Kristen byggkonst i Skara

Under våren erbjuder biskopssätet för vårt äldsta stift, Skara, mer än vanligt för den som är intresserad av kyrklig arkitektur. Dels har domkyrkans inre blivit rengjort, vilket uppenbarligen var välbehövligt, dels visar Skaraborgs länsmuseum en utställning om den äldsta kristna byggnadskonsten i missionsländerna i norra Europa. Den heter ”Tempel i trä” och är en vandringsutställning från Hamburg. I Sverige kommer den inte att visas någon annanstans än i Skara. Den varar fram till 3 juni. Den har också kompletterats med åtskilligt lokalt material av intresse.

Sammanlagt väger föremålen tre ton, vilket man knappast skulle gissa, när man går mellan storfoton, modeller i liten skala av en rad träkyrkor och kopior i naturlig storlek av olika dyrgripar från tidig kristen tid i Europa. Uppställningen är luftig och lätt, i två plan, men den är späckad med kunskap. Här redovisas osteologernas detaljstudium av skelett på gamla kyrkogårdar, några utställda, dendrokronologi som med utgångspunkt i varianterna i bredden hos trädens årsringar far fram nya dateringsmöjligheter, teckningar och text visar hur en kyrka under några århundrandens lopp kunde byggas om i flera etapper, alltifrån en enkel träkonstruktion till en stenbyggnad med högt torn.

Detaljer i träbyggnadskonsten exemplifieras med olika typer av timring av knutar och andra enskildheter. Hobbysnickaren har kanske särskilt utbyte av dessa praktiska inslag, som kompletteras med exempel på medeltida verktyg, av en slump bevarade i en sjö på norra Gotland.

Den äldsta kristna missionen byggde i trä, ett billigt och lätthanterligt material. Här visas inte bara de berömda norska stavkyrkorna utan också bl.a. sentida exempel från samernas kristnande, både protestantiska och grekisk-ortodoxa kyrkor.

När kristendomen hade rotat sig ordentligt övergick man vanligen till sten, ett mer krävande men också mer hållbart material. Man bibehöll den gamla platsen och byggde i omgångar runt den gamla träkyrkan. Först när byggnaden var färdig rev man ner den äldre kyrkan, som under tiden hade haft den nya större stenkyrkan som ett skal. I det fattiga Norden använde man ibland detaljer från den gamla kyrkan för inredningen i den nya. Också de kyrkor som bibehölls i trä blev föremål för många ombyggnader. I Norge utvecklades en speciellt rik och invecklad stil, vars bästa exempel är stavkyrkan i Borgund. Den har en rik utbyggnad av alla grundelement och tak på inte mindre än fyra nivåer.

Den enda bevarade svenska stavkyrkan är Hedared i Västergötland, där den ursprungliga konstruktionen länge var dold under en brädpanel. I Norge började de gamla stavkyrkorna förfalla på 1800-talet. Samtidigt var historieromantiken stark. I sista stund lyckades entusiaster rädda något av det forna. Mest originellt handlade de ifråga om kyrkan i Vang. Den blev nermonterad och återuppbyggd i Bruckenberg i Schlesien, numer Bierutowice i Polen, där den fortfarande står. Den nygamla kyrkan är uppmonterad med stor frihet, och också i detta avseende berättar den något väsentligt om 1800-talets värderingar.

En exakt kopia av stavkyrkan i Borgund finns numer i Rapid Hills i Syddakota i USA, dock försedd med alla moderna bekvämligheter. Den har blivit en populär turistkyrka på grund av sitt högeligen exotiska utseende.

Utställningen visar också färdiga modeller i liten skala, ibland av kyrkans yttre men oftare av själva konstruktionen. Portalens omfattningar brukade vara särskilt rikt utsmyckade. Här visas en kopia i naturlig storlek från Urnes, ett livfullt exempel på den nordiska djurstilen med slingrande hjortar och ormar i fantasifull stilisering. Stora fotomontage visar utsmyckningen av portalen i Hylestad, som framställer scener ur Völsungasagen. Många av dem återkommer senare i den tyska Niebelungenlied, en våldsam hedendom.

Några fragment av bemålade plankor från Island har gett upphov till en högst skarpsinnig rekonstruktion, som återskapar en framställning av Yttersta Domen. Figurrikedomen och hela kompositionsschemat har enligt denna hypotes motsvarat sådana bysantiniserande framställningar som den vi möter på mosaiker i Torcello vid Venedig.

Ett ståtligt intryck gör altaret från Broddetorp, helt nära Skara. Det var utsmyckat med ett antemensale i förgylld och driven koppar, som möjligen ursprungligen var gjort för domkyrkan. På altarbordet står här ett guldglänsande relikskrin, och över det höjer sig Broddetorps stränga krucifix, allt i romansk stil. (Utställningen anger endast i undantagsfall att föremålen är kopior; det är naturligtvis en stor fördel att inte behöva låna de unika originalen.) Man förstår också vilken upplevelse medeltida kyrkor måste ha varit för sin samtids besökare, som ju aldrig själva kunde skaffa något ens avlägset liknande i sina bostäder, hur rika de än var. Två biskopsstolar i grovt utsmyckat trä flankerar rekonstruktionen.

Utställningen inriktar sig främst på byggkonst i trä som växte fram i samband med den kristna missionen i norra Europa, ända bort till Grönland, men den ger också en viss uppfattning om tidens allmänna konsthantverk. Där finns foton av kraftigt utsmyckade stenkors från Irland och manuskript med elegant slingrande dekorer och framförallt kopior av askar i konstfullt snidat elfenben, av krucifix och andra föremål i ädelmetall, en god sammanfattning av tiden.

Det finns inga mer utförliga skildringar av kyrkorna i den dåtida litteraturen. Ett intressant undantag möter emellertid i en isländsk homiliesamling, där de olika byggnadsdelarna likställs med olika element i den kyrkliga gemenskapen. Skildringen tyder på stavkyrkans konstruktion. Så här heter det:

Koret: Helgonen i himlen

Långhuset: De kristna människorna

Syllarna: Apostlarna som är grunden för kristendomen

Hörnpelarna: De fyra evangelisterna Hammarbanden: Kyrkoledarna som håller samman de kristna

Tvärbalkarna: De världsliga härskarna som stöder kyrkan

Portalen: Den rätta tron som leder till kristendomen

Dörren: De kloka människorna som vänder ryggen mot irrläror

Taket: Människorna som höjer sina själar till himmelsk härlighet

Korväggen: Den Helige Anden som ger människorna tillträde till den himmelska härligheten

Altaret: Kristus

Bänkarna: De tålmodiga människorna som hjälper medmänniskor i nöd

Denna långtgående symbolisering är typisk för medeltidens smak men pekar samtidigt mot en annan byggnadskonst än kontinentens stenkyrkor.

Skaras egna minnen

Skara är biskopssäte i Sveriges äldsta stift. För gudstjänsten krävdes liturgiska böcker, som fick anförskaffas utomlands. Skara-missalet från 1100-talet är fortfarande bevarat. Med sant sinne för kontinuitet använde man det f.ö. vid nyinvigningen av domkyrkan. Andra dyrgripar är Hemsjö-manualet från 1400-talet och en inkunabel med gudstjänstordningen. I samband med museets utställning och en särskild temadag ställdes originalen också ut. Annars är det faksimilesidor som ingår i den tillfälliga utställningen kring domkyrkans historia och restaureringar. Den som är särskilt intresserad av originalen kan kontakta länsbibliotekarien, som inte är ovillig att visa dem. Biblioteket tillhörde ursprungligen domkyrkan och var länge inrymt inom dess lokaler. Nu ligger det nästgårds och har mycket goda samlingar.

Efter all denna tidigkristna konst kan besökaren så glädja sig åt något senare kyrkoutformning. Domkyrkan har blivit rengjord; helt pedagogiskt har man lämnat kvar ett par rutor högt uppe på muren som visar den gråsvarta smuts som hade lagrat sig över den ljusa och vackra naturstenen. Det är en gotik av ren och ädel stil och inte heller större än att betraktaren har en möjlighet att uppfatta hela konstruktionen, något som knappast lyckas i de riktigt stora katedralerna. Det är en mycket tilltalande medeltida kyrka; senare tillbyggnader försvann vid sekelskiftet, när Zettervall också här ville återskapa den ursprungliga stilen.

Ett par pampiga och utrymmeskrävande monument från barocken är det enda som påminner om senare skeden i dess historia. Tyvärr står de bägge så att de delvis skymmer kyrkans verkliga attraktion, de moderna glasfönstren av Bo Beskow.

De är utförda från slutet av 1940-talet till mitten av 1970-talet, i en stil som börjar med färgsprakande primitivistisk berättarglädje av utomordentlig charm och övergår till en betydligt mer abstrakt och kylig mönsterbildning.

Det är fråga om ett storverk, både med tanke på mängden och kvaliteten. Åtta stora fönster och en betydande mängd smärre har blivit utsmyckade, huvudsakligen med scener ur bibeln. I detta följer konstnären den tidiggotiska konsten. Han har studerat särskilt Chartres och Canterbury men har undvikit 1800-talets misstag: att försöka plagiera fast i en billigare form. Han har nyskapat.

Fönstren sprakar i varma toner och djupa färger som växlar något från fönster till fönster och som gör sig nästan lika bra i gråmulet väder som i direkt sol. Varje ruta eller grupp av rutor illustrerar en händelse i bibeln eller en liknelse. Små diskreta skyltar i koret hjälper åskådaren, men det är naturligtvis extra roligt att testa sin förmåga att ”läsa” bilden. I norr framställs scener ur Gamla Testamentet, alltifrån Skapelsen. Här möter också ibland en drastisk humor som senare tonades ner. Noas djur är mycket lyckliga, när de äntligen far lämna arken, medan stackars Metusalem ser ut att lida ax – ryggskott. Huvudmotiven är däremot intensivt allvarliga, inte minst Jakobs kamp med en väldig ängel och Jerusalems förstöring. I söder är färgerna mildare och motiven hämtade ur Jesu liv: födelsen, undervisning och underverk och slutligen lidande och förhärligande.

Det väldiga korfönstret i öster skildrar i kyliga färger och mer abstrakt stiliserade former uppenbarelseboken, Nya himlar och en ny jord. Tyvärr skyms större delen av altartavlans högt tornande bilder, så att betraktaren måste försöka hitta någon lämplig vinkel framme i koret för att se denna genomtänkta komposition.

Den som inte har haft sina vägar förbi Skara har inte lätt att föreställa sig den frodiga rikedomen och vitaliteten i denna stort anlagda svit. Vykorten är inte bra, något större bildverk tycks inte finnas, och dior existerar inte. Man skulle önska att ännu fler konstintresserade fick klart för sig vilken rikedom domkyrkan rymmer i Bo Beskows verk. Även den som annars uppskattar perspektiv och anatomi kan inte undgå att bli betagen i denna stil.

Skara är med andra ord alltid värt ett besök, och utställningen från Tyskland kan vara en sporre för historiesinnade att ta sig dit redan i vår.