av STEN HIDAL
Klemens av Alexandria (ca 150–ca 215) hör till de minst översatta kyrkofäderna till svenska. Delvis kan det bero på hans stil, som är närmast kåserande och ibland tar upp ganska perifera ämnen. Mängden av referenser till klassiska författare kan också verka avhållande. Klemens var dock en av dem som formade den teologiska tradition som Origenes kom att bli den störste företrädaren för. Därför är han väl värd att lära känna.
Av hans hand har nu tre verk blivit översatta. Det första är tredje boken av ett mera omfattande verk med den intressanta titeln Lapptäcket (eller Mattorna, på grekiska Stromateis). Att denna bok här kallas Om äktenskapet är inte missvisande, men inte heller helt lyckat. Det handlar närmast om förhållandet mellan kropp och själ och har udden riktad mot gnostikerna. Om man väntar sig en någorlunda systematisk behandling av äktenskapet ur ett kristet perspektiv, blir man besviken. Det utesluter inte att det finns flera intressanta och läsvärda ställen.
Det är över huvud sällan kyrkofäderna kommer in på äktenskapet. Flera av dem var dock gifta, men de tycks ha menat att det fanns viktigare saker att skriva om. Eller också tar de upp ett visst problem, så Tertullianus som i skriften Ad uxorem (Till min hustru) förmanar henne att under inga villkor gifta om sig sedan han dött.
De båda andra texterna kan mera kort karakteriseras. Vem är den rike mannen som blir frälst? är en kommentar till Mark 10:17–31 (Jesus och den rike ynglingen). Poängen är att det inte rikedomen i sig som är fel, utan själens begär efter det materiella. Under vägen kommer Klemens in också på annat; intressant är att han på ett ställe kallar Gud för moder (efter att först ha kallat honom fader). Den tredje skriften, slutligen, Maning till ståndaktighet eller Till de nydöpta är mycket kort, endast några sidor, och titeln säger vad det är fråga om.
Den avslutande litteraturförteckningen visar att översättaren är väl förtrogen med litteraturen om Klemens (dock saknas utgåvan med översättning av den första texten i Sources Chrétiennes vol. 608, som kom 2020). Den grekiska texten innehåller mängder med bibelcitat, där översättningen ibland avviker från Bibel 2000 (särskilt i Gamla testamentet).
I det stora hela är det en god översättning, men med vissa undantag. I Om äktenskapet 5:3 heter det att en person ”undervisades i Monads insikt, som är ursprunget till Karpokratianernas heresi”. Här skulle översättningen i Sources Chrétiennes ha varit till hjälp. Det rör sig inte om en person med namnet Monad utan en speciell form av gnosis, som såg världen som en monad (dock inte i Leibniz mening). Vidare skiljer översättaren inte mellan ”före” (prepositionen) och ”innan” (konjunktionen), vilket resulterar i denna mening: ”Redan innan lagen förkunnades ordet för dem som levde rättfärdigt.” Denna mening fick jag läsa genom ett par gånger innan jag begrep den.
Över huvud är den svenska stilen ledig och ibland nästan talspråksaktig. Ordet service hör väl närmast hemma på restaurangen, men i den andra texten läser vi följande: ”O, vilken salig service av godmodiga människor!” Ordvalet är ibland överraskande – det brukar heta pythagoré och inte som här pythagorean, annat att förtiga. I och för sig kan det vara uppfriskande med ett avvikande ordval i texter av detta slag, men försiktighet är av nöden.
Klemens av Alexandria fanns länge med i det romerska martyrologiet men avfördes därifrån år 1751 med anledning av bristande renlärighet. Den beskyllningen kan nog diskuteras. Kyrkofädernas teologi kan vara komplex och ibland svår att förstå, men nästan alltid är den tankeväckande.
Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.
Ur Signum nr 5/2022, s. 65–66.