Katolsk-anglikanskt statement om enheten

GEMENSAM DEKLARATION

1. I Cathedral Church of Christ i Canterbury har påven och ärkebiskopen av Canterbury mötts denna Pingstafton för att tacka Gud för de framsteg som gjorts i arbetet på återförening mellan våra båda kyrkogemenskaper. Tillsammans med ledare för andra kyrkor och samfund har vi lyssnat till Guds ord; gemensamt har vi påmint oss det dop som förenar oss och de doplöften vi avgivit; tillsammans har vi tagit del av det vittnesbörd som avlagts av dem – både under historiens lopp och nu – vars tro fått dem att ge till och med själva livet i tjänst åt andra.

2. Det band som förenar oss genom vårt gemensamma dop in i Kristus har fått våra företrädare att påbörja en allvarlig dialog mellan våra kyrkor, en dialog grundad på evangelierna och våra gamla gemensamma traditioner, en dialog som har sitt mål i den enhet om vilken Kristus bad till sin Fader: ”så att världen förstår att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig” (Joh 17:23). 1966 gjorde våra företrädare påven Paulus VI och ärkebiskop Michael Ramsey en gemensam deklaration, i vilken de tillkännagav sin avsikt att påbörja en allvarlig dialog mellan den romersk-katolska kyrkan och den anglikanska kyrkogemenskapen. Denna dialog skulle ”inte bara röra teologiska frågor som Skriften, traditionen och liturgin utan också praktiska svårigheter på båda sidor”. Denna dialog har lett fram till att tre uttalanden – om eukaristin, ämbete och vigning och om auktoriteten i kyrkan – har publicerats. I sin gemensamma deklaration 1977 tog påven Paulus VI och ärkebiskop Donald Coggan tillfället i akt att uppmuntra denna dialog och önska att den skulle slutföras, så att kommissionens slutsatser kunde utvärderas av respektive kyrkogemenskaps ansvariga och ledande organ. Den internationella anglikanskromersk-katolska kommissionen har nu fullgjort sitt uppdrag genom att publicera sin slutrapport. När våra båda kyrkogemenskaper nu går in i den nödvändiga utvärderingen, tackar vi kommissionens medlemmar för deras hängivenhet och för den vetenskapliga energi och uppriktighet de visat i detta långvariga och krävande arbete, som de tagit på sig av kärlek till Kristus och hans kyrkas enhet.

3. Att kommissionens arbete nu är avslutat driver oss att se fram mot nästa steg i vår gemensamma vandring i tro och hopp mot den enhet som vi längtar efter. Vi har kommit överens om att det är dags att inrätta en ny internationell kommission. Dess uppgift blir att fortsätta det arbete som påbörjats: att pröva (särskilt i ljuset av våra respektive bedömningar av slutrapporten) de läroskillnader som fortfarande åtskiljer oss, med sikte på en eventuell lösning av problemen; att studera allt som står i vägen för ömsesidigt erkännande av ämbetena i våra kyrkogemenskaper; och att ge rekommendationer om vilka praktiska steg som blir nödvändiga när vi på grundval av trons enhet kan skrida till återupprättandet av full gemenskap. Vi är väl medvetna om att denna nya kommissions uppgift inte blir lätt, men vi sätter vår tillit till Gud och uppmuntras av allt vi har fått se av Guds nåds kraft i vår tids ekumeniska rörelse.

4. Samtidigt som detta nödvändiga teologiska arbete fortsätter måste det beledsagas av hängivet arbete och brinnande bön hos både romerska katoliker och anglikaner över hela världen, så att de försöker växa i ömsesidig förståelse, kärlek till medkristna och gemensamt vittnesbörd för evangeliet. På nytt riktar vi oss därför till biskopar, prästerskap och vanliga kyrkomedlemmar i båda våra kyrkogemenskaper, i varje land, stift och församling. Vi uppfordrar dem alla att be för detta arbete och att på varje tänkbart sätt främja det genom samarbete i fördjupad förbundenhet med Kristus och i vittnesbörd om honom för världen. Bara genom sådant samarbete och sådan bön kan minnet av fientligheterna i det förgångna helas och den historiska antagonismen oss emellan övervinnas.

5. Det vi syftar till begränsar sig inte till enhet enbart mellan våra båda kyrkogemenskaper, en enhet som skulle utesluta övriga kristna, utan det vi syftar till är uppfyllandet av Guds vilja att hela hans folk skall bli synligt ett. I de ekumeniska dialoger som pågår, både oss emellan och mellan andra kristna liksom mellan dem och oss, förnimmer vi en förnyad utmaning att överlåta oss själva helt och fullt åt evangeliets sanning; vi förnimmer denna utmaning såväl i den samstämmighet dialogen för till som i de svårigheter vi möter. Därför är vi glada att kunna utfärda denna deklaration i dag i närvaro av så många medkristna, vars kyrkor och samfund redan samverkar med oss för allas enhet, i arbete och bön.

6. Med dem vill vi få tjäna fredens, frihetens och den mänskliga värdighetens sak, så att Gud verkligen kan bli förhärligad i alla sina skapade varelser. Med dem hälsar vi i Guds namn alla människor av god vilja, både dem som tror på honom och dem som ännu söker honom.

7. Denna heliga plats påminner oss om den vision påven Gregorius hade när han sände S:t Augustinus som apostel till England, full av iver att förkunna evangeliet och vara herde för hjorden. Denna Pingstafton vänder vi oss återigen i bön till Jesus, den gode herden, som lovade att han skulle be Fadern att ge oss en annan hjälpare som skulle vara med oss för alltid, sanningens Ande (se Joh 14:16). Vi ber att han leder oss till den fullständiga enhet som han kallar oss till. I tilltro till samme helige Andes makt engagerar vi oss på nytt för uppgiften att arbeta för enheten med fast tro, med förnyat hopp och med djupare och djupare kärlek.