Kristendom och politisk ekonomi

Globaliseringen medför att kristen tro sökt och fortsätter att söka sin väg i en varierande värld av kulturer, religioner, socioekonomiska system och politiska institutioner. Under denna process påverkas dessa kulturer, religioner, system och institutioner, liksom också den kristna tron influeras av denna mångskiftande värld. Förändringar inträder i dess gemenskapsformer, i dess självuttryck och i dess teologiska reflektion.

Det finns inte någon enskild form av kristendom eller kristen tro som står utanför världens kulturella mångfald. Kristendomen som historiskt och aktuellt fenomen är helt involverad i dynamiken mellan kolliderande kulturer, religiösa system och institutioner. Varierande former av kristendom uppstår, modifieras och försvinner i en mängd processer.

Den kristna tron antar en mångfald av uttryck. Det framgår om man jämför kristendomen i skilda regioner av världen som t.ex. Mellanöstern, Västeuropa, Kina, Västafrika, Indonesien och Brasilien. Kristendomen i Mellanöstern är nära förknippad med islam. Den västeuropeiska kristendomen är färgad av sekulariseringen. Kinesisk kristendom är präglad av förhållandet till västlig kristendom. I Ghana finns en spänning mellan afrikansk religion och européernas agerande. I Indonesien är kristendomen en minoritetsreligion i förhållande till islam. Brasilien uppvisar en folklig religiös värld under katolicismens täcke. Det finns alltså en stor mångfald av uttryck för kristen identitet.

Ekonomi och rättvisa

Termen globalisering är främst relaterad till världens ekonomi. Den anspelar på att nationella gränser raserats i interaktionen mellan aktörerna på det ekonomiska området. Företagen blir mer och mer multinationella och deras ekonomiska transaktioner är inte reglerbara genom nationell lagstiftning.

Globaliseringen manifesterades i relationen mellan kristendom och politisk ekonomi. Tre motsatta ståndpunkter utvecklades med företrädare i Latinamerika, USA och Europa: befrielseteologi, neokonservatism och liberalism.

Frågan i det följande gäller hur kristendom hanterades i förhållande till olika politiska ekonomier. Utnyttjades kristen religion som instrument för att kritiskt granska en del politiska ekonomier? Eller användes sådan religion som redskap för att underbygga och legitimera andra politiska ekonomier? Eller fyllde samma kristendom såväl kritiska som motiverande funktioner men i förhållande till politiska ekonomier av varierande slag?

Kyrkornas attityder till politisk ekonomi mellan 1891–1991 gjorde jag till föremål för analys i Church and Society in the Modern Age 1995. Såväl den romersk katolska kyrkan som de ortodoxa och protestantiska kyrkorna inom den ekumeniska rörelsen och Kyrkornas världsråd ville inte identifieras med något existerande politiskt ekonomiskt system. I stället kritiserade de befintliga politiska ekonomier antingen utifrån idén om det gemensamma goda eller det ansvariga samhället.1

Befrielseteologi

Mest radikal i synen på förhållandet mellan kristendom och politisk ekonomi är olika typer av befrielseteologi. Latinamerikanen Gustavo Gutiérrez och tysken Ulrich Duchrow var kritiska mot marknadsekonomin.

Bakgrunden till befrielseteologin var den moraliska indignationen över massornas fattigdom och marginalisering på den latinamerikanska kontinenten. Denna indignation låg under den engagerade framställningen i Gustavo Gutiérrez’ skrift A Theology of Liberation 1971, befrielseteologins klassiska skrift. Gutiérrez mötte levande Gud i kampen mot fattigdomen och dess orsaker.

Gutiérrez framhåller att svagheten med varje kapitalistiskt system är oförmågan att befria de förtryckta. Kapitalismen är inriktad på vinst, vilket berövar tredjevärldenländerna initiativet att utveckla sin egen förmåga. Dessa länder används för produktion genom exploatering av arbetskraften. Dock är för Gustavo Gutiérrez socialism inte nödvändigtvis svaret på samhällssituationens krav, eftersom socialism liksom kapitalism har de mest varierande innebörder och inte är några entydiga begrepp. Deras innehåll skiftar med det samhälle, i vilket de uppträder. Befrielse sammanfaller inte med något samhällssystem. För att uppnå befrielse från främmande kapitalistisk dominans är dock socialism mest fruktbart och effektivt. Det rör sig då inte om socialism importerad från första världen utan om en socialism avpassad för Latinamerika.

För Gustavo Gutiérrez representerar alltså socialismen det mest fruktbara och vittgående samhällsalternativet även om den inte är utan brister. Befrielse får aldrig likställas med ett bestämt socialt system.

Klasskampen är för Gustavo Gutiérrez ett faktum och neutralitet i denna är omöjlig. Att bygga ett rättvist samhälle i dag innefattar ett medvetet deltagande i klasskampen, som äger rum inför våra ögon. När kyrkan förnekar klasskampen agerar den som del av det bestående systemet. Evangeliet undervisar om Guds kärlek till alla människor och kallar oss att älska så som han älskar. Att godta klasskamp betyder att ta ställning för vissa människor mot andra. Att älska alla människor innebär inte att undvika konfrontationer. Det betyder inte att bevara en fiktiv harmoni. Universell kärlek är den som i solidaritet med förtryckta söker att befria förtryckarna från deras makt, från deras ambition, från deras själviskhet. Man älskar förtryckarna genom att befria dem från deras inhumana villkor som förtryckare, genom att befria dem från sig själva. Det kan bara ske genom att bekämpa den förtryckande klassen. Men också kristna tillhör motsatta sociala klasser. Det betyder att den kristna församlingen själv är märkt av den sociala skiktningen.2

Gutiérrez avvisade det kapitalistiska systemet och liberal reformism. Han förordade socialism men beskrev inte det socialistiska projekt han förespråkade. Hans befrielsesocialism hade en vag innebörd eftersom han inte konkret angav vad han menade med socialism utom det att hans socialistiska befrielseprojekt skilde sig från sovjetiska och maoistiska typer av socialism.

Duchrow överförde befrielseperspektivet från tredje världen till väst. Han upplevde Gud som verksam i världens ekonomi. Han uppfattade kapitalismen som kättersk, emedan den dyrkar kapital i stället för att tillgodose människors och miljöns grundläggande behov. Marknadsekonomin förtrycker de fattiga. Han argumenterade för en biblisk ekonomi som tillgodoser människors och skapelsens behov.3

Problemet när det gäller kyrkornas förhållande till ekonomiska system är i vad mån teologin används för att legitimera existerande ekonomiska system och om det går att finna moraliska kriterier för ekonomiska beslut, handlingar och institutioner. Duchrow pekar på detta problem i sin bok Global Economy. A Confessional Issue for the Churches? 1987.

Duchrow förklarar världssituationen med hjälp av vad han kallar beroendeteorin. Den går ut på följande. Om vi analyserar det globala politiska och ekonomiska systemet uppdelas det i maktcentra (metropoler) och maktperiferier (satelliter). Genom att göra och behålla periferierna ekonomiskt, politiskt, kulturellt och militärt beroende så utvecklas centrum på deras bekostnad. Det var fallet i den öppna koloniala perioden. Det fortsätter att vara fallet i den nuvarande perioden av indirekt kolonialism. Ty de tidigare kolonialmakterna har i många fall lyckats grunda centrum i de tidigare kolonierna, dvs. periferierna. Eliter i de fattiga länderna samarbetar med maktcentra i de industrialiserade länderna.4

Kyrkan menar att det globala ekonomiska systemet skall tillgodose alla mänskliga grundläggande behov. Men miljoner människor dör till följd av det globala ekonomiska systemet som ett pris att betala för att tillförsäkra ett bättre liv för fåtalet. Frågan blir om kyrkan kämpar för alla människors och hela jordens liv eller om kyrkan stödjer det globala ekonomiska systemet som orsakar massdöd och jordens förstörelse.

I en situation i vilken en stor del av världens befolkning är hungrig och dör och skapelsen är i fara att fördärvas är det naturligt att fråga hur kyrkan ställer sig till hela den befolkade jorden. Den grundläggande frågan för kyrkan är om den tar ställning för de fattiga, för klasserna diskriminerade av strukturerna eller för de mäktiga, för klasserna som dominerar och kontrollerar strukturerna.5

Människors frälsning beror av deras beteende med hänsyn till medmänniskornas grundläggande behov.

Ulrich Duchrow kopplar alltså frågan om frälsning till frågan om förhållandet till medmänniskors grundläggande behov. Den globala ekonomin förankras i den kristna trons centrum.

Neokonservatism

Mest konservativ i uppfattningen av förhållandet mellan kristendom och politisk ekonomi är företrädare för den kristna konservatismen och neokonservatismen. Engelsmannen Brian Griffith och amerikanen Michael Novak argumenterar för marknadsekonomi.

Griffith kombinerar sin tro på marknadsekonomi med sin kristna övertygelse och drar upp riktlinjer för en kristen politisk ekonomi. Hans kristnade marknadsekonomi avgränsar honom från marxistisk socialism och världslig kapitalism och får honom att gå in för en reformerad kapitalism. Han argumenterar utifrån bibeln i Morality and the Market Place. Christian Alternatives to Capitalism and Socialism 1982.

Griffith drar upp sju riktlinjer för en kristen politisk ekonomi: 1) det politiska mandatet att skapa välstånd, 2) behovet av privat egendom hellre än statligt eller kollektivt ägande, 3) varje familj har en permanent andel i ekonomin, 4) samhället lindrar och eliminerar fattigdom snarare än genomför ekonomisk jämlikhet, 5) regeringen avhjälper ekonomisk orättvisa, 6) att vara på sin vakt mot materialism, 7) ansvar och omdöme bildar integrerade delar av ekonomiskt liv. 6

Novak utvecklades från att hävda kristen socialism till att förespråka demokratisk kapitalism. Den senare kännetecknas av politisk demokrati, marknadsekonomi samt moraliskt kulturella värden och institutioner.

I ett flertal arbeten gör Novak sig till talesman för en pånyttfödd demokratisk kapitalism inspirerad av kristendomen. Bland dessa arbeten märks The Spirit of Democratic Capitalism 1982. Han gjorde det till en huvudsak i sin intellektuella karriär att försvara det nuvarande kapitalistiska systemet. Kapitalism utgör grunden till social pluralism och personlig frihet. Den polemiska udden riktar han mot en socialistisk samhällsanalys. De sociala problemen har inte sin grund i uppdelningen av samhället i rika och fattiga, herrar och tjänare, ägare och arbetare utan det är den växande rationaliseringen av livet som orsakar dehumanisering och påverkar människor i såväl välfärdsförorter som fattiga grannområden. Alienation går djupare än klassuppdelning. Socialismens program för förvandling av samhället är en illusion, en myt, som får folk att drömma om en omöjlig framtid och som kastar in dem i en utopisk politik som är dömd att slå fel och försvagar deras vilja att reformera samhället. Det moderna samhällets olyckor har sin grund i teknologins och den byråkratiska administrationens växande inflytande. Det teknokratiska samhället med sin storskalighet dominerar livets alla sfärer samt underminerar personlig frihet och personlig kreativitet. Det moderna samhället definierat som tilltagande rationalisering upplöser traditionella värden, sekulariserar religiösa symboler samt bryter ner icke-rationella aspekter på livet, som ger mening och glädje åt det.

För Novak har den fria marknaden vissa onda effekter men det kapitalistiska systemet och individuellt företagande löser bäst de fattigas och arbetslösas problem. När det gäller anklagelsen att nordamerikansk kapitalism bär ansvaret för den globala fattigdomen svarar Novak, att Latinamerika har större ekonomiska resurser än Nordamerika. Svaret på frågan om roten till Sydamerikas fattigdom är att den ligger i det latinamerikanska politiska, ekonomiska och moraliskt-kulturella systemet. Novak anklagar traditionell katolsk social undervisning och befrielseteologin för att ignorera medelklassen, industrins och handelns människor, som enligt honom producerar ny välfärd, som är skaparna av demokrati och som frambringar arbeten. Novak svarar för utformningen av en social katolicism som inriktar sig på medelklassens intressen och legitimerar dessa religiöst. Syftet är att med katolicismens hjälp motivera, tillgodose och sanktionera medelklassens behov. Han svarar för en amerikansk tolkning av det moderna samhället och han använder social kristendom, företrädesvis av katolskt märke, för att underbygga vad han kallar en demokratisk kapitalism.7

Novak gör några språkliga distinktioner av principiellt intresse. Om från den demokratiska socialismen elimineras marxismens klassiska element och den kollektivistiska staten, kan den betraktas som en vänstervariant av demokratisk kapitalism. Och omvänt, om den demokratiska kapitalismen ger upp den privatiserade statens klassiska position, kan den uppfattas som en högervariant av demokratisk socialism. Det är alltså svårt att skilja några versioner av socialism från vissa uppfattningar av demokratisk kapitalism. Omvänt är det svårt att skilja en del versioner av kapitalism från vissa perspektiv på demokratisk socialism. En skillnad framträder emellertid tydligt. I den demokratiska socialismen får staten eller det politiska systemet ett avgörande inflytande över det ekonomiska systemet medan i den demokratiska kapitalismen framträder det politiska och ekonomiska systemet som två sidoordnade system.

Novak presenterar i Catholic Social Thought & Liberal Institutions. Freedom with Justice 1989 en kritisk genomgång och granskning av katolsk socialdoktrin utifrån det han lägger i begreppet liberalism. Han pekar på motsättningar mellan katolsk socialdoktrin och liberalism i historien men menar att dessa väsentligen har sin grund i att katolskt socialt tänkande är bestämt av europeiska, företrädesvis tyska, erfarenheter och förhållanden. Novak gör en utvärdering av katolsk socialdoktrin utifrån ett anglosaxiskt liberalt perspektiv.

För Novak har den katolska kyrkan motsatt sig liberalism som ideologi men stött liberala institutioner för mänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi. Novak tolkar utvecklingen från Johannes XXIII till Johannes Paulus II så, att modern katolicism och demokratisk kapitalism står varandra nära.8

Kommandoekonomiernas kollaps 1989–90 gjorde marknadsekonomin till det enda alternativet. Privat ägande och en reducerad roll för staten betonades. Den moderna statens växande roll i sociala marknadsekonomier uppfattades som skadlig för friheten.

Liberalism

Mellan befrielseteologin och neokonservatismen i synen på relationen mellan kristendom och politisk ekonomi hör den kristna realismen, som utvecklas till mainstream liberal. Reinhold Niebuhr inspirerade engelsmannen Ronald Preston och landsmannen Philip Wogaman vilka bejakade marknadsekonomin. De brukar även sammankopplas med demokratisk socialism.

Niebuhr avvisade social gospel-rörelsens tro på möjligheten att förändra människor i syfte att omdana samhället till Guds rike på jorden. Kristen kärlek kan inte förverkligas på det sociala området. Gruppers egenintresse är en maktfaktor. Rättvisa, inte kärlek i samhället, var målsättningen för den teologiska realismen. Den avvisade laisser faire- kapitalism och statssocialism och förordade en reformerad kapitalism i linje med Roosevelts New Deal.9

Reinhold Niebuhrs syn på förhållandet mellan kristendom och politisk ekonomi kan avläsas i The Children of Light and The Children of Darkness. A Vindication of Democracy and A Critique of Its Traditional Defence 1945. Liksom konflikten mellan egenintresse och allmänintresse så skär konflikten mellan självförverkligande och självutgivande för Reinhold Niebuhr tvärs igenom individualism och kollektivism och går inte mellan dem. Båda dessa konflikter är mer grundläggande i hans samhällssyn än motsättningen mellan individ och kollektiv. Alla mänskliga förhållanden i såväl individuell som kollektiv form är genomträngda av denna konflikt. Allt mänskligt enskilt och gemensamt liv är sammanvävt av motsättningen mellan gott och ont.10

Niebuhr klargör både sin uppskattning av och sin avgränsning från marxismens syn på förhållandet mellan individ och samhälle. Den kristna människosynen med dess betoning av synden i människan gör det omöjligt för honom att godta den marxistiska synpunkten att människans grundläggande syndiga karaktär förändras med förändrade yttre samhällsförhållanden. Själviskheten hos människan skulle finnas kvar även i det klasslösa samhället och därmed omöjliggöra en balans mellan individ och samhälle. Marxismens sociala harmoni är utopisk.11

Det är inte ägandet i sig som ger makt utan utövandet av kontroll över egendomen. Det sker i den kapitalistiska världen genom direktörerna och i Sovjetunionen genom administratörerna.12

Niebuhr menar att effektiviteten är större i det liberalkapitalistiska samhället än i det demokratiskt socialistiska, i vilket genom socialisering den ekonomiska makten sprids. I det förra råder ekonomisk effektivitet men ekonomisk maktkoncentration. I det senare är den ekonomiska makten spridd men effektiviteten inte hundraprocentig i det ekonomiska livet. I valet mellan de två alternativen föredrar Niebuhr det demokratiskt socialistiska framför det liberalkapitalistiska i klart medvetande om både fördelar och nackdelar med båda alternativen. Problemet ekonomisk effektivitet och ekonomisk demokrati har ingen fullt tillfredsställande lösning. Niebuhr finner dock att av de ofullständiga alternativ som står till buds talar de starkaste skälen för det demokratiskt socialistiska.13

Niebuhr gör sig till talesman för en maktbalanslära inom det ekonomiska och politiska livet, så att de som utövar ekonomisk och politisk makt och därmed har möjlighet att missbruka denna står under kontroll av andra och inte utan uppsikt från andra kan agera inom det ekonomiska och politiska livet. För detta har man funnit en form inom det politiska livet genom den parlamentariska demokratin medan motsvarande form för kontroll och tillsyn ännu saknas i det ekonomiska livet. Det demokratiska inflytandet över ekonomin utövas via de parlamentariskt politiska församlingarna men saknar former och organ inom det ekonomiska livet självt. I demokratierna råder politisk men inte ekonomisk demokrati. Uppsikten över det ekonomiska livet utövas framför allt av de parlamentariskt politiska institutionerna men de rubbar inte maktförhållandena i det ekonomiska livet utan påverkas snarare själva av dem. Någon verklig lösning på det ekonomiska livets maktproblem presenterar egentligen inte Niebuhr men han pekar åtminstone på vari detta problem består.14

Niebuhr finner den marxistiska klasskampsteorin vara ett alltför trubbigt verktyg för att med dess hjälp beskriva industrisamhällets klassammansättning. Denna är mer mångskiftande och sammansatt än den marxistiska klasskampsläran förutsätter.15

Ronald Preston argumenterade för en blandad välfärdsstatsekonomi med avgränsningar mot laisser faire-kapitalism och statssocialism. Han hade blick för såväl styrkan som svagheten i fri marknadskapitalism och kommandoekonomierna men gick själv in för socialdemokratins och den demokratiska socialismens blandekonomi. Det skedde utan att han direkt utgick vare sig från bibeln eller naturlig lag utan med hjälp av s.k. middle axioms.16 Ronald Preston, som spelade en framträdande roll inom den ekumeniska rörelsen, levererade en kritik av socialism och kapitalism i det utgående 1970-talet, som är belysande och representativ. Det skedde i boken Religion and The Persistence of Capitalism 1977, som pekade på kapitalismens överlevnadskraft. Boken innehöll The Maurice Lectures for 1977 and other studies in Christianity and Social Change. Preston framhöll att kristendomen alltid söker en ekonomisk ordning genom vilken den kan uttrycka sig själv. Man kan inte säga att socialism är det ekonomiska uttrycket för kristendom. Socialism är en utopi – från var och en efter hans förmåga till var och en enligt hans behov. Den är en vision bortom empiriskt förverkligande. Den kan inte genomföras i den ekonomiska ordningen eller baseras på nytestamentlig uppfattning om Guds rike. Ännu mindre kan, fortsätter Preston, kapitalism sägas vara uttryck för kristendom. Kapitalism vilar i alltför hög grad på egenintresse. Socialistiska teoretiker tenderar att företräda en överoptimistisk syn på människan som säger att bara på grund av kapitalism är egenintresset så mäktigt. Förvandla samhället till socialistiska strukturer, så kommer egenintresset att försvinna tillsammans med de intressekonflikter som hänger samman med det. Dessa teoretiker har enligt Preston underskattat koncentrationen av ekonomisk och politisk makt och behovet att kontrollera missbruk av makt. En del socialister är benägna att undvika problemet med makt genom att tala om små lokala enheter. Det är nödvändigt att använda makt men maktmissbruk måste ingripas mot.17

Philip Wogaman har sina rötter i social gospel-rörelsen och den kristna realismen samt den kritiska interaktionen mellan dessa strömningar. Han underbyggde med sin teologi en blandekonomi, som kombinerar allmänt och enskilt ägande samt planering och marknadsmekanism.18 Han utskiljer i Christians and The Great Economic Debate 1977 fem ideologiska tendenser i det utgående 1970-talets ekonomiska debatter: marxistisk kommunism, laisser faire-kapitalism, social marknadskapitalism eller blandekonomi, demokratisk socialism och ekonomisk konservatism. Ingen av dessa ideologier fanns i ren form. De var förenklingar, idealtyper. De bildade ideologiska tendenser.

Det västtyska socialdemokratiska partiet, labourpartiet i England samt de socialdemokratiska partierna i Sverige, Frankrike och Italien stod för en social marknadskapitalism eller som man föredrog att kalla det en social marknadsekonomi. I USA svarade det demokratiska partiet för en välfärdskapitalism.

Den demokratiska socialismen i England företräddes av Fabian-rörelsen. Europeiska socialdemokratiska partier föredrog ofta social marknadskapitalism men dessa partier innefattade demokratiska socialister. Kenneth Kaundas och Julius Nyereres socialism utvecklades som en betydelsefull form av demokratisk socialism i Afrika.

Gränsen var flytande mellan social marknadskapitalism och demokratisk socialism.

I den afrikanska socialismen var familjen central. Nyerere underströk att den afrikanske socialisten inte ser en klass av människor som sina bröder och en annan som sina fiender. Han betraktar alla människor som sina bröder – som medlemmar av sin familj. Denna afrikanska socialism baserad på familjen står enligt Nyerere i ett motsatsförhållande till kapitalismen, i vilken människor exploaterar varandra, och i förhållande till den doktrinära socialismen, som bygger på konflikt mellan människor.

Plockar man bort vissa element ur den demokratiska kapitalismen och vissa ur den demokratiska socialismen, så kan skillnaden mellan dem synas mer språklig än saklig. Men accenterna läggs på skilda punkter i de båda systemen. De ger olika stort utrymme för den offentliga sektorn, för statliga ingripanden i ekonomin och för ekonomisk demokrati. Däremot kan kanske båda dessa alternativa ideal sägas svara mot det ansvariga samhället inom Kyrkornas världsråd och det gemensamma goda i den katolska kyrkans sociala undervisning.

Marxistisk kommunism och laisser faire-kapitalism framstod som tveksamma när de bedömdes utifrån sin förenlighet med kristet moraliska principer och frågor om de är adekvata att ta itu med samhällets ekonomiska och sociala problem. Social marknadskapitalism, demokratisk socialism och ekonomisk konservatism uppvisade inte samma brister som marxistisk kommunism och laisser faire-kapitalism när måttstockarna tillämpades på dem. De underströk den kreativa sidan av människans natur och betonade samtidigt att tendenser till självcentrering behöver stoppas. Spärrar mot synd fanns alltså inbyggda i dem liksom åtskilliga värden centrala för kristna. Ekologins problem löste de dock inte. De förutsatte ekonomisk tillväxt utan inbyggda gränser men ekologin satte upp gränser för jorden.19

Av de nämnda teologerna påverkade Niebuhr och Preston det sociala tänkandet i Kyrkornas världsråd medan Gutiérrez utövade inflytande på den sociala reflektionen i Medellín 1968 och Puebla 1979. De utgör goda exempel på hur enskilda betydelsefulla teologer påverkade officiella kyrkliga uttalanden. Dessa uttalanden ligger alltså i förlängningen av individuella insatser sprungna ur speciella sociala kontexter.

Sammanfattning

Kristendom användes i befrielseteologi, neokonservatism och liberalism som presenterats ovan dels för att kritiskt granska och ifrågasätta och dels för att motivera och legitimera skilda politiskt ekonomiska ståndpunkter. Den kritiska udden hos Gustavo Gutiérrez och Ulrich Duchrow var riktad mot kapitalistisk marknadsekonomi och båda förespråkade demokratiskt socialistiska ekonomier. Brian Griffith och Michael Novak däremot var kritiska mot varje form av socialistisk ekonomi men förordade demokratisk kapitalism. Ronald Preston och Philip Wogaman slutligen distanserade sig i Reinhold Niebuhrs efterföljd från politiska ekonomier av såväl konsekvent socialistiskt som kapitalistiskt slag och argumenterade för en medelvägens politiska blandekonomi. Kristendom användes som visas av de anförda exemplen såväl kritiskt som legitimerande vis á vis olika politiska ekonomier. Kristendom uppvisar i ett empiriskt historiskt perspektiv mångfald och pluralism när den omsätts i politisk ekonomisk teori och praxis.

Noter

1. A. Tergel, Church and Society in the Modern Age 1995.

2. G. Gutiérrez, A Theology of Liberation. History, Politics and Salvation 1973, s. 90, 273 ff.

3. U. Duchrow, Alternatives to Global Capitalism Drawn from Biblical History Designed for Political Action 1995.

4. U. Duchrow, Global Economy A Confessional Issue for The Churches? 1987, s. 56.

5. a. a., s. 192.

6. B. Griffith, Morality and the Market Place. Christian Alternatives to Capitalism and Socialism 1982.

7. M. Novak, The Spirit of Democratic Capitalism 1982.

8. M. Novak, Catholic Social Thought & Liberal Institutions Freedom with Justice 1989.

9. R. Niebuhr, Moral Man and Immoral Society A Study in Ethics and Politics 1932.

10. R. Niebuhr, The Children of Light and the Children of Darkness. A Vindication of Democracy and A Critique of Its Traditional Defence 1945, s. 18 ff.

11. a. a., s. 58 f.

12. a. a., s. 110 ff.

13. a. a., s. 112 ff.

14. a. a., s. 115 ff.

15. a. a., s. 145 f.

16. R. H. Preston, Church and Society in the Late Twentieth Century. The Economic and Political Task 1983, R. H. Preston, Religion and the Ambiguities of Capitalism 1991.

17. R. H. Preston, Religion and the Persistence of Capitalism 1979, s. 47 f.

18. J. P. Wogaman, Economic and Ethics A Christian Enquiry 1986, J. P. Wogaman, Christian Perspectives on Politics 1988.

19. J. P. Wogaman, Christians and the Great Economic Debate 1977.