Jesu uppståndelse som historiskt problem

I kyrkans år är det påsktid. Påskrop, lovsånger och bekännelser till den uppståndne fyller liturgin. Lika självklart som detta är i kyrkans liv, lika lite förvånas vi över att det i det teologiska och allmänna samtalet fortgår en diskussion kring uppståndelsens faktum och innebörd. Ifrågasättandet av uppståndelsens historiska karaktär är ett arv av moderniteten menar Magnus Abrahamson i sin gedigna och inträngande studie i ämnet. Hans bok är en doktorsavhandling framlagd i ämnet tros- och livsåskådningsvetenskap vid Uppsala universitet. Det innebär att avhandlingen i första hand inte exegetiskt undersöker de i Bibeln återgivna vittnesbörden om uppståndelsen. Uppläggningen beskrivs istället bäst som systematiskt teologisk och grundfrågan är hur vi i nutid närmar oss budskapet om uppståndelsen. Abrahamson syftar till att teckna en orienteringskarta över uppståndelsens problematik och i en del fall ge konstruktiva förslag till vägar framåt. Sättet att göra detta är genom en kritisk analys av och jämförelse mellan två framstående företrädare för evangelisk teologi under 1900-talet och hur de tolkar den för Kristustron centrala och avgörande uppståndelsen.

Att Abrahamson väljer att studera Rudolf Bultmann och Wolfhart Pannenberg överraskar inte. I grund och botten driver de likartade projekt. Likheten består i att båda vill visa på den kristna trons relevans i förhållande till sin samtids tänkande. Denna likhet till trots är olikheten desto mer framträdande. Avseende Jesu uppståndelse betyder det för Bultmanns existentiella tolkning av den att han avser att gå bakom den nytestamentliga mytologiska berättelsen med dess drag av en förvetenskaplig världsuppfattning för att i nästa skede tolka vad som är dessa skeendens egentliga budskap. Han avmytologiserar vad han menar är Nya testamentets mytologiska språkdräkt för att sedan kerygmatisera uppståndelsens innebörd, dvs. göra uppståndelsetron intellektuellt försvarbar utan att den förlorar sin karaktär av trostilltal. Det Bultmann inte minst kommit att kritiseras för är att han betraktade uppståndelsens historiska fakticitet som oväsentlig för kerygmat.

Pannenbergs teologiska strategi är den motsatta. Den syftar till att förankra påskens budskap i historien. Guds uppenbarelse tilldrar sig inte i en avgränsad trons verklighet utan i den historia som alla människor relaterar till. Han kommer till slutsatsen att Jesu uppståndelse är faktisk, att den är bevisbar och given i historien. Guds handlande med Jesus genom uppståndelsen är därför öppet att se och förstå för var och en. I Pannenbergs teologiska projekt utgör Jesu uppståndelse ett nav till vilket han relaterar såväl kristologi, soteriologi, eskatologi som läran om Gud som för övrigt hos honom är detsamma som treenighetsläran. Abrahamson deklarerar tidigt i boken en preferens för Pannenberg.

Betydelsen av Jesu uppståndelse behandlar Abrahamson ingående. Här lägger han i sin tolkning av de två teologerna betoningen på den existentiella innebörden. Denna tolkning är hos Bultmann själva poängen med hans kerygmatiskt existentiella ansats. Hos Pannenberg finns också en sådan tolkning, men det överraskar att Abrahamson i mina ögon lite lättvindigt inte betonar andra betydelser, eller rättare sagt den avgörande centrala betydelsen som uppståndelsen har i hans teologiska bygge. Jag tänker främst på eskatologin och triniteten som båda motiveras av Jesu uppståndelse enligt Pannenberg. I hans Systematische Theologie är dessutom trinitet och eskatologi så nära sammankopplade att det kan beskrivas som en trinitarisk eskatologi såväl som en eskatologisk trinitet. Genom att inte beröra uppståndelsens betydelse för dessa teman försnävar Abrahamson enligt min mening Pannenbergs teologiska horisont.

Detta till trots är Abrahamsons bok väl värd att rekommendera inte bara för den som är intresserad av teologi som vetenskap. Det faktum att det är en intressant och angelägen avhandling på svenska gör den läsvärd i vida kretsar också för den påskfirare som intresserar sig för uppståndelsetrons intellektuella aspekter.

Artikelförfattaren är präst i Sv. kyrkan och doktorand i systematisk teologi vid Lunds universitet.