Klarsynt skeptiker

”Det finns sådana små dammar på stäppen; fastän de saknar rinnande tillflöden blir vattnet aldrig skämt, eftersom de har en källa på botten.” Denna vackra mening återfinns i Ivan Turgenjevs sista roman, som skrevs 1877 och via franskan översattes till svenska redan året därpå. Obruten mark – i utmärkt nyöversättning av Kjell Johansson – rymmer dock relativt få naturintryck för att vara Turgenjev. I gengäld fångas politiska stämningar med säker hand. Stor kraft läggs vid skildringen av klimatet i 1860-talets Ryssland, framför allt då vid de revolutionära fraktioner som växte fram efter livegenskapens upphävande 1861. Det var onekligen ett händelserikt skede i rysk historia.

Romanens upptakt kretsar just kring ett par sådana grupper. Platsen är S:t Petersburg och året 1868. Nihilisterna – som de ryska revolutionärerna länge kom att kallas – tycker sig ana en jäsning inom tsardömet. Många av dem har bråttom att samla bönder och arbetare till kamp. Romanen befolkas av talrika gestalter, inte bara nihilister, och diskussionen är ofta het. Radikala röster bryts mot konservativa och liberala. Stora delar av samtalet rör sig om den ryske bonden, arbetarklassens roll, köpmännen, adeln, ”folket”. Gamla värden ställs mot nya, ungefär som i Turgenjevs mer kända roman Fäder och söner, och texten handlar i hög grad just om motsättningar mellan generationer – liksom alltså om spännvidden mellan reformanhängare och revolutionärer.

Romanens huvudperson, Aleksej Dmitritj Nezjdanov, hör till den sistnämnda kategorin. Han är en radikal student som en dag erbjuds en välbetald lärartjänst på ett gods. Han accepterar erbjudandet och behandlas till en början vänligt av familjen. Likväl lyckas han inte anpassa sig efter dess rutiner och krav, utan att för den skull sakna sitt liv i Petersburg. Situationen förändras drastiskt när han möter en revolutionär kvinna på godset, släkting till familjen. De båda förälskar sig och rymmer snart fältet för att på hemlig ort söka förena sig med folket.

Det blir ingen enkel uppgift, kanske därför att romantiken blomstrat väl hastigt. Tids nog råkar de dock personer som säger sig vara beredda på kamp. De låter sig villigt presenteras i olika kretsar; det ena besöket leder till det andra. Paret rör sig i flera miljöer. Bland möjliga sympatisörer för saken möter rentav en och annan gammaltroende. Hjälten tar oväntat starka intryck av dem och skriver i ett brev till en god vän: ”Sannerligen, om jag inte skulle gå med bland de gammaltroende; förståndet deras är inte så stort, men tron, tron!” Steget från ord till handling verkar dock vara långt. Ingen i gruppen vet hur folket ska lockas till uppror eller hur revolutionen ska starta. Idéerna flyter ut i drömmar och prat. Hjälten gör visserligen ett försök att uppvigla bönderna, en tafatt ansats mest, men dessa svarar, ironiskt nog, med att gå till ordningsmakten; klyftan mellan förtruppen och folket visar sig vara alltför vid. Polis och guvernör kopplas in. Efter hand tystnar på så vis de inblandade. Romanens slut är skrivet som en summarisk epilog. Gruppen har skingrats, inte utan offer, och allt förblir vid det gamla.

Turgenjev har inte någon positiv tro på det tsardöme som ganska snart, säkert mot hans förmodan, skulle skakas av terrorattentat och revolution. Vetenskapen är betydelselös, konsten död, och religionen har spelat ut sin roll. Inte heller framställer han någon av de politiska riktningarna som gångbar. I den meningen måste romanen ha upprört både nihilister och regimtrogna. Turgenjev, som bodde många år utomlands (särskilt i Frankrike), hade i många år ett kluvet förhållande till sitt fosterland. Han längtade efter den ryska jorden men kunde ändå inte leva bland sitt folk. ”Turgenjev tror inte på någonting”, skrev Lev Tolstoj i sin dagbok, tillspetsat förstås. Turgenjev var uppenbarligen en skeptiker – men kanske också en klarsynt realist. Naturen lät han hur som helst vittna, och bokens miljöteckning är mycket inkännande, som alltid, om än alltså något knapp denna gång. I dessa passager känns prosan också mer livaktig, rytmisk, lekfull rentav.