Kärlekens och trohetens mening enligt kristen syn

Det finns knappast något område som är så avgörande för de flesta människors personliga lycka och tillfredsställelse i livet som kärleken mellan man och kvinna, som tar gestalt i äktenskap och familj. Det finns inte heller något område där tro och liv så omedelbart berör varandra som i äktenskapet. Äktenskapet tillhör ju såväl skapelseordningen som frälsningsordningen. Gud har skapat människan till man och kvinna, och bibeln tillfogar att detta är gott, ja mycket gott (1 Mos 1:27,31). Förbundet mellan man och kvinna är något som Gud velat. Samtidigt är det en avbild av Guds förbund med mänskligheten genom Jesus Kristus, ja det gör denna Guds kärlek och trohet mot människorna närvarande (jfr Ef 5:21-33). Äktenskapet mellan två kristna människor är en realitet på skapelsens plan, men det är samtidigt en frälsningens verklighet. Desto mer oroande är det att det för närvarande inte finns något område på vilket diskrepansen är så stor mellan kyrkans troslära och den övertygelse många kyrkomedlemmar har och praktiskt ger uttryck åt som när det gäller sexualitet och äktenskap. Även för många praktiserande kristna framstår idag kyrkans lära som om inte livsfientlig så dock högst orealistisk. Skapelse och frälsning hänger intimt samman i äktenskapet. Just därför har de djupgående omvälvningarna i människo- och samhällsuppfattning, särskilt när det gäller könens förhållande till varandra, med nödvändighet kommit till särskilt klart uttryck här och lett till en djup kris.

Att säga att denna kris bara rör vissa enskilda moraliska frågor – t ex metoderna för familjeplanering eller föräktenskapliga sexuella förbindelser – vore att bagatellisera situationen. Dessa konkreta frågor oroar utan tvivel många människor. Men de måste ses i mycket djupare sammanhang: förändringarna i synen på sexualitet och på människan över huvud. Ett förnyat och övertygat bejakande av de moraliska normerna på enskilda områden kan bara komma fram ur en förnyad helhetssyn på det kristna äktenskapet. Annars blir normerna till dödande bokstav; de upplevs som ”repressiva” och avvisas därmed. Därför kommer de etiska frågorna i det följande inte att stå i förgrunden. Här skall i stället göras teologiska reflexioner kring de principiella grundfrågorna: Vad är ö.h.t. kärlekens och trohetens mening enligt kristen syn? Vilken är den kristna äktenskapsuppfattningen? Vilken syn på äktenskapet utifrån den kristna tron kan bidra till att människor finner ett meningsfullt och fullkomnat liv genom äktenskapet?

När förkunnelsen och teologin skall svara på dessa frågor kan den inte utgå enbart från utsagorna i den heliga Skrift och i traditionen. Det råder ett så nära samband mellan skapelse- och frälsningsordningen i äktenskapet att läran i Skrift och tradition måste knytas samman med vad vi utifrån mänsklig erfarenhet i historia och nutid vet om äktenskapet. Äktenskapsteologin måste alltså ta hänsyn till vad medicin, psykologi, sociologi, kulturantropologi, etnologi osv. har att säga om äktenskapet. Det betyder emellertid inte att man kan reducera teologin om äktenskapet till enbart antropologiska utsagor eller att det gäller att anpassa den till s.k. moderna mänskliga behov. Ingen är betjänt av en ren anpassning till vad ett anonymt opinionstryck kräver – allra minst den kristna friheten, till vilken i Jesu efterföljd alltid hör till modet till en viss nonkonformism. Denna kritiskt-befriande kraft kan den kristna tron utveckla enbart om vi gör rättvisa åt det riktiga sambandet och den riktiga åtskillnaden mellan skapelse och frälsning, även och i synnerhet när det gäller äktenskapet.