Kyrkans äldsta historia

Att vi vet så mycket som vi ändå gör om fornkyrkan, är till stor del beroende på en enda persons verk. Det rör sig om Eusebios, biskop av Caesarea under 300talets första hälft. Hans Kyrkohistoria täcker perioden från kyrkans äldsta tid fram till Konstantins seger över Licimus år 324. Det är i sitt slag ett pionjärverk. Kortare krönikor kan ha funnits tidigare, fast inget blivit bevarat. Martyrskildringarna kan sägas vara en form av kyrkohistoria, men de täcker ju endast episoder.

Inte minst värdefull är Eusebios Kyrkohistoria genom att han i den utförligt citerar numera sedan länge förlorade skrifter. Han var en av fornkyrkans lärdaste män och hade i sin stiftsstad tillgång till ett stort bibliotek. Men han verkar också ha gjort arkivstudier av nästan modern typ. Här hade han säkert nytta av den exegetiska skolning han hade fatt i den origenistiska traditionen. Den största delen av Eusebios skrifter är bibelkommentarer.

En så viktig bok förtjänar att översättas till alla kulturspråk. Två gånger har det hittills skett på svenska. Första gången 1878 av O. W Lemke, lektor i Visby och mest känd som författare av Visby stifts herdaminne. Andra gången av Ivar Heikel 1937. Helkel var finländsk grecist och hans översättning är välgjord, men svenskan är givetvis föråldrad. Och nu har det skett för tredje gången. Den outtröttlige förmedlaren av kyrkofädernas vishet till vårt språk, teol. dr Olof Andren i Uppsala, har gjort en ny översättning.

Att översätta Eusebios grekiska hör inte till det lättaste man kan ge sig in på. Han har retoriska ambitioner, som vid den tiden tyvärr mest bestod i att krångla till språket så mycket som möjligt.

Läsaren kan ibland fa vänta nästan en hel sida innan ett finit verb dyker upp; particip är det ingen brist på. Det skulle knappast vara troget mot originalet att presentera en elegant och lättläst version på svenska. Det har inte heller Andren valt att göra. Men om läsningen ibland flyter tungt, så bör man alltså i främsta rummet skylla på Eusebios!

Vissa partier har av naturen ett hetsigare tempo. Det gäller främst om martyrskildringarna från Gallien och Alexandria i de femte och sjätte böckerna. Här får framställningen liv och färg, om än kanske ibland på ett något makabert sätt. Dessa partier har översatts av Per Beskow, som också har sett över hela texten. Varje bok har försetts med noter, kortfattade men värdefulla för förståelsen. Allra sist finns ett personregister.

Svensk teologi och svenskt kyrkoliv är skyldig Olof Andren ett mycket stort tack för hans insatser inom patristiken. I fjol utkom på förlaget Pro Veritate den sista delen av hans kommentarserie ur kyrkofädernas skrifter till 1983 års evangeliebok för Svenska kyrkan: Evangeliets gryning – kommentarer till de gammaltestamentliga läsningarna. Det är också ur internationellt perspektiv en imponerande insats som där kröntes. Oversättningen av Eusebios Kyrkohistoria, har fortsatt denna kulturgärning. Och vi far hoppas att vi får se ytterligare verk av den flitige översättaren.