Kyrko- och samfundsvetenskap

I ett ”efterkristet” samhälle har en gedigen introduktion till kyrko- och samfundsvetenskap en angelägen uppgift att fylla. Elementär kunskap om religion och om mycket som har med kristendom och kyrka att göra är ju i stor utsträckning ett främmande land. En satsning på ett vetenskapligt arbete med information om den kristna kyrkans mångfaldiga former och gestalter fyller verkligen ett behov. En sådan bok har nyligen publicerats i en andra, omarbetad upplaga och med Stephan Borgehammar som redaktör. Författare, verksamma inom forskning och undervisning vid de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund behandlar här grundläggande frågor om kyrkan.

Bokens titel Kyrkans liv och i synnerhet redaktörens djärva inledningskapitel ”Vad är Kyrkan?” är värt att uppmärksammas. Stephan Borgehammar försöker uppenbart att sätta nya accenter för en introduktion till kyrkovetenskapen. Kyrkans mångfaldiga livsyttringar står i förgrunden för undersökningen och han börjar undersökningen med en fenomenologisk analys av begreppet kyrka som i förstone i den kontext där boken tillkommit kan verka överraskande: ”Det folk som lever av Kristi kropp och i eukaristifirandet själv blir Kristi kropp.”

Bokens första del innehåller fyra intressanta kapitel med, s.k. konfessionskunskap, dvs. en mångsidig, allmänt orienterande karakteristik av de större samfunden i Sverige och övriga världen. Här tecknas deras speciella profil och egenart. Författarnamnen Carl Henrik Martling (”Världens kyrkor”), Oloph Bexell (”Kyrkor i Sverige”), Oloph Bexell och jan Arvid Hellström (”Svenska kyrkan”) och Oloph Bexell (”Kyrkligheter i Sverige”) står som garant för objektiv och kunnig information. Här serveras nyttiga kunskaper och varje läsare – inklusive de katolska – erbjuds en differentierad bild av svenskt kyrkoliv och dess pluriformitet.

Andra delen – som uppenbart utgör bokens egentliga tyngdpunkt – ger sedan i en rad kapitel mera detaljerade redogörelser för ”kyrkans liv”, dvs. för kyrkans aktuella verksamheter och uppgifter i kyrkovetenskaplig belysning. Här behandlas liturgik, homiletik (förkunnelsen), kateketik (undervisning), diakonik, kyrkorätt, ekumenik och spiritualitet. Några av dessa kapitel är särskilt intressanta, dels för att de ger en så ovanligt rik information (Anders Ekenberg, ”Den heliga mötesplatsen”), dels för deras originella grepp. Till den senare kategorin hör Alf Härdelins ”Den kristna existensen”, bokens avslutande kapitel, som ger en god inblick i den kristna spiritualiteten.

I denna del av boken framkommer emellertid också den begränsning som med nödvändighet ett rkovetenskapligt betraktelsesätt medför. En historiserande framställning gör kapitlen om Kyrkans liv på sätt och vis egendomligt abstrakta och utan förbindelse med den konkreta värld där detta liv aktualiseras, respektive konkretiseras. Anders Ekenberg antyder problemet i slutet av sitt bidrag: ”I vilken mån erbjuder gudstjänsten tillräckliga objekt och tillräckligt material för identifikation med kyrkan i den moderna världen? Så kan en av de många angelägna frågorna formuleras.” (s. 200). En liknande fråga kunde ställas exempelvis i de utmärkta kapitlen om den kyrkliga förkunnelsen (Alf Härdelin) och undervisningen (Rune Larsson).

Den avgörande frågan är hur kyrkan skall kunna ge allt bättre uttryck åt Kristusmysteriets närvaro i kyrkans kropp mitt i den konkreta världen. En s.k. pastoralteologi i modern bemärkelse såsom den exempelvis planerats och skisserats av Karl Rahner för de fem banden Handbuch der Pastoraltheologie (Freiburg 1964-1972) med underrubriken ”Praktisk teologi för kyrkan i samtiden”, ger en fingervisning om hur teologin själv kan reflektera över det sätt på vilket kyrkan fullbordar sin mångfasetterade uppgift. Två smärre anmärkningar kan kanske vara till nytta för en kommande upplaga. Stephan Borgehammars begreppsbestämning av kyrkan som communio i anknytning till Andra vatikankonciliet kan enligt den nya rundskrivelsen Redemptoris missio (1990) med hänsyn till den aktuella inter-religiösa dialogen i viss mån vidgas (jfr s. 267 i detta nr av Signum).

Stickordet ”votivmässa” i den liturgiska ordlistan i slutet av boken kan differentieras. Det finns votivmässor ”till förmån för något speciellt ändamål” (exempelvis för fred). Det finns emellertid även en annan genre som avser att fördjupa tron på ett mysterium (exempelvis votivmässan till Treenigheten m.m.).