Kyrklig samlings svar på Signums frågor

Kyrklig samling kring bibeln och bekännelsen är ett samrådsorgan inom Svenska kyrkan för bekännelsetrogna grupper och grupperingar. De grupper det handlar om är både lågkyrkliga, gammalkyrkliga och högkyrkliga. Kyrklig samlings förste ordförande var biskop Bo Giertz. Den spiritualitet Bo Giertz stod för, är det som förenar de olika grupperna inom Kyrklig samling. I nr 7/1999 ställer Signums redaktion tre frågor till Svenska kyrkan. Kyrklig samlings styrelse anser att de tre frågorna är så viktiga att vi vill avge ett svar. Vi gör det utifrån den positionen att vi tillhör Svenska kyrkan och att vi står för en kontinuitet med den tro och livshållning som kännetecknat denna kyrka under tidigare århundraden.

Signums tre frågor uttrycker oro inför det som händer inom Svenska kyrkan. Denna oro och dessa farhågor finns på många håll inom Svenska kyrkan. Ett exempel bland många andra är bokförläggare Per Åkerlunds reaktion på ett föredrag av ärkebiskop K G Hammar (Kyrkans Tidning nr 44–45/1999). Oron för att den klassiska tron på Jesus Kristus urholkas i riktning mot ett slags vag andlighet delar vi. Det vi skulle önska vore en kraftfull markering från Svenska kyrkans bis-kopar och kyrkomöte att bekännelsen till Jesus Kristus som Herre och Frälsare behövde stärkas och fördjupas. Här utgör både lanseringen av nya bibelöversättningar (Bibel 2000 och den svenska folkbibeln) och det nya årtusendet tillfällen för kyrkorna att peka på Jesus som ”vägen, sanningen och livet” (Joh 14:6). Jesus är inte en väg bland många likvärdiga vägar till Gud utan han är den väg Gud gett oss i sitt ord och i sin kyrka. I en tid då allt tycks relativiseras till socia-la konstruktioner är det kyrkans kallelse att peka på att Jesus Kristus, hans liv, död och uppståndelse och hans fortsatta närvaro i ord och sakrament i sin kyrka är den sanning som kan frälsa världen och att det Andens liv Gud av nåd ger får sin fortsättning på andra sidan dödens gräns.

Redaktionens andra fråga aktualiserar det lutherska arvet. Man konstaterar att detta arv åsidosätts både i prästutbildning och i andra utbildningar. Vi kan inte förneka att det förhåller sig så och vi ser med djup oro på detta faktum. Redaktionens fråga om var det finns plats och resurser för teologisk reflektion utifrån luthersk tradition är i högsta grad berättigad. Det tycks oss inte bara vara en tillfällighet att Svenska kyrkans forskningsråd prioriterar sociologiska, etiska och religionsteologiska studier på bekostnad av exegetiska och systematiska undersökningar.

Den tredje frågan gäller Svenska kyrkans förpliktelse att förkunna evangeliet om att syndare rättfärdiggörs av nåd genom tro på Jesus Kristus. Det Signums redaktion efterlyser har efterlysts många gånger på ledarplats i bl a Svensk Pastoraltidskrift och Kyrka och Folk. Missionsbefallningens ord att göra alla folk till lärjungar är förpliktande ord också i dag.

Predikans uppgift är att beskriva de Guds väldiga gärningar, som lyfts fram i Gamla och Nya testamentet, så att de som lyssnar varnas för synden, förmanas att leva sina liv i Kristi efterföljd, lärs hurdan salighetens väg är och ges tröst när samvetena är oroliga. De troendes vittnesbörd i hem och på arbetsplatser kommer att bli allt viktigare. Kyrkans kallelse att mana till bot och bättring får inte tystna.

Vi är glada för att Signums redaktion ställt dessa frågor. Kanske de kan bli anledning till att också frågan varför Svenska kyrkan hamnat i detta läge diskuteras. En viktig orsak tror vi är den politisering av kyrkliga organ som är en följd av de olika organisatoriska reformer som ägt rum. I demokratiseringens namn har politiska partier fått ett avgörande inflytande över kyrkomötet och de centrala kyrkliga organen, liksom i fråga om utnämningar av bis-kopar och andra ledande befattningshavare. Tyvärr är det inte säkert att den nya kyrkoordningen kommer att ändra på detta förhållande.

I tider av nöd hjälper Herren. För Svenska kyrkan är det nödtid. I sådana tider har Guds folk vänt sig till sin Gud i bön. Vi själva ber om besinning och förnyelse efter Guds vilja och vi är mycket glada och tacksamma för alla som med oss förenar sig i bönen: O du helge Ande kom … (Sv ps 361).

På uppdrag av kyrklig samlings styrelse

Sven-Arne Svenungsson, Maud Lundin, Kjell Petersson