Kristusbilder i London och hjärtat

Den viktigaste gestalten i den västerländska konsten är kristendomens Frälsare. Detta innebär att den som alls intresserar sig för bildkonst tiderna igenom snart nog stöter på teologin. Vem är denne Jesus? Vad betyder konstnärernas framställningar? Vad vill de säga åskådaren?

I dagens läge är en stor del av den västerländska befolkningen påtagligt okunnig om kristendomen. Ofta får man intrycket att annars ganska bildade människor tar det för givet att kristen tro inte är något man behöver lära sig något om, det angår en inte. Detta är naturligtvis ur många synpunkter en olycklig inställning.

När det gäller bildkonsten, ställer det museer med självaktning inför problem. En stor del, särskilt av de äldre samlingarna, är kristna motiv. Hur skall man presentera dem för en publik som inte är förtrogen med dem? National Gallery i London, ett av världens stora konstmuseer, anordnade en stor utställning under våren kring ämnet, under titeln Seeing Salvation, alltså Att skåda frälsningen. Kvar är den utmärkta katalogen, The Image of Christ, ett ovanligt gott exempel på hur man kan presentera sitt ämne.

Annars är kataloger över utställningar numer ofta så specialiserade – och därmed också tunga och dyra – att endast ett fåtal har verklig behållning av dem. Här har man satsat på en klar pedagogisk uppställning. Föremålen presenteras i bild med en genomarbetad text, som intressant nog bygger på grundliga kunskaper inte bara i konst utan också i teologi. Den är ett nöje att läsa.

Grunden för utställningen var museets egna konstverk. Utomlands har man inte alltid klart för sig vilken betydande museistad London är och hur omfattande och högklassiga samlingar staden inrymmer. Därtill kommer att National Gallery har den sympatiska ambitionen att inte gömma undan sina tavlor i magasin utan faktiskt försöker visa dem alla, i motsats till bland annat vårt eget Nationalmuseum, där säkert nittio procent av konstverken är undanhängda, eller utlånade till diverse offentliga institutioner.

Därtill kom intressanta inlån, bland annat av det fascinerande verk som också pryder omslaget, Salvador Dalís framställning av Den Korsfäste, som finns i Glasgow. Det är ett av de ganska fåtaliga exemplen på nutida konst som med inlevelse, fantasi och största skicklighet framställer en Kristus som talar till ett modernt sinne, med en djärvhet i kompositionen som inte hindrar att själva motivet är lätt att förstå och bli gripen av. Det var under en period på 1950-talet som Dalí målade kristna motiv med inspiration från det stora klassiska europeiska måleriet, samtidigt som hans egen surrealistiska stil gjorde det möjligt att foga in symboliska gestaltningar av ännu inte prövad art.

Här finner vi redan svaret på frågan Kan man verkligen göra Kristusbilder idag, som varken är sentimentala – tänk bara på alla utslätade konfirmationskort! – eller reducerade till ett minimum, där åskådaren själv måste fylla i allt väsentligt? En verklig konstnär kan.

I viss utsträckning är framställningen kronologisk, men den berikas hela tiden med utblickar från skilda tider. I tidig kristen tid använde man symboler: fisken, ankaret, monogrammet. De till synes ganska torftiga inlånade föremålen, mynt, gravmålningar, lampor blir fascinerande historia när man läser texten. Den tar också upp långt senare hyllningar till Jesu namn, bl.a. hos el Greco.

Här finns exempel på hur målare har framställt ljuset som symbol för Jesus, t.ex. den victorianska tidens mest älskade framställning, Holman Hunts tavlor (i flera varianter) av Kristus som Världens Ljus. Lammet som bild för offerdjuret, döden på korset, behandlas också. Så småningom kommer dock bilderna allt mer att koncentrera sig på två ämnen, inkarnationen och försoningen, Jesusbarnet och passionshistorien.

Här finns både kända framställningar av stora konstnärer och mycket enklare andaktsbilder i massproduktion. Vissa av dem förbands med generös avlat, vilket ledde till en stor spridning. Till det mest givande hör diskussionen kring de bilder som enligt traditionen hade uppstått på övernaturligt sätt, bilder icke gjorda av människohand, som den grekiska termen lyder, acheiropoieta. En av dem är Veronikas svetteduk, om vilken skilda traditioner finns. I vår tid är det svepningen i Turin som har väckt störst intresse.

Från 1900-talet behandlas förutom Dalí främst engelska verk av Stanley Spencer och Graham Sutherland. Spencer hade en stark personlig relation till kristendomen. Både Jesus som bär korset och köttets uppståndelse är ämnen som han förlägger till sin egen tid och plats, en engelsk by. På detta sätt för han vidare den gamla konstnärliga traditionen att skildra de heliga händelserna i målarens egen miljö, något som de historiskt inriktade konstnärerna under 1800-talet fann grovt ohistoriskt och därigenom stötande, medan det i bästa fall gör trons innehåll levande och aktuellt för betraktaren.

Sutherland gjorde förlagorna till en enorm vävnad i koret i den nya katedralen i Coventry, en bild som är bysantinskt inspirerad och samtidigt liksom hela utformningen av kyrkan påtagligt 1950-talsmässig i stilen.

Den ortodoxa bilden betonar den gudomliga härligheten i Kristus, och förklaringen på berget är ett centralt motiv. I Västerlandet är det passionshistorien som står i centrum. Särskilt från gotiken och framåt fördjupar sig den troende i lidandet, blodet och såren, som om långfredagen vore det sista ordet. Påsknattens mysterium har sällan lockat till framställning i bild, och när det sker är det sällan konstnärligt intressant (det stora undantaget är altaret från Isenheim, av den s.k. Mäster Grünewald; den mest fruktansvärda korsfästelsen och den mest intensiva uppståndelsen i hela konsten). Redan Paulus konstaterar ju annars att om Kristus inte har uppstått är hela tron falsk.

För den som vill veta något – eller mycket – om hur man i västra Europa har framställt det centrala ämnet för den kristna tron, och därigenom för det mänskliga livet, är denna bok ett fynd. Bilderna är omväxlande, delvis välkända, delvis stimulerande udda, och texterna är påfallande kunniga inom båda områden som berörs: konsten och teologin, en kombination som inte är vanlig fastän naturligtvis önskvärd. Dessutom är priset överkomligt, £10 (ja, 9.95 närmare bestämt). Givande och berikande, vare sig man utgår från konsten eller från den egna tron, med sitt rika urval av bilder, och därigenom uppfattningar, av den gestalt som förenar gudomligt och mänskligt till ett.