Kokkonst – en aspekt av meningen med livet

En recension av en kokbok kan verka malplacerad i en katolsk tidskrift med fokus på kyrka, kultur och samhälle. Men när man bläddrar igenom denna bok framträder en bild av matlagningens ädla konst som ger många fler intryck än vad man vanligen upplever i kontakt med kokböcker, som ofta begränsas till recept och foton av elegant upplagda maträtter. Redan i inledningen till boken ger Edward Blom sin syn på olika förhållningssätt till avnjutande av god mat genom att sätta detta i samband med livets mening (sic!). Blom ger, något oväntat i en kokbok, en deklaration om sin tillhörighet till den katolska kyrkan och hur detta påverkar hans uppfattning om meningen med livet – att den går ut på att göra Guds vilja. Ett sätt att förverkliga detta är att ”använda sin individuella talang till att skapa lycka för sina medmänniskor”, till exempel genom matlagning och gemensamma måltider. Samtidigt betonar Blom att man inte ska jaga denna sorts lycka för ivrigt; det kan leda till motsatsen, till tomhet. När fokus är enbart den egna upplevelsen skapas ingen verklig lycka, den egna njutningen är inte meningen med livet.

Att måltider enligt kristen tro är viktiga för mänsklig gemenskap tydliggörs upprepade gånger i Nya testamentet. Evangelisterna beskriver flera berättelser där viktiga händelser inträffar i samband med en måltid, såsom bröllopet i Kana där Jesus förvandlar vatten till vin, nattvardens instiftande, Jesu möte med lärjungarna efter korsfästelsen i samband med en måltid. Mässfirandet, där bröd och vin förmedlar Guds närvaro, är den mest centrala av kyrkans gudstjänster. Samtidigt har kristen fromhet betonat återhållsamhet och askes.

Men bokens författare framhåller att det inte finns någon motsats mellan dessa två motpoler, båda har sin plats. Ett konkret exempel på detta ges i ett recept på majonnäs som ingår i bokens recept på ”herrgårdsströmming”. Blom smakade majonnäsen under ett besök hos en släkting som är nunna i Karmelitorden, en av de strängaste katolska ordnarna när det gäller kontakter med omvärlden och systrarnas matvanor. Hon hade lagat den enligt ett särskilt recept. Den berättelsen kan tjäna som konkret illustration till det som den heliga Birgitta kallade ”ärbar vällust”, det vill säga berättigad uppskattning av god mat. Blom ställer detta i kontrast mot den traditionella svenska tanken att njutning är förknippad med synd, en idé som kan hänföras till den lutherska teologins inflytande. Blom kallar denna uppfattning ”en skugga i den svenska folksjälen” som uppstod genom den symbios mellan den andliga och den världsliga makten som cementerades genom reformationen. Framför allt drabbades människor som befann sig längst nere i samhällets hierarki. De förväntades vara nöjda med sin magra lott, medan de som stod högre upp i samhällets rangordning kunde unna sig mer njutning.

I dag har synen på mat i stället slagit över till överdriven jakt på konsumtion av exklusiva maträtter och njutning. Som en nyckel till ett naturligt förhållningssätt till god mat förespråkar Blom i stället att vuxna ska ha samma inställning till nya smakupplevelser som små barn. Små barn upplever smaker omedelbart, förutsättningslöst, utan särskilda förväntningar, med upptäckandets rena glädje. Följande namn på maträtter får tjäna som en antydan om bredden av ingredienser, smaksensationer och geografiskt ursprung som den kan få som prövar att följa några av bokens recept: barquetter med kycklingqueneller och madeirasås, cuisses de nymphe (grodlår), edwardiansk mullvad (nej, inte djuret, utan en efterrätt baserad på katrinplommon, choklad, mandlar och vispgrädde – på fotot ses den serverad i en silverskål som använts som dopskål (kanske en symbol för Bloms definition av livets mening), lindrigt exotisk fiskgryta, tryffelkanin, älgchili, och S:t Lars gulasch. Denna maträtt är tillägnad S:t Laurentius (på svenska: S:t Lars), martyr i Rom på 200-talet. Han vägrade lämna över allmosor avsedda för fattiga till kejsaren. Men förutom att vara skyddshelgon åt fattiga är S:t Lars också skyddshelgon för bland andra kockar, bagare och värdshusvärdar. Maträtten är en kryddig köttgryta med ursprung från dåvarande Österrike-Ungern på 1700-talet.

Sammanfattningsvis kan det visuella intrycket av boken beskrivas som en explosion av vackra och aptitretande bilder av uppläggningar av vackra maträtter och människor som helt uppenbart har roligt och trivs tillsammans, i färd med uppköp, tillagning och intag av mat och olika slags drycker. Förberedelserna inför måltiden i goda vänners/släktingars lag är en viktig komponent i den relationella aspekten av en god måltid; lyckan i att göra i ordning en måltid och äta gott i en vacker miljö ska gärna delas med andra.

Till slut måste poängteras att det finns ett kapitel som ger ”tips för fattiggourmeter” – till tröst för den som tycker om matlagning men har begränsade resurser. Den attityd till mat som författarna förmedlar kan vem som helst tillägna sig, och den kan bidra till att man får en klarare bild av livets mening.

Kerstin Hedberg Nyqvist är leg. sjuksköterska, med.dr och docent vid Uppsala universitet.