Kyrkobesöken i Storstockholm

Sedan 1966 företar Religionssociologiska institutet varje år söndagen före domssöndagen en räkning av alla gudstjänstbesökare i Storstockholm. Under senare år har denna också omfattat fredag resp. lördag för de samfund som firar gudstjänst dessa dagar, muslimer, judar, adventister men även katolska mässbesökare på lördagseftermiddagen.

Denna serie är både lång och sannolikt tämligen komplett, varför den tillåter vissa slutsatser om utvecklingen över tid. Räkningen den 16 nov 1980 redovisades något mer ingående än tidigare och var därför av extra intresse.

Under hela tiden har också deltagarna i söndagsskolan räknats, och tendensen är entydig: 1980 års siffra var endast en dryg fjärdedel av 1966 års. Tillbakagången för de traditionella samfunden är ännu större. Förra året svarade mormonerna för en sjundedel av söndagsskoldeltagarna. Om vi bortser från söndagsskolan finner vi att i slutet av 60-talet totalantalet besökare höll sig kring 38 000. I början av 70-talet skedde en klar ökning och sedan 1973 har antalet hållit sig runt 45 000, utan några tydliga tendenser till förändring sedan dess. Denna ökning faller huvudsakligen på gudstjänster eftermiddag och kväll och sammanfaller med u-veckans tillkomst, inom vilken räknesöndagen faller. Det finns möjligen en tendens att de senaste åren andelen besökare eftermiddag och kväll åter sjunker till den tredjedel av samtliga som var normalt före 1973.

Svenska kyrkan, frikyrkor, övriga

För tidigare år finns indelningen i besökare i Svenska kyrkan, frikyrkorna resp. ”övriga” endast för förmiddagsgudstjänsten. I slutet av 60-talet gällde så gott som hälften av besöken Svenska kyrkan, ca 12 000. Frikyrkorna samlade ca 10 000, och ”övriga”, dvs. ”invandrarsamfund”, ”profetrörelser” och mindre grupper, ca 3 000.

Under- 70-talet har fördelningen på Svenska kyrkan och frikyrkorna varit tämligen jämn. De första åren på 70-talet gick kyrkobesöken tillbaka kraftigt, medan de frikyrkliga ökade några år in på 70-talet. De senaste tre åren har antalet frikyrkobesökare varit ca 2 000 fler än Svenska kyrkans, ca 13 000 resp. ca 11 000. Det finns givetvis avsevärda variationer från ett år till ett annat, beroende på gudstjänstutbud, väderlek etc. Denna variation synes vara större för gruppen ”övriga”, vilket möjligen också kan bero på att ”täckningen” till följd av bristande information varit mer eller mindre fullständig. Den allmänna tendensen för denna grupp är dock entydigt ökande, från ca 3 000 i slutet av 60-talet till ca 5 000 under senare hälften av 70-talet. Svenska kyrkans andel av förmiddagsgudstjänstens besökare har minskat från nästan 50 % i slutet av 60-talet till 37-38 % de tre senaste åren.

Vill vi jämföra enskilda samfund har vi tillgång till uppgifter för det totala antalet gudstjänstbesök, alltså också eftermiddag och kväll. Svenska kyrkan samlar givetvis de flesta, sedan 1977 ca 16 000, fyra besökare av elva, de närmast föregående åren ung. 18 000. Sedan 1975, den period vi närmare analyserar, har Pingströrelsen haft det klart näst största antalet besökare, genomsnittligt drygt 10 000, mellan 20 och 25 % av alla gudstjänstbesök. På tredje plats Svenska Missionsförbundet, ca 4 000, 8-10 %. Under de senaste sex åren finns inga entydiga tendenser till ökning eller minskning för dessa samfund.

För andra frikyrkor har siffror publicerats endast för de två senaste åren. 1980 hade Svenska Baptistsamfundet 1223 besökare, Frälsningsarmén 1151, en minskning med hundra resp. två hundra från 1979. Övriga frikyrkor samlade tillsammans 2 600 besökare.

Gruppen ”övriga”, som 1980 hade drygt 9 000 besökare, domineras av Jehovas vittnen och katolska kyrkan. Fem av de sex senaste åren har JV haft fler besökare av de båda. Genomsnittet rör sig om 2 700 resp. 2 500. För båda finns en svag tendens till ökning, snarare något starkare för katolska kyrkan som i jämförelse med föregående år ökat, alla år utom ett. 1980 års siffra var 2 744, 6 % av samtliga, mot JV:s 2 942. Gruppen ”övriga” samlade drygt 20 % av samtliga gudstjänstbesökare. Mer än ett tusen noterade också de ortodoxa och österländska kyrkorna tillsammans. Lika många, 1070, räknades också hos mormonerna, men då inklusive 400 söndagsskolbesök.

Gruppen övriga har tvivelsutan ökat relativt och absolut under 70-talet. Det förefaller som om det i fråga om gudstjänstbesökare kan särskiljas två ung. lika stora grupper. Dels traditionella kyrkor och konfessioner, som dock är relativt ”nya” i Sverige, alltså katolska kyrkan, de österländska kyrkorna, den judiska församlingen, muslimerna. Å andra sidan de ”profetiska” rörelserna som JV och mormoner, plus en rad mindre grupper, Kristen Vetenskap, Kristet Samfund, Hare Krishna etc. … De mindre grupperna av båda kategorierna hade tillsammans 1 700 besökare.

Storstockholm

Av områdets 1,5 milj. invånare besöker ung. tre procent gudstjänsten. Det mest påfallande i de siffror som nu samlats in under femton år är deras vittnesbörd om den tilltagande religiösa pluralismen i storstaden. I början av perioden var fortfarande Svenska kyrkan dominerande, samlade nästan hälften av gudstjänstbesökarna på förmiddagen. Nu är Svenska kyrkan en klar minoritetskyrka: hur vi än räknar kommer endast något mer än vart tredje kyrkobesök på Svenska kyrkan.

I Storstockholm har frikyrkorna stärkt sin ställning, men detta förefaller att helt kunna tillskrivas Pingströrelsen och Missionsförbundet, som också i förhållande till antalet medlemmar i Storstockholm har påfallande många besökare. För Pingströrelsen något fler än församlingsmedlemmarna i området. (Här finns givetvis åtskilliga dubbelbesök på söndagen), för SMF ca 70 % i relation till medlemsantalet.

De fyra katolska församlingarna i Storstockholm hade vid utgången av 1979 tillsammans knappt 14 000 medlemmar, av vilka alltså 20 % besökte mässan. För första gången samlade de österländska kyrkorna 1980 mer än tusen besökare, en ökning med en halv gång sedan föregående år.

Jehovas vittnen är i Storstockholm det fjärde största samfundet vad gäller gudstjänstbesök. Sedan 1976 har den snabba ökningen för hela landet upphört och detsamma gäller huvudstadsområdet. Totalt ökar dock de profetiska rörelserna liksom andra smågrupper sin andel av besökare.

I Storstockholms kommun har redan nyckelområden för den kyrkokommunala verksamheten som begravningsväsende och folkbokföring överförts till civil huvudman. Kunde man inte börja med att helt avskaffa statskyrkosystemet i Stockholm, där dess sociala bas, som framgår av ovanstående, är synnerligen smal?