Klassisk spansk mystik

Under 70-talet har karmeliterna i Tågarp och Glumslöv påbörjat att för första gången på ett systematiskt sätt tillgängliggöra karmelitordens klassiska andliga skrifter i svensk översättning. Teresa av Avilas och Johannes av Korsets skrifter kan utan tvekan räknas till världslitteraturen. Mest känd av tidigare publikationer har varit Hjalmar Gullbergs översättning av Johannes av Korsets dikter (Själens dunkla natt, Stockholm 1956), en tolkning av hög litterär kvalité. Men vid sidan av en sådan modern poetisk tolkning finns onekligen behov av en ordagrann översättning efter den kritiska upplagan av P. Simeon de la Sacrada Familia, Burgos 1959, som noga håller sig till mystikerns teologiska bildspråk och därutöver också publicerar Johannes av Korsets egna kommentar till och andliga förklaring av sin dikt. Först så förmedlas en djupare tillgång till Johannes av Korsets mystik och dess andliga innebörd.

Andlig Sång, Cantico espiritual, är kanske Johannes av Korsets mest betydande verk. Den fyrtio strofer långa dikten med dess utförliga kommentar utgör en fullständig syntes av det andliga livet och är utan tvivel det mest lästa och mest givande av Johannes av Korsets verk. Dikten har formen av en växelsång mellan bruden, själen, och hennes Brudgum och tolkar ”trängtan efter det klara skådandet av Guds väsen i en själ som genom tron har lärt känna den gudomliga kärlek som den mött i Ordet, Guds Son, själens Brudgum”.

Ett företal av Kieran Kavanaugh ger korta och koncisa informationer över diktens tema, ursprung och datering, över Johannes av Korsets kommentar och över hans sätt att i bilder uttrycka det outsägliga. En schematisk plan över dikten underlättar läsningen. Som komplement skulle recensenten ha önskat några hänvisningar till Johannes av Korsets ställning i den kristna spiritualitetens och mystikens historia. Kanske inte så få läsare skulle också ha uppskattat att bredvid de enskilda strofernas svenska översättning parallellt följa den oförlikneliga spanska originaltexten.

Bortsett från sådana smärre önskemål kan man bara tacka karmeliterna, att de för första gången har tillgängliggjort på svenska verkets fullständiga text för en bredare läsekrets och därmed gjort en pionjärinsats för den andliga litteraturen i värt land.

Nästan samtidigt med denna upplaga av Cåntico espiritual utkom i Svenska Humanistiska Förbundets skriftserie Gustaf Renwiks bok över Johannes av Korset som nr 87. Blygsamt kallar han den i underrubriken ”Några anteckningar om hans liv och verk”. Visserligen rör det sig här inte om ett vetenskapligt verk i ordets egentliga bemärkelse. Men författaren har skrivit den föreliggande boken inte bara med utomordentlig inlevelse i sitt ämne utan även med en anmärkningsvärd kännedom om facklitteraturen både angående Johannes av Korset och kristen mystik överhuvudtaget.

Efter några biografiska kapitel behandlas Karmelitordens historia och andliga prägel. Sedan skisseras kortfattat några representanter för tidigare kristen mystik (Augustinus, Bernhard av Clairvaux o.a.) och den kristna mystikens grundvalar i NT. Bokens tyngdpunkt ligger i en analys av Johannes av Korsets poetiska skrifter och deras andliga innebörd. Särskilt uppskattar man därvid, att författaren klart framställer den kristna mystikens egenart och skiljer dem frän den icke-kristna mystiken.

Störande verkar några germanismer som exempelvis ”karmeliterorden” i stället för karmelitorden och dyl. Mer förvånad är man över författarens påpekande: ”Till grund för framställningen i denna bok ligger en tysk översättning … av Irene Behn och Oda Schneider” (sid. 66) när nu av bokens fyra utförligt behandlade verk två föreligger i vederhäftig svensk översättning (Själens dunkla natt och Andlig sång).

Trots dessa smärre anmärkningar har vi all anledning att glädja oss åt och rekommendera Renwiks bok.-

En tredje bok som vi här vill anmäla, trots att den utkommit på tyska, har mera vetenskaplig karaktär. Dess författare, Otger Steggink, är en av de bästa kännarna av Karmels klassiska mystik. Hans verk som i originalupplaga först utkom på spanska består av fyra uppsatser som belyser denna mystiks historia och spiritualitet och ger utomordentligt intressanta inblickar i forskningens senaste rön.

Det första kapitlet behandlar Teresa av Avilas ordensreform som snarare var ”en skapande nygrundning” än ett återvändande till den gamla observansen. ”Teresa ger åt Karmels livsform ett klart teologiskt syfte genom en utpräglad apostolisk och ecklesiologisk inriktning.” Andra kapitlet handlar om Johannes av Korset och framställer på grundval av doctor mysticus något av den manliga grenens problematik. I Västerlandet hade karmeliterna i mitten av 1200-talet övertagit mendikanternas ”blandade livsform”. Johannes av Korset däremot söker ensamheten och den tysta själavårdande verksamheten. Utan att försöka ge en teologisk syntes hänvisar författaren till Johannes av Korsets andliga rötter i ordens ursprungliga anda. I ett tredje kapitel försöker författaren tolka några mänsklig-andliga grunddrag i Teresa av Avilas personlighet: hennes vänskapsband – med Gud, med människor, med män; hennes nykterhet – ”vi är inga änglar”; hennes ofta bagatelliserade kritik av Johannes av Korset; hennes förmåga att fostra hela människan – ”Gud stympar inte de människor som han kallar att helt hänge sig åt honom” osv.

På det viset förmedlar Stegginks uppsatser en djupare och nyanserad inblick i Karmels historia och andlighet.