av HEDVIG LARSSON
Det har knappast undgått någon att det under de senaste åren har förekommit en stundtals tämligen hetsig debatt kring integration, islamism och terrorism. I sin bok Den omhuldade islamisten ger journalisten Magnus Sandelin ett intresseväckande bidrag till denna debatt, samtidigt som han tecknar en intressant bakgrund till vad som utlöst men även förändrat denna diskussion. Sandelin har stor erfarenhet som journalist, bland annat från Sveriges Radio och Göteborgsposten. Han är också en av grundarna till sajten Doku som granskat islamistisk extremism i Sverige. I denna bok, liksom i hans tidigare bokproduktion och journalistiska arbete, tar han alltså upp just detta tema.
Sandelin driver tesen att man i Sverige alltför länge varit naiv och rentav haft en tendens att bortförklara den islamistiska extremismen. Det har dessutom, menar han, varit svårt eller helt omöjligt att framföra kritik mot denna form av extremism utan att bli kallad för islamofob. I boken ger han flera exempel på hur detta har gått till, och han använder sig flitigt av ett journalistiskt arbetssätt med intervjuer. En av de tankeväckande intervjuerna är av Nalin Pekgul som under lång tid var aktiv socialdemokrat, bland annat som riksdagsledamot och ordförande för partiets kvinnoförbund. Hon är själv uppvuxen i Tensta, en förort till Stockholm som brukar betecknas som ett ”utanförskapsområde”. Trots att hon själv är muslim har hon kallats för islamofob i samband med att hon velat diskutera, och varna för, den radikalisering hon säger sig ha märkt i sitt eget bostadsområde.
Andra intressanta aspekter Sandelin tar upp är hur Sverige varit en hemvist för en stor grupp så kallade IS-resenärer, men även för personer som rest till andra konfliktområden för att strida. Han redogör för hur radikaliseringen har gått till, vem som varit inblandad och var det har skett. För mig som läsare är det oerhört spännande att få ta del av detta, och jag kommer osökt att tänka på den omtalade tv-serien ”Kalifatet” som sändes i Sveriges Television år 2020 och som i skrivande stund sänds i repris. Här kan man följa några unga muslimska kvinnor som radikaliseras och till slut ger sig iväg till Islamiska statens terrorgrupp i Syrien. De unga kvinnorna kommer i kontakt med den extremism de senare ansluter sig till genom en omtyckt elevassistent som är anställd på den skola de går i.
Magnus Sandelin berättar i Den omhuldade islamisten i stort sett samma historia, men med den skillnaden att det inte är frågan om en fiktiv berättelse som i tv-serien. Ändå skulle man kunna säga att tv-serien ”Kalifatet” och hur den togs emot av kritiker ger Sandelin rätt på många punkter. När serien sändes första gången var det många recensenter som hyllade skådespelarnas insatser och kameraarbetet. Samtidigt höjdes en rad röster i större dagstidningar och varnade för att tv-serien bidrog till islamofobi, eftersom det bland rollkaraktärerna inte fanns någon som porträtterades som en vanlig och moderat muslim.
Det är just detta som är Magnus Sandelins poäng: I Sverige har det länge varit svårt att lyfta fram och diskutera farorna med radikal, extrem islamism utan att bli kritiserad för att ge uttryck för islamofobi. Sandelin gör en gedigen genomgång av hur denna form av våldsbejakande extremism som har värvat unga människor ibland till och med har fått del av statliga medel för att kunna bedriva sin verksamhet. Att göra en sådan kartläggning betyder naturligtvis inte att man därigenom beskriver hur alla muslimer i Sverige, eller andra delar av världen, beter sig. Men det måste vara legitimt för en journalist och författare i Sverige att skriva om dessa saker. Sandelin har gjort det på ett intressant och vederhäftigt sätt, om än med journalistiska metoder som gör det svårt att kontrollera hans källor. Vissa av dem han har skrivit om och intervjuat är och förblir anonyma, medan andra som omnämns och intervjuas är välkända från politik och samhällsliv.
Boken är läsvärd och ger många tillfällen till reflektion kring den åsiktskorridor som många menar återfinns alltför ofta i den offentliga debatten i Sverige. Det som trots allt inger lite hopp är när Sandelin beskriver att det har skett en viss vändning i den allmänna diskussionen. Tragiskt nog ägde detta rum i samband med att det blev känt hur unga människor från Sverige valde att resa utomlands för att delta i den terror IS bedrev. Denna nya vändning i debatten skedde kring åren 2014–2015. Ännu tydligare blev det nya debattklimatet efter terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm år 2017. Först när det stod klart att Sverige inte klarat sig undan terrorattentat utan tvärtom bidragit med terrorister som radikaliserats just hemma i Sverige, blev det fullt legitimt att diskutera problemen med våldsbejakande islamism i Sverige. Denna bok är ett exempel på att det är en nödvändig diskussion, och den ger ett värdefullt bidrag till detta samtal.
Hedvig Larsson är teol. dr i religionshistoria vid Uppsala universitet och lärare vid S:ta Birgittas folkhögskola i Stockholm.
Ur Signum nr 6/2023, s. 64–65.