Judaskyssen i Dublin

Caravaggios målning Judaskyssen (The Taking of Christ) hänger i dag på hedersplats i National Gallery of Ireland, bland samtida norditalienska mästare som Caravaggio tog intryck av, exempelvis Tizian och Giovan Battista Moroni. Den målades i Rom 1602 till Ciriaco Mattei, som var Caravaggios mecenat tillsammans med sina bröder Girolamo och Asdrubale. Familjens överhuvud Girolamo var kardinal, beskyddare av Franciskanorden och Irland. Inte sällan bildas trängsel framför Judaskyssen. Detta museets mest berömda verk är en deposition från jesuiternas kommunitet på Lower Leeson Street som fick den som gåva av en privatperson för snart hundra år sedan.

Donatorn, Marie Lea-Wilson, var blott 32 år och änka efter polismannen Percival Lea-Wilson i the Royal Irish Constabulary. Föga anade hon att maken aldrig skulle komma tillbaka då han gick ut för att köpa tidningen en junimorgon 1920. Kanske hon hörde de 28 pistolskott som dödade honom i närheten av deras hem. Mordet var en vedergällning från påsken 1916 då IRA ockuperade huvudpostkontoret och andra offentliga byggnader i Dublin, med 450 döda och 2 600 sårade som följd. Ockupanterna besegrades brutalt av britterna. De tillfångatagna fördes bort av Percival Lea-Wilson, som under marschen skall ha förödmjukat en av fångarna så grovt att IRA förde upp polismannen på sin dödslista.

Mordet på Percival Lea-Wilson var ett av alltför många i irländarnas blodiga frigörelsekamp från brittiskt styre i början av förra seklet. Den 24 april 1916 deklarerades Irland som självständigt, utom Nordirland som valde att fortsätta att tillhöra Storbritannien.

Efter mordet på sin man sökte sig Marie Lea-Wilson, som var djupt troende katolik, till jesuiterna på Lower Leeson Street där Pater Thomas Finley tog sig an henne och hennes sorg. Marie Lea-Wilson utbildade sig så småningom till läkare med praktik i Dublin där hon var verksam till sin död 84 år gammal 1972. Under en vistelse i Edinburgh i Skottland var hennes ärende att uppsöka konstnären Harry Clarke för att beställa en glasmålning till minne av sin man i Christ Church i deras hemstad Gorey i Wexford County söder om Dublin. Hon råkade gå in i ett galleri ägt av J.?K. Richardson, en excentrisk och girig affärsman, och fick där syn på Judaskyssen. Tavlan påminde henne om makens tragiska död och något i den solkiga målningen av en okänd konstnär berörde henne så starkt att hon köpte den. 1934 skänkte hon målningen till Pater Finley och jesuiterna på Lower Leeson Street som ett tecken på sin stora tacksamhet för det stöd de hade gett henne. Tavlan hängdes ovanför öppna spisen i ett samlingsrum.

Caravaggio i Skottland

Joseph Kemp Richardson hade i sin tur köpt målningen hos auktionshuset Dowell’s Ltd i Edinburgh 1921. Där var den katalogförd som en kopia efter ”Gerrit van Honthorst” och kom från Biel House nära Stenton, dit den flyttats från egendomen Archerfield in Dirleton, East Lothian, i östra Skottland. Till Archerfield kom den genom godsherren William Hamilton Nisbet, skotsk parlamentsledamot, diplomat och konstsamlare. Han stod i begrepp att restaurera Biel House och nya inventarier skulle införskaffas. Under ett besök i Rom 1802 lyckades han få köpa Judaskyssen och ytterligare fem målningar av den då svårt skuldsatta familjen Mattei. Judaskyssen var den enda Caravaggiomålning som fanns kvar hos familjen Mattei. Förmodligen var den omattribuerad till Gerard van Honthorst för att höja dess status och ekonomiska värde. På 1700-talet i nyklassicismens tidevarv hade Caravaggios och barockens målningar ett lågt marknadsvärde. Målningen fick då ny förgylld träram i nyklassicistisk stil, likadan som den till Måltiden i Emmaus (Supper in Emmaus), och en namnskylt. Då den sista av släkten på Biel House dog utan arvingar 1921 erbjöds National Gallery of Scotland i Edinburgh att köpa Judaskyssen, men avböjde. Tavlan hade då hängt i matsalen på Biel House i omkring hundra år i ett myller av målningar, gulnad av flera lager fernissa och lack, dammig och smutsig.

Caravaggios Judaskyssen

I nästan sextio år, från 1934 till 1990, hängde målningen i St Ignatius House of Writers på Lower Leeson Street i Dublin. 1990 beslöt man att undersöka husets konstverk närmare. Skulle denna målning rengöras eller kastas? Pater Noel Barber kontaktade National Gallery för ett utlåtande. En varm augustimorgon begav sig museets konservator och expert på italienskt 1600-tal, Sergio Benedetti, till Lower Leeson Street, 500 meter upp mot centrum från National Gallery. Målningen var gjord av Gerard Honthorst, kallad Gherardo della Notte, en nederländsk målare verksam i Rom och den siste av Caravaggios efterföljare. Motivet var förrådandet av Jesus. Allt enligt skylten på tavelramen. Med sitt skarpa konnässörskap såg Benedetti en annan målare i de snabba penseldragen, en som målade direkt på duken utan att skissa; en sensationellt skicklig målare. Benedetti såg Caravaggios pentimenti; hur målaren ändrat detaljer i sista minuten. Briljant kolorit kunde anas under den gula ytan. Där fanns mörker, ljus, brutalitet, frid, lugn, ångest, realism, poesi. Kunde det verkligen vara frågan om Caravaggio? En kopia av Caravaggios försvunna Judaskyssen? Originalet? Det var frågan om originalet. Benedetti var genast nästan helt säker. En restaurering var nödvändig.

Pater Noel Barber och National Gallery gav Benedetti klartecken. Tre dagar senare fraktades målningen till konservatorsateljén i National Gallery. Tre år skulle det ta att restaurera målningen. Benedetti arbetade förutsättningslöst med, som sig bör, ett ständigt tvivel om målningens autenticitet. Från Lower Leeson Street yppades inte ett ord om den presumtiva Caravaggiomålningen, värd miljoner irländska pund. Efter rengöring och analyser parallellt med en djupgående arkivforskning av Francesca Cappelletti och Laura Teza i Rom förelåg det inte längre något tvivel om proveniens och autenticitet. Sergio Benedetti var till 101 procent säker på konstnären: han hette Michelangelo Merisi, föddes i Milano 1571 och kallades Caravaggio efter sin familjs hemort i Lombardiet. Sergio Benedetti, bördig från Italien, hade återupptäckt Judaskyssen som Caravaggio målade åt Ciriaco Mattei 1602 i Rom. Ett tiotal Caravaggioexperter från hela Europa med Maurizo Calvesi från Rom och Mina Gregori från Florens i spetsen vallfärdade till Dublin och alla var ense. Brittiske Caravaggioexperten Sir Denis Mahon gratulerade. Benedettis undersökning kan följas i boken The Master Revealed från National Gallery 1993, i artiklar för Burlington Magazine och Caravaggioutställningen i Scuderie del Quirinale i Rom 2010. Deponerad i National Gallery i Dublin talar den där till betraktaren lika starkt som i Palazzo Mattei i Rom, dit ytterst få hade tillträde. Formatet, quadro mezzano, var vanligt i norra Italien för målningar avsedda för privat bruk. Judaskyssen mäter 133,5 x 169,5 cm, olja på duk. Väl medveten om målningens konstnärliga kvalitet beställde Ciriacos bror Asdrubale en kopia av Giovanni di Attilio 1626, nu i ett museum i Odessa. Denna omdiskuterade kopia gällde tidigare för att vara originalet. Åtskilliga kopior finns i omlopp av Caravaggiomålningar, inklusive Judaskyssen. Problemet med olika versioner, kopior, doppi (konstnärens egna kopior) kompliceras av att mecenaterna och konstsamlarna ofta beställde kopior av sina mest berömda verk, av konstnären själv eller av en annan målare. En samtida kopia värderades till och med högre än originalet. Av Judaskyssen finns ett dussintal kopior i omlopp.

Caravaggio i Rom

Arkivforskningen kring Judaskyssen koncentrerades till familjen Mattei i Rom. Caravaggio hade bjudits in dit av den inflytelserike kardinal Girolamo Mattei. Kardinalens fromma och sparsamma livsföring präglades av hans starka band till Franciskanorden och oratorianerna. I Palazzo Mattei levde Caravaggio i en intellektuellt stimulerande miljö, försörjd, beundrad och hyllad av alla. Palazzo Mattei bestod egentligen av sex palats, en isola, mellan Piazza Mattei och Via delle Botteghe Oscure där kardinalen bodde i det största palatset och hans familj med de två bröderna Ciriaco och Asdrubale i angränsande hushåll. Bara påven hade en större tjänstestab. Som många på denna exklusiva samhällsnivå var familjen Mattei samlare av konst och antikviteter.

Caravaggio kom till Palazzo Mattei från kardinal Francesco Maria Del Monte, den förste auktoriteten i Rom att uppmärksamma hans begåvning. Det var under Del Montes beskydd i Palazzo Madama som Caravaggio fick i uppdrag att utföra målningarna till Cappella Contarelli i San Luigi dei Francesi och Cerasi-kapellet i Santa Maria del Popolo. För Cappella Contarelli beställdes tre scener med Matteus, för Cerasi-kapellet Pauli omvändelse och Petri korsfästelse. Med dessa verk i två av Roms förnämligaste kyrkor var hans lycka gjord, och hans olycka. Konkurrensen var hård bland de otaliga konstnärer och hantverkare som kommit från hela Europa för att medverka till utsmyckningen av Rom inför jubelåret 1600. Rom var då som nu en kosmopolitisk, sofistikerad storstad. Invånarantalet uppgick till 100 000, att jämföra med dagens tre miljoner.

Caravaggio stack ut från mängden med sin begåvning och den grundliga konstnärliga skolning från Lombardiet som han så skickligt utvecklade med studier av antik skulptur och studier av föregångare som Michelangelo och Rafael. Särskilt Michelangelos verk kom att bli hans ledstjärna. Caravaggios målningar: religiösa motiv, stilleben, profana gatuscener, porträtt, började efterfrågas i allt högre samhällsskikt och betingade allt högre priser. En Caravaggiomålning var en åtråvärd statussymbol. Inventarieförteckningar visar att den förmögne Asdrubale Mattei ägde en målning av Caravaggio 1603 och hans bror Ciriaco ägde så många som tre. Enligt bevarade kvittenser betalade Ciriaco Mattei i januari 1602 för Måltiden i Emmaus (National Gallery, London), i juni 1602 för Johannes Döparen (Musei Capitolini, Rom), i januari 1603 för Judaskyssen (National Gallery of Ireland, Dublin). Caravaggio var ambitiös och effektiv. Sannolikt var det under dessa år som han målade Nedtagandet från korset för kyrkan Santa Maria in Vallicella (Pinacoteca Vaticana, Rom) och Marie insomnande för kyrkan Santa Maria della Scala (Louvren, Paris). Amor Vincit Omnia, (Gemäldegalerie SMPK, Berlin-Dahlem) och Thomas tvivlaren (Sanssouci Bildergalerie, Potsdam) beställdes av kardinal Giustiniani.

Åren hos kardinal Del Monte 1598–1602 och åren 1602–1603 i Palazzo Mattei torde ha varit den lyckligaste tiden i Caravaggios liv. Han stod under beskydd av mäktiga och högt bildade kyrkliga dignitärer. Från 1603 då han lämnade Palazzo Mattei tog hans liv en ny, våldsammare, vändning, som ledde till att han anklagad för mord var tvungen att fly från Rom 1605. Med ett pris på sitt huvud levde han under stark psykisk press på flykt i Neapel, på Malta och Sicilien, och åter i Neapel, på väg tillbaka till Rom via storhertigdömet Toscana. Caravaggio benådades år 1610, men hade avlidit då den efterlängtade nyheten nådde Toscana. Dödsorsaken är okänd.

Judaskyssen och Caravaggio

Hos Ciriaco Mattei hängde Judaskyssen invid Måltiden i Emmaus och båda är storslagna målningar. Men tillfångatagandet i Getsemane verkar vara ett motiv som utmanat Caravaggio att tänja sina gränser. Som vanligt hos Caravaggio placerar han händelsen i ett begränsat, mörkt, svårdefinierat rum med få gestalter och det avgörande ögonblicket alldeles stilla. Judaskyssen är arrangerad som en vardaglig gatuscen i realismo milanese eller i Rom på Caravaggios tid. I Judaskyssen är det också mycket tydligt att Caravaggios realism får sin kraft ur pauperismen och Carlo Borromeos vitt spridda lära i Lombardiet. Som alla andra i norra Italien vallfärdade säkert också Caravaggio till Sacro Monte di Varallo och tog starka intryck av de mörka kapellen med de bjärt bemålade terracotta-figurerna. Scenerna utspelar sig i slutna rum, som i Caravaggios målningar. Betraktaren engageras känslomässigt i scenerna; gläds inför Jesu födelse, ryggar tillbaka inför korsfästelsen. I kapellet med tillfångatagandet står Jesus med händerna knäppta som i Caravaggios Judaskyssen. Bland bildförlagor valde Caravaggio ett träsnitt av Albrecht Dürer från 1510 snarare än samma motiv hos till exempel Giotto från början av 1300-talet eller Caravaggios svåre konkurrent, den uppburne Cavalier d’Arpino. Caravaggio skalar bort människohopen, vapenskramlet, hetsen, larmet, yran, tystar ned händelsen, koncentrerar ljuden, får betraktaren att se, höra, att finnas med, att beröras. Det avgörande ögonblicket, händelsens brännpunkt, är här insvept i ett rött, Caravaggiorött, tygstycke som ett slags baldakin över Jesus och Judas. Tygstycket tillhör lärjungen Johannes som skräckslagen och skrikande rusar ut ur bilden till vänster om Jesus.

Mellan Jesus och Judas råder en absolut stillhet och emotionell kontrast i mötet mellan uppgivenhet och ondska. Händelsen belyses av två olika ljuskällor i mörkret som faller ned över Jesus, Getsemane och mänskligheten – et era nox. Caravaggio har skildrat ögonblicket när Judas rusat fram och gripit tag i Jesus för att kyssa honom. En soldat i glansputsad rustning greppar de två från höger där ytterligare två soldater står beredda. En annan man tränger sig fram i tumultet från höger. Lanternan han håller över händelsen kastar inget ljus över skeendet men hans profil framträder tydligt, det är ett självporträtt. Med sin lanterna lutar han sig ivrigt fram mot händelsen medan mörkret faller. Caravaggio söker sig till ljuset.

Jesus står rak i ryggen med lugnt ansikte och nedslagen blick. Armarna är sträckta, händerna knäppta framför honom. Motståndet är uppgivet. Jesus och Johannes är klädda enligt sin tid, soldaterna i norditalienska rustningar från 1500-talet. Vid djupare tolkning av dramat framkommer de essentiella moraliska uppfattningarna i franciskansk etik, abnegatio (självförnekelse), oboedentia (lydnad), martyrium (vittnesbörd), och som leder fram till imitatio Christi (Kristi efterföljelse). Även om kardinal Girolamo Mattei inte själv beställde målningar av Caravaggio tillkom de under hans inflytande. Caravaggio hörde till hushållet som en intellektuell hedersgäst. Måltiden i Emmaus är en emblematisk och läromässig framställning av den gudomliga närvaron i eukaristin, en tyngdpunkt för konciliet i Trento. En andra version målade Caravaggio cirka 1606, då han befann sig på flykt. Johannes Döparen, däremot, är en målning med helt annan klangbotten, den var en hyllning från Ciriaco Mattei till sonen Giovanni. Den enda målning som beställdes av Asdrubale Mattei föreställde den helige Sebastian, kanske med syftning på kyrkan San Sebastiano ”alli Mattei” i samma kvarter. Vem får lyckan att återupptäcka denna förkomna Caravaggiomålning?

Judaskyssen i dag

Skärtorsdagen 2014 sände italienska tv-kanalen Laeffe ett program från BBC om Judaskyssen där Sergio Benedetti och pater Noel Barber från Dublin samt museidirektörer och konsthistoriker från Europa och USA intervjuades. Programmet diskuterar Caravaggios enorma popularitet efter andra världskriget. Den första stora Caravaggioutställningen ägde rum i Milano 1951. Utställningen och återupptäckandet av Caravaggio sammanföll med den italienska nyrealismen inom filmen (De Sica, Rossellini, Visconti) och litteraturen (Verga, Carlo Levi, Pasolini). Människorna kände igen sig inte bara i Rossellinis film Roma città aperta (Rom öppen stad) utan också i Caravaggios verk från början av 1600-talet, lättåtkomliga för var och en i kyrkor och museer. Till 400-årsminnet av hans död arrangerades 2010, som redan nämnts, en stor utställning i Rom med ett tjugotal av de omkring femtio verk av hans hand som finns bevarade. Caravaggioåret 2010 och åren därefter var fullspäckade med olika evenemang som presenterade nya forskningsrön. Det finns en ny, nyanserad bild av Caravaggio. Paradoxalt nog verkar den snarare underblåsa mytbildningen kring Caravaggio som en socialt marginaliserad rebell, en autodidakt som revolutionerade målarkonsten.

Den kollektiva myten kring Caravaggio lever vidare; i bloggar, på Facebook, i gatuteater i Rom sommaren 2014, som gatukonst, i otaliga böcker av varierande kvalitet. I början av oktober kom ett handbundet praktverk med titeln Caravaggio Vero i begränsad numrerad upplaga där skribenterna påstår sig presentera den sanna bilden av Caravaggio utifrån ny forskning. Bland författarna finns varken de erkända Caravaggioforskarna Maurizio Calvesi, Mina Gregori, Rossella Vodret, Francesca Cappelletti, Laura Teza, Cristina Terzaghi, eller experterna på Caravaggios teknik Beatrice De Ruggieri och Marco Cardinali. Praktverkets butikspris är 2 800 euro. Recensionsexemplar går inte att få. I stället för en nyktrare bild har en Caravaggio-kult etablerats. Michelangelo Merisi har något att säga oss också under 2000-talet. Vad är det hos oss nu som han berör? Vad söker, och finner, dagens människor i hans konst? Caravaggio berör vårt moderna västerländska samhälle som ingen annan målare i konsthistorien.

Maj-Britt Andersson är fil.dr i konstvetenskap vid Uppsala universitet.