Kroppens teologi

Vi har i vårt land under många år sett hur synen på sexualiteten förändrats. Ungdomar i dag uppmanas att från tidig ålder leva ut sin sexualitet och att prova sig fram. Det enda som ses som ett möjligt problem är risken för sjukdomar.

Detta är inte en bra väg för att upptäcka sexualiteten. Det är inte heller en bra väg till ett vuxet stabilt äktenskap. Vi ser konsekvenserna i aborter, skilsmässor och 25-åringar som tröttnat på sex.

Den sexualliberala synen har förvisso stött på motstånd från enskilda, grupper och samfund, men reaktionerna har saknat en genomtänkt helhetssyn på kropp och sexualitet och därför lätt kunnat avfärdas som kroppsfientliga eller allmänt bakåtsträvande. Teologer har länge försökt att rentvå kyrkan från ”kroppsfientlighet”, men de har i de praktiska moralfrågorna fått backa från kyrkans klassiska hållning. Det man skulle ha behövt var en genomtänkt syn på både kroppen och sexualiteten, som inte lämnar åsido det som kyrkan alltid har hävdat i moraliskt hänseende.

Påven Johannes Paulus II höll under åren 1979–1984 en serie kateketiska föredrag vid sina offentliga onsdagsaudienser, som så småningom samlades i boken Kroppens teologi. Hans bok ger oss just ett sådant slags syntes.

Johannes Paulus II:s texter är dock mycket krävande att ta sig igenom för gemene man och de behöver få en mer lättillgänglig språkdräkt för att vinna större spridning. Detta har skett under många år och till många språk; men inte till svenska förrän nu.

Syster Sofie OP har äntligen gett oss tillgång till denna viktiga katekes på svenska genom sin bok Till man och kvinna skapade han dem. Hon har dessutom kompletterat med egna erfarenheter från att växa upp på 70-talet, sin erfarenhet från klosterliv, samt möten med ungdomar kring sexualitet och samliv.

Jag kan känna igen mig i det som syster Sofie skriver: ”Jag tillhörde generationen som fått växa upp utan några som helst hämmande eller skuldbeläggande pekpinnar när det gällde kroppen och sexualiteten. Avsaknaden av förundran var slående. […] Var människan verkligen inte större än så?”

Vad är då Johannes Paulus II:s Kroppens teologi och vad förmedlar den?

Den har kallats en tidsinställd teologisk bomb, en vändpunkt i modern idéhistoria. Johannes Paulus II börjar i Bibelns skapelseberättelse, hur Adam i sin ensamhet inte kan finna vägen till sin egen identitet. Gud skapar kvinnan för att ge Adam någon att relatera till och att kunna ge sig till. Detta för att bli en fullvärdig partner och en avbild av Gud. Sedan kommer skammens inträde med syndafallet. Skammen kommer ur en avsaknad av tillit. Och den förbjudna frukten handlar egentligen inte om själva kunskapen om utan avgörandet om vad som är gott och ont. Den visar hur människan börjar söka efter njutning utan mening och mål, vilket är begär. Och att hon på den vägen aldrig kan uppnå den stora lycka som Gud velat ge henne. Sedan påminns vi om hur Jesus i Bergspredikan gör det som Israels lagar inte gjorde, han kallar människan att återerövra fullheten i sin mänsklighet, vilket betyder kyskhet. I sin katekes vädjar Johannes Paulus II till oss som mogna människor att sträva mot en sådan självkontroll så att vi ska kunna ge oss själva fullt ut.

Om eros skriver syster Sofie: ”Eros söker något mer än skönheten hos en fysisk kropp, den söker skönheten hos ett Du”, vilket jag tycker kan ses som en bra sammanfattning av vad Johannes Paulus II menar att den sexuella relationen ska innebära.

Syster Sofie berättar också om sina möten med ungdomar på konfirmationsreträtter. Hon väntade sig knappast något entusiastiskt mottagande, men ungdomarnas reaktioner var enbart positiva. ”Tänk om jag fått höra det här för några år sedan, då skulle mitt liv sett annorlunda ut” var en vanlig kommentar. En annan var helt enkelt: ”Tack!”

Även mer kontroversiella frågor som samboliv och preventivmedel berörs i boken. Syster Sofie skriver själv: Att vara sambo innebär att möjligheten att avbryta relationen finns inskriven i relationen, att man är under prövning hos varandra och därför inte vågar visa sitt rätta jag: ”Kan jag visa mig själv som jag verkligen är om jag vet att jag kan bli övergiven ifall jag inte duger?”

Johannes Paulus II kallade själv sin katekes en lång kommentar till Humane vitae, den illa mottagna encyklika som påven Paulus VI gav ut 1968. Johannes Paulus II skriver: ”I den stund kvinna och man förenas förverkligar de en gemenskap med en långt djupare innebörd än att bara äta tillsammans. De uttrycker sig på det djupaste och mest fullödiga sätt som är möjligt: människans totala självutgivelse som en avglans av det gudomliga livet.” Johannes Paulus II förkastar precis som Humane vitae artificiella preventivmedel. Han säger: ”Naturlig familjeplanering ur ett katolskt perspektiv är inte en preventiv metod bland andra utan en hel människosyn.”

Syster Sofie kommenterar: ”Är det inte ganska förvånande, när man tänker efter, att varje ung kvinna i dag får lära sig allt om preventivmedel, hur man undviker könssjukdomar eller gör abort, men ingenting om hur hon kan läsa och bli förtrogen med kroppens språk, sin inre cykel, den egna feminina rytmen.” Hon skriver också att i Sverige tycks naturlig familjeplanering ha blivit mer spridd bland personer som värnar om miljö och livskvalitet än bland dem som är religiöst motiverade, vilket jag tycker borde ses som en utmaning för kyrkan.

Andra frågor som tas upp är ett spännande kapitel om celibat, kyrkans syn på sexualiteten i historien och utvecklingen av könsidentiteten.

Syster Sofie har skrivit en välmatad bok på 332 sidor som kräver noggrann och upprepad läsning. Men den blir aldrig tråkig; första gången läste jag igenom den snabbt, nästan som när man läser en roman. Det är också en av de viktigaste böcker jag läst på länge. Det borde läsas av ungdomsledare, föräldrar, präster; alla som är med och påverkar våra ungdomar på väg att bli vuxna och bilda familj.

Det rör sig om en mycket viktig bok, inte bara därför att den bidrar med en alternativ röst, utan också därför att den för fram ett så positivt budskap i ett ämne som många ungdomar ändå tycks ha svårt med utan att kunna erkänna det offentligt alla gånger. Den visar hur sann glädje är uppnåelig både i äktenskapet och i relationen med Gud. Och den belyser vad det innebär att vara människa – med kropp och själ. Somliga läsare kommer inte att gilla vissa aspekter i den förre påvens syn på kroppens teologi, men grundtankarna är värda en bred läsekrets och kan bli en positiv överraskning för många.

Peter Wiberg är visualiseringsingenjör verksam i Uppsala.