Konsumentgenetik – en genteknisk utopi?

Gillar du naturvetenskapliga äventyrsberättelser? Då är Lone Franks Mina vackra gener en bladvändare som du inte bör missa. I god Jules Verne-stil har Frank en fantastisk förmåga att väcka läsarens förundran inför vetenskapens möjligheter, samtidigt som hon berättar en spännande historia. Denna gång är det den moderna gentekniken som står i fokus för hennes spaning.

Signums läsare är förmodligen bekanta med genetikens fader, den katolske munken Gregor Mendel, som redan 1865 kunde presenterna några av de mest grundläggande principerna för hur arvsanlag förs vidare från två föräldrar till deras avkomma. På 1950-talet upptäcktes arvsmassans kemiska struktur, och sedan dess har den vetenskapliga förståelsen av våra geners betydelse ökat i allt snabbare takt. Under 2000-talet har människans hela genom sekvenserats, och det finns nu ett allt större antal företag som erbjuder dig och mig att för en allt billigare penning få just vårt personliga DNA sekvenserat och analyserat. Den moderna människan har alltså fått tillgång till sina egna gener på ett helt nytt sätt och detta ställer ett antal viktiga frågor på sin spets.

Lone Franks bok tar sin utgångspunkt i hennes egna gener. Hon låter ett antal företag och forskare sekvensera delar av hennes arvsmassa och undersöker sedan vad hon kan använda denna genetiska information till. Hennes hypotes är att arvsmassan är nyckeln till gåtan om henne själv. Vem är hon? Varifrån kommer hon? Är hennes farfar verkligen hennes farfar, eller är hon resultatet av farmoderns hemliga förbindelse? Det som förvånar mig en smula är att gentekniken helt plötsligt har gjort oss intresserade av vårt ursprung. Vi som nästan aldrig hälsar på vår farmor på äldreboendet – och inte har en aning om vad hennes föräldrar hette – vi blir helt plötsligt väldigt intresserade av vår genetiska identitet.

Men gentekniken kan mer än att bara avslöja vårt ursprung och våra personliga släktband. För var dag som går får vi ny kunskap om hur enskilda och samverkande gener styr våra egenskaper och karaktärsdrag. Från att ha studerat genetiken bakom ganska enkla morfologiska egenskaper, är det numera möjligt att studera vilka gener som påverkar komplexa egenskaper som sexuell läggning och fallenhet för religiositet. Visserligen är vår kunskap om detta fortfarande ytterst begränsad, men för Lone Frank är det bara en tidsfråga innan vi har tillgång till detaljerad information om våra beteendens och läggningars genetiska bakgrund.

Några av Franks läsare kommer förmodligen att avfärda en del av hennes framtidsspekulationer som alltför naiva och vetenskapsoptimistiska. Jag gör inte det. Visserligen är relationen mellan gener, geners uttryck, och våra mätbara egenskaper oerhört komplexa. Inte minst har de senaste årens framväxande epigenetik pekat på de stora utmaningar som väntar oss om vi vill nå riktigt långt. Men samtidigt ligger kunskapen inom räckhåll och det är omöjligt att bara ignorera den. Även om vi tycker att det känns obehagligt att en stor del av vår identitet finns gömd i våra gener, så rör vi oss ofrånkomligen mot en framtid där ett enda salivprov kan avslöja en hel del om vem vi är.

Lone Frank missar inte att lyfta fram vilka medicinska möjligheter den genetiska revolutionen kommer att medföra. Eftersom vårt DNA kan avslöja om vi löper risk att drabbas av vissa sjukdomar kommer vi att kunna ge förebyggande behandlingar till dem som löper hög sjukdomsrisk. Ja, dessa förebyggande behandlingar kan sättas in redan från födseln, eller rent av ännu tidigare. Och inte nog med det – Lone Frank förutspår dessutom att lejonparten av alla framtida barn kommer att bli till i provrör (IVF). Med ett enkelt test kommer föräldrar att kunna välja ut ett embryo som bär på just de egenskaper som anses önskvärda. Denna tanke är inte särskilt långsökt – redan nu finns den tekniska möjligheten att välja bort barn med t.ex. Downs syndrom.

Tanken att framtidens människor kommer att använda gentekniska tjänster för att få perfekta barn har funnits länge. För de flesta är det förmodligen en absurd utopi. Det är emellertid en utopi som till viss del redan har börjat förverkligas. Därför är det också helt nödvändigt att diskutera de etiska frågor som uppkommer med den nya gentekniken. Dessa etiska frågor undviker Frank i alltför hög grad.

För en rättrogen katolik är naturligtvis provrörsbefruktning i sig självt något förkastligt. Och det finns ingen anledning att tro att kyrkan kommer ändra sig i denna fråga. För nästan alla icke-katoliker tycks däremot provrörsbefruktning vara helt okontroversiellt. Att många föräldrar inte drar sig för att välja bort embryon med Downs syndrom förefaller också vara helt klart. Det finns alltså en risk att den genetiska revolutionen kommer att skapa ett framtida A-lag och ett B-lag. Det förstnämnda laget består av vackra, friska och begåvade gen-optimerade människor; det sistnämnda av vanliga, alldagliga troende, som med George Orwells terminologi skulle kunna kallas för genetiska proleter. En annan möjlig genetisk segregering är den mellan de rika, som har råd med de nya gentekniska möjligheterna, och de fattiga, som inte har råd.

Lone Franks bok har ett antal förtjänster. För det första väcker den en förundran för vetenskapen på ett sätt som förmodligen ingen gymnasiebok i biologi lyckas med. För det andra stämmer den till eftertanke trots att hon inte själv fördjupar sig i de etiska och existentiella frågor som oundvikligen måste ställas. En sak retar jag mig dock på: boken är så till den milda grad full av produktplaceringar för olika kommersiella ”gentjänster” att man nästan misstänker att författarinnan är sponsrad av industrin. Och dessa produktplaceringar förefaller vara effektiva – efter att ha läst boken är jag själv mycket sugen på att skanna mina gener.

Johan A. Stenberg är biolog och forskarassistent vid Institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala.