av DOMINIK TERSTRIEP
”Känn dig själv!” lyder en antik maxim som också spelar en stor roll i den kristna andligheten. Självkännedom ansågs av andliga mästare vara en förutsättning för frälsningen. Men hur lär man känna sig själv? Hur kan man komma underfund med inre rörelser, tolka dem och handla i enlighet med det insedda? Ignatius av Loyola formulerar i Andliga övningar (nr 313–327) fjorton regler som vill hjälpa den övande att genom andlig urskiljning uppfylla Guds vilja.
Timothy M. Gallagher (f. 1954) presenterar och förklarar i sin bok dessa regler. Den amerikanske ordensprästen (Jungfru Marias oblater) har skrivit en doktorsavhandling inom Spiritual Theology (Rom, Gregoriana), publicerat ett stort antal böcker om framför allt Ignatius andlighet och har stor erfarenhet som andlig vägledare. Gallaghers bok vill fylla ett tomrum mellan vetenskapliga avhandlingar i ämnet och förenklade framställningar. Han lägger sig i mittfåran och ämnar ”kombinera både tillgängligheten och den essentiella fullständigheten”.
Andlig urskiljning är inte något som Ignatius har ”uppfunnit”. Författaren förankrar den tydligt i den större andliga traditionen, samtidigt som han påpekar att jesuitgrundaren sticker ut, inte minst genom sin systematisering. ”Dessa regler är den klaraste och mest konkreta undervisning om urskiljandet av andar som finns i vår andliga tradition.”
Efter en introduktion följer bokens fjorton kapitel Ignatius regler textnära. Varje kapitel inleds med ett kärnfullt litterärt eller andligt citat. Gallagher läser och analyserar reglerna noggrant. Det speciella med hans upplägg är en erfarenhetsmättad presentation av Ignatius tankar. På något sätt går han den omvända vägen mot Ignatius, som systematiserade sina erfarenheter i allmänna regler, medan Gallagher förankrar reglerna i människors erfarenheter; han går alltså från abstraktion till konkretion. Genom alla kapitel kan läsaren följa ett antal personer i olika livssituationer, likaså olika helgons erfarenheter (till exempel Augustinus, Julian av Norwich, Ignatius, Thérèse av Jesusbarnet). De många exemplen underlättar för läsaren att anknyta till Ignatius text; man känner igen sig i vissa situationer och kan bättre förstå Ignatius avsikt med reglerna.
Gallagher är mån om att skilja andliga från icke andliga erfarenheter. Överlag ger han kärnfulla definitioner som får läsaren att förstå det specifika med just andlig urskiljning. När Ignatius till exempel talar om misströstan menar han inte en allmän nedstämdhet utan något som ”direkt och omedelbart har att göra med vår tro och strävan efter Guds vilja”.
Litteraturen Gallagher använder är till större delen från 1980-talet, ofta skriven av jesuiter. En litteraturförteckning skulle ha gett en överblick över de använda och relevanta publikationerna. Den svenska översättaren har ofta gjort en översättning av en engelsk översättning. För en del av dessa referenser kunde utgåvor på svenska ha nämnts (exempelvis Cassianus och Dostojevskij).
Gallagher lyckas med att inta mittfåran; hans bok är varken för akademisk eller för enkel. Ändå har den med sina 289 sidor blivit rätt så lång. Det beror inte minst på många upprepningar och en viss pratighet. Vill man tolka det välvilligt kan man tala om ett meditativt skrivsätt som gång på gång tar upp centrala tankar. Tar man sig igenom boken får man med sig Ignatius bärande idéer. Läsaren tas vid handen och leds pedagogiskt genom alla regler, vilkas inbördes relation och konkreta förankring i livet blir tydliga. Gallaghers mångåriga erfarenhet av andlig vägledning och därmed andlig urskiljning är påtaglig; han vet vad han talar om och kan förmedla budskapet. Boken lämpar sig både för intresserade lekmän och reträttledare som arbetar med Andliga övningar.
Dominik Terstriep är jesuitpater, teol. dr, MA i idéhistoria, lärare i systematisk teologi vid Newmaninstitutet och kyrkoherde i S:ta Eugenia församling i Stockholm.
Ur Signum nr 6/2023, s. 62–64.