Kristna tolkningar av GT?

Går det överhuvudtaget att göra kristna tolkningar av GT? Det kan som exempel nämnas att det inom den akademiska sfären i Danmark råder delade meningar om detta. Kristna tolkningar av GT verkar däremot inte anses som en omöjlig uppgift bland svenska teologer. Våren 1996 samlades ett trettiotal exegeter och systematiker från de teologiska fakulteterna och högskolorna i Sverige tillsammans med medlemmar i Svenska Bibelsällskapets ”Projekt Nytt GT” samt en handfull doktorander till ett tvärvetenskapligt möte om GT. Målet var ”att på alla nivåer befrämja och fördjupa reflektionen och diskussionen kring tolkningen av Gamla testamentet, särskilt då den kristna tolkningen” (s. 8).

De föredrag som hölls vid konferensen tillsammans med några reflektioner från de deltagande doktoranderna har nyligen publicerats i en skrift med titeln Kristna tolkningar av Gamla testamentet. Initiativtagare till konferensen, tillika redaktör för skriften, har Birger Olsson, professor i Nya (!) testamentet i Lund, varit. Ämnet är angeläget. Om bara några år, 1999, får vi en ny översättning till svenska av GT.

Kyrklig bibeltolkning och akademisk

Både katolska kyrkan (1993) och Svenska kyrkan (1997) har presenterat dokument kring bibeltolkningar och relationen till kyrkan. Den nu publicerade skriften kan möjligen ses som ett inlägg i bibeltolkningsdebatten från det svenska akademiska lägret. Även om det här endast är GT som presenteras, berörs tolkningsfrågor som är relevanta även för NT. Tonvikten är det kristna perspektivet, utan att för den skull låsa sig i någon särskild tradition. Stämmer detta då överens med bokens innehåll? Undertecknad kan bara instämma i Gabriella Dahms påpekande att de tolkningar som möter framför allt relaterar till ”luthersk systematik” (s. 175). Det är lätt att låsas av det egna perspektivet. Tolv artiklar har samlats i volymen med en inledning och avslutning av Birger Olsson. Till detta har fogats en rik bibliografi med litteratur på svenska om kristen tolkning av GT under 1900-talet. Den inspirerar onekligen till ett fortsatt studium inom området.

Den lutherska miljön är väl inte särskilt förvånande vad gäller de historiska återblickarna som presenteras i artiklarna. Den ena historiken tecknas av Sten Hidal som ger de kristna tolkningarna av GT hos uppsalateologer på 1950-talet. Här diskuteras bland annat Ivan Engnell ingående och hans syn på det sakrala kungadömet. I den andra artikeln ger Birger Gerhardsson motsvarande historik kring lundateologerna. Hugo Odeberg, som visserligen var professor i NT, men som till stora delar präglade exegetiken vid denna tid ges en utförlig presentation. Anledningen till valet av denna tidsperiod är att många av deltagarna på konferensen varit avhängiga av den föregående generationens exegeters och systematikers tänkande. Till det historiska retrospektivet får även Lars Olov Erikssons artikel om traditionella kristna tolkningar av GT räknas. Två klassiska modeller behandlas: allegorin och typologin.

I boken ges i flertalet av artiklarna exempel på nutida gammaltestamentlig forskning och den mångfald av metoder som används. Stig Norin skildrar i sitt bidrag dagsläget med ett flertal belysande exempel. Även Birger Olsson kommer i bokens inledning in på de metoder som idag står i fokus. I detta sammanhang kan till exempel den historisk-kritiska metoden, den semiotiska metoden och de religionshistoriska metoderna nämnas. Den historisk-kritiska metodens dominans inom exegetiken har på senare tid kommit att kritiseras alltmer. Vart tog teologin vägen? Två av artikelförfattarna, Christina Grenholm respektive Werner G. Jeanrond, pekar på det gap som finns mellan det ”kritiska” respektive ”kreativa” studiet av GT (för att använda Grenholms terminologi). De från litteratur- och språkvetenskaperna inlånade metoderna får skarp kritik i Fredrik Lindströms artikel. Han ifrågasätter huruvida dessa metoder ensamma kan säga något om gudsbilden i GT ”som i så hög grad är orsakad av historiska faktorer” (s. 25). Han går så långt som att hävda att dessa metoder är ohistoriska, ja rent utav antihistoriska. I och med dessa metoder negligeras de livserfarenheter från olika tidsperioder som möter i texterna; där den centrala livserfarenheten utgörs av den mellan Gud och människor. Populärt har varit att alltsedan den religionshistoriska skolans genombrott använda sig av övriga främreorientaliska kulturer vid det komparativa studiet av GT. Också detta arbetssätt kritiseras i boken. Religionshistorien är inte allena saliggörande som stödvetenskap.

Kritiken till trots görs mycken god forskning utifrån dessa metoder, men de blottlägger samtidigt två problemområden inom den gammaltestamentliga forskningen, nämligen teologin respektive samtiden. Det första problemet har redan berörts: gapet som i forskningen finns mellan exegetik och teologi. Det andra problemet rör forskarnas tveksamhet inför tolkningar för samtiden. Vad texten en gång antas ha haft för betydelse anses som legitimt att yttra sig om. Men att ta steget in i vår egen tid vid tolkningen, anses inte som riktigt rumsrent – åtminstone inte inom akademin. Något provocerat uttryckt kan konsekvensen av detta förhållningssätt bli att exegetiken – och detta gäller både GT och NT – snart kan sorteras in under humanistisk fakultet och något annat ämne, till exempel litteraturvetenskap eller religionshistoria. Detta om inte teologin tillsammans med en hermeneutisk ansats in i vår tid tas på allvar.

Mångfalden av metoder kan bli en rikedom om de får befrämja varandra och inte enbart tjäna som skyddsplank för att slippa undan en tolkning för samtiden. De kristna trostolkningar ska – liksom andra tolkningar – självklart kunna utsättas för kritik. Därmed kan en inventering av olika tolkningsalternativ göras som kan befrämja ”en fruktbar diskussion om olika teologiska ståndpunkter, där det kritiska bibelstudiet inte tillåts isoleras som ’neutral mark’, men där det inte heller blir naturligt att göra halt inför en persons trosuppfattningar. Eftersom de hänger samman med hela tolkningsprocessen, måste också dessa kunna skärskådas och diskuteras” (Grenholm s. 40). Grenholm liksom Jeanrond visar här på nya sätt vid bibeltolkning.

Artiklarna som samlats i volymen berör många intressanta teman med anknytning till GT. Utöver de redan presenterade kan även nämnas att GT och etik diskuteras. Göran Bexell bjuder här på en genomgång av GT:s roll i kristen etik. Vidare redogör Per Block i sitt bidrag för kriterier vid en vetenskapliga tolkning av GT.

Efter genomläsningen av boken infinner sig dock en fråga. Den rör bokens målgrupp. Vem är dess läsare? Att den är en produkt av och för den akademiska världen går inte att ta miste på. Upplägget av artiklarna, utan till exempel omfattande notapparater, gör att den uppenbarligen även vänder sig till dem som inte i första hand berörs av fotnoternas finstilta diskussioner. Det kan vara till exempel lekmän, präster och pastorer, dvs de som på ett eller annat sätt främst önskar att omsätta GT:s budskap i en pastoral kontext. Får dessa då uppslag till sin uppgift? Det är tveksamt. Jag ansluter mig till Göran Eidevalls reflektion om att föredragen vid konferensen i högsta grad var abstrakta. Det är lätt att kritisera andra tolkningar, men att våga sig på en egen konkret sådan tar uppenbarligen emot. Det är bara att hoppas att konferensen på olika sätt kan följas upp och då gärna med utgångspunkt i det konkreta, till exempel som föreslås i en av artiklarna, att helt enkelt koncentrera sig på en viss bibelbok eller ett textavsnitt för att arbeta med texttolkningar som kan anses vara ”giltiga … just för vår tid” (Eidevall s. 185).

Boken rekommenderas trots denna invändning, som snarast kan ses som en uppmaning och uppmuntran till en uppföljning av konferensen. Den kanske viktigaste anledningen till rekommendationen och bokens största förtjänst är att den tvingar varje uttolkare av GT till en allvarlig reflektion över det egna tolkningsarbetet. Den är därmed en nödvändig läsning för den som på ett eller annat sätt arbetar med GT.