociala kontexter. Boken är förankrad i författarnas forskning samt i bred aktuell och äldre internationell forskning.
Jag som själv är forskare kan ha avvikande uppfattningar i vissa frågor, önska mer av något samt sakna vissa perspektiv. Tyvärr ryms inte detaljdiskussioner i denna recension. Men jag skulle ändå sätta denna bok i händerna på någon som vill veta mer om Nya testamentet och den tidiga Jesusrörelsen då boken är förankrad i aktuell forskning.
Syftet med boken är att ”fylla behovet av en grundläggande introduktion till […] Nya testamentets exegetik”.
Tänkta läsare är studenter på akademiska grundutbildningar samt intresserad allmänhet inklusive, enligt baksidestexten, präster, pastorer, journalister, kulturarbetare. Fokus ligger på den tidiga Jesusrörelsen, inte Nya testamentets texter, även om texterna också behandlas. Boken skildrar hur en apokalyptisk, universalistisk, judisk rörelse började utvecklas till kristendomen, från Jesu död cirka 30 i vår tideräkning till strax efter 100. Jesusrörelsen relateras till längre historiska skeenden när så behövs.
Första kapitlet, av Dan Nässelqvist, behandlar Jesusrörelsens historiska, kulturella och religiösa kontext. Fokus är på hellenistisk-romersk kultur allmänt, men judiska folkets historia från cirka 330 före till cirka 135 efter vår tideräknings början integreras i framställningen. I andra kapitlet fördjupar Karin Hedner Zetterholm bilden av judendomen i den aktuella tiden. Kapitlet präglas av aktuell forskning som vill ge en hederlig bild av den judiska kontext Jesus och hans första anhängare var del av, forskning som bryter med polemiska bilder av judendomen som alltför länge präglade kristna teologier och nytestamentlig forskning. Hedner Zetterholm presenterar också judisk bibeltolkning.
Kapitel tre, av Maria Sturesson, behandlar Jesus och evangelierna. I fokus står evangelierna som berättelser, inte som historiska källor. Viss information ges om evangeliernas tillkomst och inbördes relationer. Det som sägs om ”den historiske Jesus” och om hur forskare skapar kunskap om honom stannar vid antydningar. Sturesson visar hur evangelierna ger fyra olika tolkningar av Jesu liv, förkunnelse och betydelse för människorna (= kristologi). Läsare som känner evangelierna genom att ha hört perikoper läsas i gudstjänsten bör kunna få god hjälp att upptäcka nya betydelser i texterna genom att läsa dem var för sig i sin helhet med detta kapitel som guide.
Färde kapitlet, av Magnus Zetterholm, behandlar Paulus liv och verk samt alla brev i Paulus namn, de han skrev och de som sannolikt skrevs i hans namn av andra efter hans död. Zetterholm förklarar hur detta att skriva i en död mästares namn var en etablerad konvention i Antiken och ger argumenten i författarfrågan för varje brev.
En översikt ges också över de senaste decenniernas Paulusforskning där en lutherskt färgad bild av Paulus och hans teologi bytts ut mot bilder som vill göra den historiske Paulus rättvisa. Denna forskning tar på allvar att Paulus var jude och ville lösa konkreta problem, till exempel hur Kristustroende icke-judar skulle tas in i förbundet med Gud, snarare än svara på ”eviga frågor”. I denna forskning är Zetterholm själv aktiv, och han beskriver den position han själv är med om att forma (”Paulus inom judendomen”) på ett sådant sätt att det inte är helt tydligt att den i dag är ett av flera möjliga alternativ. Det finns Paulusforskare som tar kritiken mot lutherskt färgad Paulusforskning på allvar men inte ansluter sig till ”Paulus inom judendomen”. De som hör hemma inom ”Paulus inom judendomen” är inte en enhetlig grupp i sin syn på Paulus. Detta kunde gjorts tydligare.
I sista kapitlet behandlar Samuel Byrskog ”Den tidiga Jesusrörelsen efter Paulus”. Fokus är på resten av Nya testamentet samt utvecklingsprocesser texterna vittnar om. Först på hur Skrifterna – som senare kallas ”Gamla testamentet” – tolkades, sedan på etikens respektive kristologins utveckling och till sist på föreställningar om framtiden. Ett avsnitt om kyrkoorganisationens framväxt berör kort förändringar i kvinnors villkor i den tidiga Jesusrörelsen.
Jag saknar en avslutande kommenterad litteraturlista. Det hade det varit värdefullt med information om nyare svenskspråkig litteratur för en bred publik, som Hägerland och Wassén Den okände Jesus (2016), Ekenberg med flera (red.) 2000 år med Paulus (2013) samt till nedan nämnda Jesus och de första kristna. Populärvetenskaplig engelskspråkig litteratur och läroböcker hade kunnat inkluderas. En sådan lista hade visat läsaren vidare till seriös litteratur som breddar, fördjupar och för in andra perspektiv.
Jag är tveksam till om Den tidiga Jesusrörelsen fyller behovet av en grundbok i Nya testamentets exegetik. Det finns en grundbok på svenska, Dieter Mitternacht och Anders Runesson (red.) Jesus och de första kristna (2006). Den boken, som kunde bearbetas och kompletteras med senare forskning, inkluderar sådant som saknas i Den tidiga Jesusrörelsen och behövs i en introduktion till det akademiska ämnet Nya testamentets exegetik. Jag tänker på exegetiska metoder, teoretiska perspektiv samt reflektion om tolkningsfrågor och det vetenskapliga arbetets villkor. En ny grundbok behöver också ett kapitel om Jesusforskningens historia, metoder och viktiga alternativ i dagens Jesusforskning.
Däremot kan jag tänka mig Den tidiga Jesusrörelsen som grundbok i utbildningar i allmän religionshistoria/religionsvetenskap där kristendomen utgör en mindre del och där annan litteratur introducerar teorier och metoder i allmän religionsvetenskap. Boken bör också kunna läsas med behållning av präster, pastorer, andra teologiskt utbildade som vill veta mer om aktuell forskning om Nya testamentet och den tidiga Jesusrörelsen, samt av intresserad allmänhet. Den ger sannolikt dem som är förtrogna med Nya testamentet från kyrkliga sammanhang hjälp att se nya betydelser i texterna samt att se dem i deras historiska sammanhang.
Hanna Stenström är docent i bibelvetenskap och högskolelektor i vid Enskilda Högskolan i Stockholm.
Ur Signum nr 5/2022, s. 63–65.