Katolska mässbesökare räknade

Hur många personer i Sverige besöker mässan ett ordinärt veckoslut? Vilken roll spelar mässorna på de skilda invandrarspråken? Hur stark är koncentrationen till storstäderna? På sådana frågor har hittills endast funnits mer eller mindre välgrundade uppskattningar. Nu vet vi litet bättre besked.

Veckoslutet i mitten på november har sedan många år så långt som möjligt gudstjänstbesöken i Stor-Stockholm räknats, rapporterats och registrerats av Religionssociologiska institutet i Stockholm. Den katolska rapporteringen har varit bland de mest kompletta och detaljerade. Eftersom en god del av den katolska verksamheten redan fångades in av denna räkning, var det naturligt att för samma veckoslut utvidga rapporteringen från katolska församlingar att omfatta hela stiftet.

Medan stockholmsundersökningen omfattar alla slags gudstjänster (och en del evenemang som blott med tvekan kan passera som gudstjänster), begränsades rapporteringen från stiftet till att omfatta endast mässor, där ”söndagsplikten” kunde fullgöras. Alltså inga morgonmässor på lördagen, inga rena dopgudstjänster, rosenkransandakter, ungdomsvesprar eller sakramentala välsignelser. I de fåtaliga fall, där svaren inte innehållit otvetydiga uppgifter, var det möjligt att med den utförliga redovisningen av det regelbundna gudstjänstlivet i Katolsk kalender identifiera gudstjänsterna. Några uppgifter kunde i efterhand inhämtas på telefon; ett par mässor förefaller icke medräknade. Totalantalet mässbesökare var 11 900.

Storstadskoncentrationen

Det mest påtagliga, och det som skiljer katolska kyrkan från inhemska samfund, är dominansen för storstadsområdena. Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö står för fem åttondelar av alla mässbesök, och stockholmsregionen för fem åttondelar av storstadsregionernas besök, alltså bortåt 40% av samtliga. De övriga storstadsområdena svarar för vardera ca 12% av de totala mässbesöken.

För en jämförelse kan nämnas att storstadsområdena har 31 % av landets befolkning, andelen katolska mässbesökare är alltså dubbelt så stor, medan av högmässobesöken i Svenska kyrkan endast 15% kommer på storstadsområdena, hälften mot befolkningsandelen. I förhållande till högmässobesökare i Svenska kyrkan (genomsnitt per vecka 1984) utgör söndagsmässobesökarna i storstadsområdena 22,5%, i övriga landet 2,5%. Denna dominans för storstadsområdena beror till största delen på att hälften av invandrarna bor i storstadsområdena; något mer än 50% av utländska medborgare, något mindre av utrikes födda. De katolska invandrarnas storstadsandel är något större på grund av relativt färre nordbor. Men andelen mässbesökare är sannolikt tio procentenheter högre än andelen döpta katoliker i storstadsområdena.

Totalt förefaller 175 mässor ha firats i 80 lokaler. Därav kommer på landsorten 110 i 50 lokaler. De flesta av dessa är katolska kyrkor eller kapell, i landsorten förekom 20 mässor i ”utposter”, av vilka de flesta endast har gudstjänst varannan vecka, en gång i månaden eller mera sällan. Dessa mässor samlade 500 besökare.

Den geografiska fördelningen av mässbesöken beror givetvis på var katolikerna finns. Men utspridningen förstärks av att den katolska församlingsstrukturen i realiteten inte kan vara ”rikstäckande”. De fem nordligaste församlingarna samlade endast drygt 3% av mässbesökarna, 370 personer i 14 gudstjänster i 12 lokaler.

Svenska och andra språk

Nästen en tredjedel, 32%, av mässbesöken ägde rum i gudstjänster på annat språk än svenska, medan antalet gudstjänster var 36, dvs. 20% av antalet mässor. Det genomsnittliga antalet deltagare i mässor på andra språk var nästan dubbelt så stort som i de svenska. Drygt hälften av mässor på andra språk ägde rum i storstadsområdena med över 80% av deltagarna. Medan de flesta mässor på andra språk i storstadsområdena är återkommande varje vecka, finns ingenstädes i landsorten någon veckomässa på ett annat språk.

Om man endast skulle ta hänsyn till besökarna av svenskspråkiga mässor, blir skillnaden mellan storstadsområden och landsort betydligt mindre, och motsvarar ungefär den sannolika fördelningen av katoliker.

Nästan hälften av besökarna i mässor på annat språk kom på polska mässor, 1 800 personer, 15% av samtliga mässbesökare. Av dessa mässor var en tredjedel polska. Därnäst kom bland språken spanska och kroatiska med vardera knappt 500 besökare. För proportionerna mellan skilda språk är givetivs ett enda veckoslut inte representativt. Det kan givetvis skifta från veckoslut till veckoslut. En jämförelse med gudstjänstordningen i stort visar att detta veckoslut är tämligen ”normalt”.

Hur många procent ”praktiserande” katoliker”

I de flesta länder brukar man ange relationen mellan antalet mässbesökare ett veckoslut, då dessa räknas, och antalet katoliker som antas kunna ta sig till mässan, som andelen praktiserande katoliker. För Sveriges del är detta svårt. Dels vet vi inte hur många katoliker här finns. Kanske totalt 150 000 katolskt döpta, men hur många av dessa som fortfarande identifierar sig som katoliker vet vi i avsaknad av officiell statistik eller frågor vid folkräkning ingenting om. Kanske rör det sig om 120 000. Tio procent praktiserande katoliker är givetvis en mycket låg andel. Men om vi inskränker jämförelsen till storstadsområdena, där avstånden till gudstjänst är någorlunda jämförliga med andra länder, ter sig situationen inte lika ogynnsam. Det katolska Stockholm skiljer sig inte dramatiskt från det katolska Berlin, där det också rör sig om en minoritet med stort inslag av invandrare.

Minst 1 500 av mässbesökarna fanns i gudstjänster som firas varannan söndag, en gång i månaden eller mera sällan. Det gäller del ”utposter”, dels mässor på andra språk. Ett annat veckoslut firas motsvarande mässor påannan ort och med andra deltagare. Detta förhållande och de för många andra katoliker långa avstånden gör att långt ifrån alla ”regelbundna” gudstjänstbesökare kan komma i mässan varje vecka. Andelen mässbesökare en enskild söndag är därför inte helt jämförbar med siffror från länder med söndaglig mässa och rimliga avstånd till gudstjänst.