Kristen i buddhistisk kontext

Kyrkornas Världsråds (KV:s) dialogavdelning, Inter-religious Dialogue and Cooperation, och National Christian Council of Sri Lanka ordnade den 9–14 december 2009 en ekumenisk konsultation om kristen självförståelse i buddhistisk kontext. Ett 30-tal personer deltog i konsultationen, som hölls utanför Colombo. Ungefär hälften av deltagarna var forskare från olika delar av världen, medan den andra hälften utgjordes av kyrkoledare och forskare från Sri Lanka. Bland observatörerna fanns en buddhistmunk i ledande ställning.

Huvudföreläsningar hölls av professor Perry Schmid-Leukel från universitetet i Münster, Tyskland, och jesuitpatern Aloysius Pieris från Tulana forskningscentrum, Sri Lanka. I programmet ingick också många samtalsinledningar med panelsamtal, där historisk buddhism i asiatiska länder speglades och även en mer global buddhism.

En bakgrund

Mötet i Sri Lanka var ett av de förberedande stegen till KV:s 10:e generalförsamling, som skall hållas i Seoul 2013. Inom KV har man arbetat med religionsdialog alltsedan början av 1970-talet. I dagens värld är det knappast möjligt att bedriva teologiskt arbete utan att ta hänsyn till den multireligiösa kontext som präglar många länder. Det är därför projektet ”Religiös pluralism och kristen självförståelse” har tillkommit. Här är alla religiösa traditioner viktiga. Hittills har konsultationer om kristen självförståelse hållits i relation till islam (2008) och nu senast till buddhism (2009). Tanken är att motsvarande överläggningar skall omfatta också judendom och hinduism. Förhoppningsvis skall alltsammans resultera i ett dokument att framläggas vid generalförsamlingen 2013.

KV:s dialogavdelning samarbetar i projektet dels med ett par kommissioner inom KV, Faith and Order och Commission for World Missions and Evangelism, dels med Evangeliska Världsalliansen och Vatikanen. Tyvärr saknades Vatikanens representant vid mötet, men de övriga organisationerna fick möjlighet att ge sina synpunkter.

Nya inriktningar inom KV:s interreligiösa arbete är dels samarbete med andra ekumeniska organisationer (därav samarrangemanget med det nationella kristna rådet i Sri Lanka), dels kontextuellt förankrad dialog i konkreta miljöer (en av anledningarna till att Sri Lanka valdes som konferensmiljö).

Även om buddhismen traditionellt sett är en asiatisk religion, finns den i dag närvarande i alla delar av världen. Lite varstans upptäcker kristna att de har buddhistiska grannar. Vissa kristna attraheras av buddhistiska meditationsformer. Andra införlivar buddhistiska element i sin tro eller ser sig själva som både kristna och buddhister.

Buddhismens olika traditioner genomgår i dag förändringar relaterade till omvärlden. I väst presenteras ibland en tillrättalagd, romantisk buddhism förknippad med fred, harmoni, ekologi, rationellt tänkande etc., men buddhismen har många andra ”profiler”. Man kan tänka på den populäre Dalai Lama och tibetanernas kamp, eller på Engaged Buddhism med dess sociala inriktning inspirerad av bland andra den zenbuddhistiske ledaren Thich Nhat Hanh (sedan länge verksam i Frankrike). Politiska förhållanden har på sina håll framkallat samlade buddhistiska aktioner, till exempel i Burma 2007 då buddhistmunkar organiserade sig i fredliga protestaktioner, eller i Sri Lanka där buddhistmunkar skapat ett eget parti.

Varför hölls konsultationen just i Sri Lanka? En av förklaringarna är att landet har en tradition av fruktbar dialog mellan kristendom och buddhism med framstående forskare som exempelvis Lynn de Silva (1919–1982), vilken också var metodistpastor, och den ovan nämnde jesuitpatern Aloysius Pieris (f. 1934). Landets interreligiösa sammansättning är en annan anledning. Av befolkningen på 17 miljoner är ca 70 procent buddhister, 15 procent hinduer, 8 procent kristna (6 procent katoliker) och 7 procent muslimer. Utmaningarna i dag för den interreligiösa dialogen är många beroende på olika nedärvda konflikter och spänningar, till exempel motsättningarna mellan singaleser och tamiler samt en tung historia av 450 år under europeiskt kolonialt välde – Portugal (1500-talet), Nederländerna (1600-talet) och Storbritannien (1700–1900-talet). Landet blev självständigt 1948. Ett problem som uppstått under senare år är den aggressiva mission som bedrivs av nya karismatiska kristna grupper, vilkas aningslösa agerande förorsakar hämndaktioner mot de etablerade kyrkorna i landet.

Vad kom man då fram till under konsultationen? I förkortad och bearbetad form återges här nedan två av huvudpunkterna i den rapport som skrevs.

Sociala och politiska frågor

I flertalet länder i Syd- och Sydostasien utgör kristna en minoritet, som ibland är förföljd. Även om dessa förhållanden ibland gör de kristna sårbara i relation till majoritetssamhället, förblir de anmärkningsvärt trogna och vitala. Delvis kan detta bero på att de under århundraden brottats med att trofast kunna vittna om Kristus i pluralistiska samhällen.

Kristna drabbas fortfarande av nedärvda attityder från den koloniala perioden, till exempel misstänksamhet mot det som kommer från väst. I Sri Lanka anses kristna vara västligt orienterade och betraktas följaktligen som anti-nationella. Historiska minnen av diskriminering gentemot landets buddhister har ännu inte blivit bearbetade och helade. Detta i kombination med nya kristna gruppers aggressiva och ofta oetiska metoder för evangelisation har lett till våld riktat mot kristna. Under den vecka då konsultationen pågick fick deltagarna sorgliga informationer om att en romersk-katolsk kyrka nära Ja-Ela, endast 10 kilometer från platsen där KV:s möte hölls, attackerats och förstörts.

I några länder utgör även buddhisterna en sårbar minoritet. Det är de kristnas ansvar i sådana situationer att visa solidaritet mot buddhisterna och bistå dem.

Efter landets självständighet har kristna försökt rota sig mer beständigt i Sri Lanka. Seriösa ansträngningar har gjorts ifråga om inkulturation och teologisk självförståelse, liksom beträffande gudstjänstformer, där till exempel inhemsk musik och konst används.

Vissa kristna grupper har anklagats för att använda aggressiva och okänsliga metoder för evangelisation, vilket resulterat i ifrågasatta konversioner. Deltagarna i konsultationen fördömde dessa metoder. Ett lagförslag har väckts om att försvåra eller förbjuda den här typen av konversioner. Kyrkorna i Sri Lanka befarar att en sådan lagstiftning även skulle medföra inskränkningar i deras rätt till gudstjänstfirande och religionsutövning. Några kristna hjälporganisationer från väst har använt biståndsmedel efter tsunamin 2004 till proselytism, vilket likaledes fördömdes. En lagstiftning mot konversioner skulle kunna innebära förbud mot alla kristna biståndsprojekt.

Mission, evangelisation och vittnesbörd

Inom KV och samarbetsorganisationerna kring projektet råder en allmän konsensus om att evangeliet uppmanar till mission, evangelisation och vittnesbörd, men det finns olika uppfattningar om tolkningarna. Vid den första världsmissionskonferensen i Edinburgh 1910, vars 100-årsjubileum alltså firas 2010, talades optimistiskt om världens kristnande under den innevarande generationen. I anslutning till det stundande jubileet diskuterades huruvida det är önskvärt att alla världens folk skall kristnas. Några deltagare menade att världen skulle bli fattigare om det inte fanns några buddhister och att samma sak kunde gälla även om andra religioner. Samtidigt konstaterades att inte alla kristna delar en sådan ståndpunkt och att kristna, som vill omvända andra, ses som ett existentiellt hot av buddhister. Enighet rådde om att buddhismen skall respekteras och bejakas.

Istället för att förstå evangelisering som att buddhister skall bli kristna, ställdes frågan om inte evangeliet och Kristi verk innefattar alla människors omvändelse, inklusive vår egen omvändelse till Guds rike (och dess motsvarighet i buddhismen).

Det konstaterades att redan på 1800-talet hade buddhistmunkar visat kristna missionärer gästfrihet, som dock inte besvarades. Buddhisterna hade rekommenderat en etik baserad på ömsesidig respekt, transparens och ickevåld. Frågan ställdes hur kristna i dag kan uppmuntras att lära något från den buddhistiska erfarenheten om att utöva gästfrihet.

Man betonade vikten av att kyrkans arbete får präglas av dialogens principer. Som exempel nämndes en buddhistmunks närvaro vid konsultationen och att teologiskt arbete inte bör bedrivas isolerat från buddhistiska kolleger. Man rekommenderade även kristna organisationer som har tillgång till biståndspengar att undersöka om dessa medel kan distribueras via interreligiösa organ.

Besök hos buddhister

Deltagarna hann också med en bussresa till Kandy, där en tand från Buddha vördas i ett välbesökt tempel. Trängseln kring reliken utgjorde ett komplement till resten av överläggningarna och förmedlade en bild av den folkliga buddhistiska fromheten. Under mötets sista dag besökte deltagarna ett större buddhistkloster i Colombo och hade där ett givande samtal med de ledande munkarna, vilka gärna ville samarbeta med kristna för en fredlig utveckling i landet.