Konvertit – trodd eller utvisad?

Hur kan man bedöma om någon är kristen eller inte? Kan lackmustestet vara att någon ska kunna redogöra för samtliga högtider i det kristna kyrkoåret, detaljerat kunna rabbla tio Guds bud och kunna beskriva skillnaden mellan olika grenar av protestantismen och katolicismen? Under en muntlig förhandling i Migrationsdomstolen nyligen, när en av undertecknade var offentligt biträde, och Migrationsverket under sin husförhörsliknande utfrågning krävde att konvertiten skulle kunna just detta, bröt vår klient ihop eftersom han inte förmådde svara på frågorna. Han hade under asylprocessen redogjort för julens och påskens budskap och hade under den muntliga förhandlingen precis berättat om processen där han konverterat till kristendomen och upplevt ”syndernas förlåtelse” och ”Jesu kärlek” och redogjort för konsekvenserna av att hans familj således brutit kontakten med honom och att han fått utstå hot av sina landsmän på grund av sin konversion. ”Vad kräver ni av mig, ska jag behöva ta en kniv och öppna hjärtat för att visa att jag är kristen?”, frågade han förtvivlat. I domen från Migrationsdomstolen slår domstolen krasst fast att mannen lämnat ”vaga, detaljfattiga uppgifter” kring sin kristna tro och inte kunnat redogöra för ”centrala begrepp”, som exempelvis ”kyrkoåret och Guds bud” och således bedömdes hans konversion inte som genuin, och domstolen fastslog Migrationsverkets beslut att han ska utvisas till Afghanistan.

Under den senaste tiden har kritiken mot Migrationsverkets och Migrationsdomstolarnas bedömningar av konvertiter i asylprocessen ökat signifikant, från kristna samfundsledare, enskilda och även politiker. För den som inte är insatt i migrationsprocessen finns det säkerligen en hel del frågor och funderingar kring om denna kritik är befogad eller inte. Vi anlitas ofta i migrationsprocessen, både som privata ombud, men också som offentliga biträden i asylprocesser och vi företräder många konvertiter. I det följande avser vi att lyfta fram en del kritik samt punkter som vi anser krävs för en objektiv och rättssäker juridisk prövning.

Vad som undergräver tillförlitligheten i en konversionsprocess

Migrationsöverdomstolens vägledande dom gällande konvertiter (MIG 2011:29) anger att en bedömning av de omständigheter under vilka konversionen kommit till stånd ska göras, och av om personen vid en återkomst till hemlandet kan antas komma att leva som konvertit. När det handlar om konversion efter det att utlänningen lämnat sitt ursprungsland – konversion sur place – påkallar enligt Migrationsöverdomstolen trovärdighetsfrågan extra uppmärksamhet. I det aktuella fallet hade sökanden åberopat bevisning i form av dopintyg, skriftliga intyg och vittnesförhör, som enligt Migrations­överdomstolen gav visst stöd för sökandens talan. I målet fanns emellertid flera omständigheter som ansågs ha en negativ inverkan på äktheten i den konversionen:

* att sökanden inte berättat om sin konversion vid ett tidigt skede i asylprocessen trots att han uppgett att intresset förelegat flera år,

* att sökanden inte började besöka kyrkan förrän direkt efter det att utvisningsbeslutet vunnit laga kraft,

* att själva dopceremonin genomfördes några dagar efter det att Migrationsverket beslutat att inte bevilja ny prövning av frågan om uppehållstillstånd,

* att sökanden under den muntliga förhandlingen uppgett att han inte varit rädd för att något speciellt skulle hända honom om ryktet om hans intresse för kristendomen skulle spridas till andra,

* att sökanden uppgett att hans landsmän i Sverige visste om hans konversion men inte försökt påverka honom att återgå till islam, men sedan ändrade sina uppgifter och uppgav att han fått utstå mobbning av sina landsmän,

* att sökanden ändrade sina uppgifter om när han konverterade, då han inledningsvis uppgav att han konverterat i ett visst skede och sedan uppgav att det inte var förrän en vecka efter dopet som han blev övertygad kristen,

* att sökandens uppgifter om varför han bytt religion samt om kristendomens betydelse för honom personligen var genomgående vaga och allmänt hållna.

I det aktuella målet hade sökanden inte kunnat nämna någon berättelse ur Bibeln som han särskilt fäst sig vid, han kunde inte heller uppge någon kristen högtid eller svara på när Jesu födelsedag firades. Vid en samlad bedömning fann Migrationsdomstolen att sökanden inte gjort sannolikt att hans konversion från islam till kristendomen hade sin grund i en genuin kristen övertygelse och att han därför inte hade gjort sannolikt att han efter en återkomst till Afghanistan hade för avsikt att där leva som en konvertit och därmed riskera att ådra sig intresse från de afghanska myndigheterna eller enskilda personers sida. Han ansågs inte heller ha en så kallad ”tillskriven kristen övertygelse”, det vill säga att hans deltagande i gudstjänster och aktiviteter i den kristna församlingen hade kommit till afghanska myndigheters eller enskildas kännedom och att han på så sätt skulle riskera skyddsgrundande behandling.

Bristande bevisvärdering och helhetsbedömning

Migrationsöverdomstolens vägledande dom gällande konvertiter innehåller en rad faktorer som undergrävde tillförlitligheten gällande konversionen. Enligt Migrationsöverdomstolen ska emellertid prövningen av om det föreligger ett eventuellt skyddsbehov ”göras i ljuset av samtliga omständigheter i det enskilda fallet”.

I fallet från 2011 tillmättes dopintyg och andra intyg från bland annat en pastor visst bevisvärde, men vid en samlad bedömning av trovärdigheten i sökandens berättelse ansågs inte hans konversion genuin. Vår erfarenhet är att skriftliga intyg från präster och pastorer mycket sällan tillmäts något bevisvärde i praktiken. Det har även insinuerats att präster och pastorer massproducerar dopintyg i konversionsprocesser utan att ha personlig kännedom om konvertiten. Vår erfarenhet visar tvärtom att präster och pastorer skriver sina intyg utifrån en långvarig relation med konvertiten, och att ett intyg om att någons tro är genuin och äkta är något som bör tas på högsta allvar. Det är således anmärkningsvärt att skriftliga intyg från församlingsledare och präster tillmäts så lågt bevisvärde i den rättsliga processen.

En annan faktor som sällan tillmäts betydelse i konversionsärenden är hur lång tid sökanden har varit kristen. Har personen varit kristen under lång tid måste rimligen hela denna tid vägas in samlat i bedömningen, inte bara tiden för konversionen och de tankar och resonemang som föregick konversionen.

I ett ärende där vi varit ombud, togs exempelvis ingen som helst hänsyn till att sökanden varit kristen i mer än sex års tid och numera hade en ledande roll i sin församling, en pingstkyrka, eftersom denne inte ansågs ha förmåga att verbalt på ett djuplodande sätt kunna presentera hur han resonerade när han konverterade.

Vår erfarenhet är att i praktiken tillmäts skriftliga intyg och andra omständigheter i princip inget bevisvärde om inte personen ifråga anses kunna uttrycka sina känslor och intellektuella resonemang kring konversionen tillräckligt väl muntligt.

Om skriftliga intyg värderas för lågt och verbala moment gällande att uttrycka känslor och intellektuella resonemang tillmäts för stor vikt, innebär det att attribut som ålder, utbildningsnivå, social status och den asylsökandes kulturella bakgrund kan bli helt avgörande för om en person får asyl, vilket strider mot likabehandlingsprincipen och mot kraven på rättssäkerhet. Migrationsverket har nyligen uppmärksammat denna problematik. Av verkets nya rättsliga ställningstagande som kom i december 2018, rörande prövning av religiös uppfattning SR 46/2018 (Rättsligt ställningstagande angående metod för prövningen då religion, inklusive konversion och ateism m.m. åberopas som asylskäl, 13 dec 2018) framgår följande:

”Eftersom bevisningen i ärenden om religiös uppfattning i huvudsak bygger på den enskildes utsaga är det av stor vikt för att kunna individualisera utredningen att den enskildes personliga omständigheter utreds i början av intervjun. Här bör utredningen klargöra den sökandes sociala och ekonomiska status i hemlandet samt personens utbildningsnivå (såväl i allmänna frågor som i religiösa frågor). Vidare kan det ha betydelse om personen kommer från stad eller landsbygd, från ett religiöst homogent eller mångkulturellt samhälle. I början av utredningen måste också klargöras vilken förmåga personen har att uttrycka sig verbalt om sina personliga omständigheter.”

Det är positivt att Migrationsverket nu framhåller behovet av en sådan analys, men vår erfarenhet är att detta inte följs i praktiken. FN:s flyktingorgan UNHCR har redan tidigare fastställt att hänsyn till social kontext är nödvändigt vid bedömning av religiös tillhörighet (se UNHCR Guidelines on International Protection: Religion-based Refugee Claims). Om inte hänsyn tas till dessa omständigheter blir rätten till asyl godtycklig och beroende av faktorer som inte ska vara avgörande för rätten till asyl.

Muntliga uppgifter bör vara en faktor i bedömningen, men för en rättssäker bedömning måste samtliga omständigheter vägas in, även skriftliga intyg, inte enbart sökandens förklaring till varför man tog steget att lämna sin tidigare tro eller dennes muntliga förmåga att resonera kring sin tro eller kunna uppfylla vissa kunskapskrav. Enligt UNHCR:s riktlinjer ska utredaren försöka ta reda på vad som motiverat den enskilde att konvertera, men även utreda effekten som konversionen har haft på den sökandens liv.

Ytterligare ett exempel på att en helhetsbedömning saknas i den juridiska bedömningen av konvertiter är ett ärende där en av undertecknade var ombud för en make som konverterat till kristendomen. Maken hade så småningom övertygat sin hustru om den kristna tron och lett henne till tro. Migrationsdomstolen bedömde att makan var genuint övertygad i sin tro, men däremot inte maken. Trots att båda kunnat redogöra väl för sin tro och makan själv uppgett att maken lett henne till tro, vägdes denna omständighet inte alls in i bedömningen, där Migrationsdomstolen ansåg att makens konversion inte var genuin.

Även personer med mycket stark verbal och intellektuell förmåga, och som kan presentera tydliga skäl för sin tro, hur de resonerat kring både islam och kristendom och hur de lever ut sin tro på ett personligt plan, har nekats uppehållstillstånd med hänvisning till standardformuleringen att de presenterat ”vaga och detaljfattiga uppgifter” kring sin konversion.

Ett exempel på detta är när en av oss biträdde som juridiskt ombud bredvid ett förordnat offentligt biträde i en muntlig förhandling i Migrationsdomstolen. Både det offentliga biträdet och det juridiska ombudet bedömde att konvertiten hade gett ovanligt starka skäl för sin tro och verkligen hade en gedigen kunskap om kristendomen. Mot slutet av förhandlingen uttalade även Migrationsverkets processförare att han sällan hört någon som så tydligt kunde redogöra för sin tro, både den tidigare och den nuvarande tron. Processföraren sade uttryckligen under förhandlingen att det var ”på håret” att Migrationsverket under förhandlingen skulle medge att konvertiten behövde skydd i Sverige, men att han ville överlämna frågan till rätten. När domen avkunnades framhöll domstolen överraskande nog att konvertiten lämnat ”vaga och detaljfattiga uppgifter” kring sin kristna tro.

Vi anser att det i många fall saknas en helhetsbedömning av den asylsökande konvertitens omständigheter och effekterna av dennes tro som enligt både FN:s flyktingorgan UNHCR och Migrationsöverdomstolens praxis krävs för en rättssäker bedömning.

Avsaknad av nödvändig expertkunskap kring kristen tro och för höga kunskapskrav

Det råder en allmän okunnighet om religion, kyrka och kristendom i det sekulära svenska samhället i dag. Onekligen speglas detta genom de intervjufrågor som ställs och de beslut som Migrationsverket fattar. Detta upprepas ofta av processförare från Migrationsverket som agerar i domstolarna. En försvårande omständighet kan också vara att intervjun hos Migrationsverket lägger grunden för hela den fortsatta processen och denna är mycket mer gedigen än det förhör som hålls i Migrationsdomstolen.

Som exempel på bristande förståelse för kristen tro kan nämnas ett mål där en sökande, som under en relativt kort period varit kristen, under en utredning fått svara på kunskapsfrågor kring kristendomen. Handläggaren på Migrationsverket ansåg att frågor om Jesu lärjungars namn samt Bibelns olika delar var en ”väldigt viktig del av kristendomen som man förväntas känna till om man är kristen”. Även frågan om vilken gren av kristendomen som sökandens kyrka tillhörde, ställdes av handläggaren. Den sökanden pratade mer om Jesu korsfästelse, död och uppståndelse och syndernas förlåtelse samt hjärtats tro. Ingen hänsyn togs till att han, trots sin korta tid som kristen, svarade väl på många andra kunskapsfrågor om högtider, treenigheten och att han till och med kunde citera bönen Fader vår. Han konversion bedömdes inte som genuin.

En annan viktig faktor för rättssäkerheten är tolkens kunskap eller avsaknad av kunskap kring kristen terminologi. Feltolkningar kan få drastiska konsekvenser för den enskilda sökande i ett konversionsärende. I ett ärende där vi varit ombud översattes exempelvis ”dop” till ”dopning” och i ett annat fall översattes ”evan­gelisation” till ”benådning” och ”frälsning” till ”frestelse”. I ett annat ärende översattes ”frid” till ”lättnad” och på frågan om när Jesus föddes svarade sökanden den 25:e i 12:e månaden, varpå tolken i sin tolkning uteslöt den 12:e månaden, och därmed kunde Migrationsverket hävda att sökanden inte visste när Jesus föddes. När det offentliga biträdet antydde att tolkens etnicitet och utredarens bristande kunskap om kristendomen hade legat de sökande till last under utredningen, avfärdades detta i beslutet som ”osakligt” och sökandens nekades en ytterligare utredning.

UNHCR understryker i sina riktlinjer att tolken och tolkens kunskaper i religiös terminologi är viktig, dessutom ställer Europakonventionen höga krav på rättssäkerheten i artikel 6 i Europakonventionens bestämmelser om rätten till en rättvis rättegång. En annan viktig aspekt är tolkens neutralitet och opartiskhet. Migrationsverket har nekat våra klienter att anlita en kristen tolk i stället för den tolk som verket utsett med hänsyn till att alla tolkar påstås vara opartiska. Open Doors rapport om religiöst motiverad förföljelse mot kristna flyktingar i Sverige (se ”flyktingprojektet” på Open Doors hemsida www.open-doors.se) visar emellertid att tolkar inte varit neutrala i sin yrkesutövning, och nästan var fjärde person som deltagit i undersökningen (28 personer, 23 procent) har uppgett att de utsatts för någon typ av religiöst motiverad förföljelse av översättare/tolkar, vilket förstås är mycket allvarligt.

Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till är att processen att konvertera skiljer sig åt en hel del i olika kyrkor och samfund, men att hänsyn till de olika konversionsprocesserna i olika kyrkor mycket sällan tas i beaktning av Migrationsverket, eftersom nödvändig expertkunskap saknas.

Vad gäller andra ärenden där trovärdighet är en avgörande fråga, exempelvis hbtq-ärenden, finns särskilt utbildade handläggare på Migrationsverket, vilket är bra. I samtliga ärenden där vi företrätt klienter som åberopat skyddsskäl på grund av tillhörighet till hbtq-gruppen har ärendet föredragits för en hbtq-expert hos Migrationsverket. I ärenden rörande konvertiter, som torde vara en betydligt större grupp asylsökande, saknas emellertid utbildad personal och expertreferenser för denna målgrupp. Vi anser att sådan expertis är absolut nödvändig för en rättssäker bedömning. Kurser och enskilda utbildningsinsatser som vidtagits tidigare tycks inte ha förbättrat handläggningen.

Bristande vetenskaplig förankring

Enligt Migrationsverkets rättsliga ställningstagande SR 46/2018 framgår det att konversion ”för vissa är en intellektuell process” medan det för andra ”en mer känslomässig process” (s. 5). Vi anser att denna beskrivning brister, eftersom ingen hänsyn tas till att det ofta rör sig om en andlig upplevelse och process som inte alltid kan förklaras med intellektuella eller känslomässiga resonemang.

En konvertit som vi biträtt senare i processen fick, enligt en pastor som närvarade vid en muntlig förhandling i migrationsdomstolen, frågan om han gjort en ”plus och minus-lista” inför konversionen, det vill säga om han ställt upp för- och nackdelar med att konvertera. Detta visar på en grundläggande brist på kunskap om och förståelse för hur en konversion normalt går till.

I ett annat ärende som nyligen avgjordes av Migrationsverket frågade handläggaren varför sökanden valt att konvertera till just kristendomen och varför han inte valde till exempel judendomen. Det kan ifrågasättas om det finns någon grund för en sådan fråga vid en utredning kring en persons genuina övertygelse. Varken kristna i Sverige i övrigt eller konvertiter torde normalt läsa på angående ett antal religioner och sedan välja den bästa efter att ha resonerat sig fram, något som också Sveriges Kristna Råd framhållit i en debattartikel i Dagens Nyheter (”Migrationsverket måste respektera konvertiters tro”, 16 december 2018), med hänvisning till religionssociologisk forskning. Inte heller besöker de flesta som intresserar sig för kristen tro normalt alla samfund och kyrkor för att resonera kring vilken denne trivs bäst i, även om det kan förekomma. Dessa utgångspunkter är dock vanligt förekommande hos Migrationsverkets utredare. Det är däremot vanligt att konvertiter först besöker kyrkan på grund av relationer som etablerats till troende kristna och att de blir en del av gemenskapen, och att intresset för trons och Bibelns innehåll därefter växer fram efter hand. Migrationsverket anger dock ofta i sina beslut att denna faktor ger skäl för att betvivla äktheten i tron. Religionssociologisk forskning tycks dock tala för att detta är det vanligaste sättet att komma till tro, vilket lyfts fram bland annat av Joel Halldorf i en ledare i Dagen 17 november 2017.

Behov för stärkt rättssäkerhet

Sammanfattningsvis anser vi att följande åtgärder krävs för att stärka rättssäkerheten i Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas juridiska bedömningar av konversionsärenden:

* Åtgärda bristerna i bevisvärdering och helhetsbedömning.

* Anlita expertis och ge handläggare kunskap om religion och konversionsprocesser.

* Lägg kunskapskrav på en rimlig nivå, särskilt för dem som nyss konverterat.

* Minska betoningen på en intellektuell konversionsprocess eller känslomässiga resonemang.

* Säkra vetenskaplig förankring och implementera ny forskning kring hur en konversion inleds.

* Ta hänsyn till att konversionsprocesserna skiljer sig åt inom olika kyrkor och samfund.

Migrationsverkets rättschef har i en artikel som nyligen publicerades nämnt att verket följer Migrationsöverdomstolens vägledande dom från 2011. Målet är dock inte vägledande i alla avseenden och måste alltid tillämpas med försiktighet i det enskilda fallet, som ofta skiljer sig avsevärt från det aktuella målet. Migrationsöverdomstolens praxis ger ingen ingående vägledning kring hur en utredning av en genuin konversion ska gå till. Här ger UNHCR:s riktlinjer betydligt mer vägledning, men vi ifrågasätter om Migrationsverkets överbetoning av den muntliga utredningen överensstämmer med UNHCR:s riktlinjer, och om Migrationsverket lever upp till riktlinjerna som pekar på att utredarna ska ha den relevant kunskap som krävs och förhålla sig objektiva. Vi ställer oss kritiska till rättschefens uttalande om att bedömningen om en konversion är äkta ”ligger i betraktarens öga” (se till exempel ”Vi utvisar inte konvertiter till Afghanistan”, Dagen 23 januari 2019). Vi anser att rättsprocesserna ofta är godtyckliga och i strid med internationell rätt och mänskliga rättigheter. Europadomstolen och FN:s tortyrkommitté ger nödvändig vägledning när det gäller tillämpningen av internationella konventioner på området. Därför fortsätter vi att aktivt driva processer och anmäla ärenden till Europadomstolen och FN-kommittén för att visa på de systematiska brister som vi anser finns i asylprocesserna för konvertiter. Det är en grundläggande mänsklig rättighet att byta religion, att manifestera sin tro öppet och att få en rättssäker och objektiv prövning av sina asylskäl.

Rebecca Ahlstrand är jurist vid Scandinavian Human Rights Lawyers.

Ruth Nordström är chefsjurist vid Scandinavian Human Rights Lawyers.