Koncist om religionens dynamik

Tro och religion i historia och samhälle är titeln på en nyutkommen bok av Alf Tergel, professor i kyrkohistoria och för närvarande även innehavare av professuren i missionsvetenskap vid Uppsala universitet. Titeln sammanfattar bokens breda översikt över en rad ämnesområden som författaren arbetat med under sin långa forskargärning. En snabb blick i innehållsförteckningen kan ge intrycket av att boken handlar om det mesta som studenter vid en religionsvetenskaplig institution kommer i kontakt med, alltifrån historievetenskapens hantverk till avmytologisering. Styrkan i boken ligger emellertid just i det breda översiktliga greppet om alla dessa ämnesområden. En sammanfattande orientering ges över vad som hänt inom historieforskning, religionsvetenskap och teo-logi under 1900-talet.

Med författarens forskarbakgrund är det naturligt att ett genomgående tema i boken är brytpunkterna mellan historia och teologi, vad som karakteriserar respektive disciplin och hur de möts och bryts mot varandra. Korta presentationer av hur en rad historiker och teologer närmat sig detta tema klargör att det finns en mångfald sätt att förstå den kristna historien.

Det jag personligen funnit mest ”matnyttigt” med tanke på den aktuella världssituationen är det inledande kapitlet om vad religion egentligen är, likaså kapitel 16 som grundar sig på Wilfred Cantwell Smiths uppdelning av faith och belief, där slutsatsen blir att det är den religiösa erfarenheten som är det primära och den intellektuella bearbetningen som är sekundär. För många människor i vårt sekulariserade samhälle är ju religion endast en negativ faktor, kopplad till terrorattacker och allehanda former av fundamentalism. I inledningskapitlet hävdar författaren att religion primärt är en dynamiskt levande verklighet och inte lärosatser, symbolsystem och organisationsstrukturer. Religion förmedlar en djupdimension i tillvaron och ger livet mening, till och med inför döden. Religion kan motivera till kamp mot social orättvisa, men religion kan också användas för att sanktionera krig. Religionens yttringar speglar människans kluvenhet och kan få såväl konstruktiva som destruktiva konsekvenser, sett ur ett religionsvetenskapligt perspektiv. Vad som väl kunde tillläggas är att krig och dödande i religionens namn inte är förenligt med det innersta budskapet i någon av världsreligionerna, utan istället måste ses som yttringar av just mänsklig kluvenhet och destruktivitet.

Som missionsvetare är Tergel väl bevandrad i tredje världens olika uttryck för kristendom och teologi. Det hör till bokens förtjänster att detta perspektiv lyfts fram i flera kapitel. Särskilt intressant är här redogörelsen för Andrew F. Walls’ periodisering av kristendomens historia och tesen om förskjutningen av kristendomens tyngdpunkt från norr till söder under 1900-talet, så att representativa kristna länder nu finns i Latin-amerika, Afrika söder om Sahara, och delar av Asien. Författarens företrädare på professuren i missionsvetenskap, Carl F. Hallencreutz, brukade kalla detta fenomen för den solbrända kristendomen. Aktuell religionsstatistik bekräftar den här förskjutningen. År 2000 fanns 58 % av alla kristna i tredje världen. Teologiska arbeten från tredje världen är i allmänhet kontextuella, det vill säga de utgår mer från konkreta situationer och mindre från principer. Redan nu läses sådana arbeten inte bara av missiologer utan av teologiskt intresserade i största allmänhet.

Bokens uppläggning är tematisk. På grund av mångfalden av behandlade ämnesområden har detta ibland lett till vissa upprepningar. Befrielseteologi exempelvis kan ju höra hemma lite varstans, såväl inom avsnittet om hur man går tillväga för att skriva kristendomens historia som inom global teologi. Fler exempel finns på att samma fenomen behandlas i flera kapitel men naturligtvis ur olika perspektiv. Detta är kanske ett medvetet pedagogiskt grepp av författaren, eller också har den tematiska uppläggningen orsakat att det inte gått att undvika upprepningarna, som ibland dock ger ett intryck av déjà vu.

En översikt är en översikt och det har inte kunnat undvikas att den ibland blivit lite kompendieartad. Man skulle gärna ha sett lite fler definitioner av vissa begrepp. Är det så självklart för alla vad till exempel ordet ’katolicitet’ är (s. 64)? Kan inte detta ord tolkas något olika beroende på konfessionellt sammanhang? Ett kapitel bär rubriken ”Religionsdialog och religionsteologi”. Det förklaras visserligen i texten vad författaren avser med dessa begrepp, som i framställningen glider in lite i varandra, men jag skulle gärna ha sett tydligare definitioner av vad som menas med det ena respektive det andra ordet, särskilt som det finns olika typer av religionsdialog. Man skulle också kunna diskutera ordningen – är det dialogen som ligger till grund för teologin, eller förhåller det sig tvärtom, att dialogen föds ur teologin? I kapitlet om global teologi behandlas reli-gionsteologin igen på en halv sida med en kort sammanfattning av John Hicks position. Ett mer samlat grepp om religionsteologin i ett eget kapitel kunde ha varit motiverat med tanke på ämnets aktualitet och den stora mängd arbeten som publicerats inom området under de senaste årtiondena.

Som sagt, en översikt är en översikt, och radikala urval måste göras för sammanställningen. Man kan alltid ha olika synpunkter på vad som skall ingå och vad som måste utelämnas. Det är i varje fall en bragd av författaren att han i denna koncisa form kunnat förmedla sin mångsidiga beläsenhet och lärdom till svenska intresserade läsare. Boken är helt klart en tillgång för teologie studerande, som här får de teoretiska delarna av sina studier behändigt sammanfattade, men även andra intresserade kan ha glädje av boken som allmän orientering.
.