Kyrkornas bidrag till EU-konventet

Konventet om den Europeiska unionens framtid, under ledning av den förre franske presidenten Valéry Giscard d´Estaing, är bl.a. en reaktion på den kritik som länge funnits mot bristande demokratisk och folklig förankring av unionen, vilket har medfört en tilltagande misstro mot EU i medlemsländerna. Misstron har också spritt sig till de nya kandidatländerna, där den tidigare entusiasmen inför medlemskapet falnat och förbytts i en allt kraftigare folklig opinion mot ett medlemskap. Denna negativa opinion hotar att resultera i en majoritet för motståndarna mot ett inträde vid de folkomröstningar som planeras i flertalet kandidatländer. En viktig uppgift för konventet är att formulera någon form av konstitutionell text som skall garantera demokrati, helst ökad demokrati, och effektivitet i den utvidgade gemenskapen.

Konventets överläggningar och ställningstaganden baseras, förutom på synpunkter från dess ledamöter, representerande EU-kommissionen, EU-parlamentet och de nationella parlamenten, även på synpunkter och önskemål från the civil society, dvs. fackliga, ideella och religiösa organisationer. Dessa inbjuds att i olika former och fora lämna synpunkter på utformningen av den framtida Europeiska unionen, hur det demokratiska inflytandet och förankringen skall garanteras och hur en eventuell ”grundlag” för unionen skall utformas.

På kyrkligt håll pågår ett intensivt arbete för att bidra till att det framtida Europa formas till en kontinent som står upp för grundläggande kristna värden: människans unika värdighet, demokrati, tolerans, global solidaritet, hållbar utveckling, fred och frihet. Arbetet bedrivs dels i nationella, ofta ekumeniska grupperingar, dels av internationella kyrkliga organisationer. Många av bidragen redovisar konkreta krav på organisatoriska och administrativa reformer som syftar till att förbättra det folkliga och demokratiska inflytandet inom unionen.

En av bidragsgivarna är COMECE, samarbetsorganet för de katolska biskopskonferenserna i EU-länderna. Även biskopskonferenserna i ansökarländerna har sedan länge observatörsstatus där. Ett första utkast till ett bidrag till konventet har utarbetats av COMECE:s sekretariat. Det framhålls där inledningsvis att en förutsättning för att konventet skall nå framgång i sin strävan att bidra till att bygga ett framtida fredligt och demokratiskt Europa är ett brett deltagande i remissarbetet från medborgare och mångfalden av organisationer både i medlemsländerna och kandidatländerna. Konventets strävan måste vara att öka unionens förmåga att bidra till fred och välstånd i Europa och till utveckling, rättvisa och frihet i hela världen.

COMECE samlar sina synpunkter under fyra huvudrubriker. Den första rör mänsklig värdighet och fundamentala rättigheter. Man lovordar, trots invändningar mot enskildheter, unionens Charta om de mänskliga rättigheterna från år 2000 som en viktig milstolpe, eftersom den utgår från människans värdighet och placerar personen som centralgestalt för unionens handlande. För att ytterligare stärka den grund som lagts och för att bekräfta att offentlig makt inte är absolut rekommenderar COMECE att en framtida konstitutionell överenskommelse för EU bör erkänna den öppenhet och det absoluta annorlunda som är knutet till begreppet Gud. En referens till det Transcendenta utgör en garanti för den enskilda människans frihet. På tros- och religionsfrihetens område har Chartan ett i huvudsak individualistiskt angreppssätt. Det behöver kompletteras med dessa friheters kollektiva och institutionella dimensioner, inte bara som idag hos medlemsstaterna, utan också på EU-nivån.

Det andra huvudtemat behandlar solidaritet och det gemensamma bästa. COMECE understryker att europeisk integration är mer än bara ett ekonomiskt och politiskt val, det är synonymt med varaktig fred: inre fred som en följd av socialt och politiskt samarbete, yttre fred genom EU:s bidrag till global utveckling och konfliktlösning. Man framhåller att integrationen vilar på maktbalansen mellan EU:s institutioner och medlemsstater. Kommissionens nyckelroll måste bibehållas, men EU-parlamentet måste å ena sidan få full demokratisk legitimitet och å andra sidan kompetens inom områden som juridik och inrikespolitik, den gemensamma jordbrukspolitiken och den Europeiska utvecklingsfonden. De senaste världshändelserna visar betydelsen av ett enat Europa som i internationella sammanhang kan tala med en röst för att, med hjälp av sina dyrköpta erfarenheter, bidra till att konflikter löses genom dialog, samarbete, solidaritet och marknadsföring av mänskliga rättigheter istället för genom våld. I en framtida konstitutionell överenskommelse bör därför det gemensamma bästa vara en av kärnpunkterna och ett av målen för unionen. Gemenskapsmetoden måste upprätthållas och utvecklas för att alla medlemsstater, både stora och små, ska kunna dela det gemensamma goda.

Den tredje punkten handlar om subsidiaritet och delaktighet. COMECE framhåller att samhälleliga utmaningar inte kan lösas enbart med ingripande av politiska institutioner. Det är nödvändigt att konsultera olika sektorer i samhället och söka samarbete med dem. Organisationer på lägre nivåer kan fylla en stödjande funktion. Det politiska ledarskapet måste erkänna denna roll och bygga på styrkan av tillgänglig erfarenhet och kunskap inom dessa sektorer. Subsidiaritetsprincipen är tillämpbar på varje aspekt av samhället. Den bygger på att värdigheten hos varje person och hennes relationer erkänns, med början hos familjen som samhällets baselement.

Det avslutande stycket behandlar kyrkornas och EU:s delade ansvar. Allt eftersom EU integrerar, utvidgar och konsoliderar sin roll som världsaktör i en tid av snabba teknologiska och vetenskapliga framsteg blir det nödvändigt att nå bortom klassiska politiska frågeställningar till mer fundamentala begrepp och värderingar, såsom mänsklig värdighet, solidaritet, familjeliv eller tjänande i världen. Religionerna har i århundraden byggt upp en tradition att främja de värden som är fundamentala för de mänskliga villkoren i en föränderlig värld. De har förmågan att inspirera till förnyelse av samhälle och ledarskap. Religiösa, andliga och intellektuella rörelser har format vårt medvetande om kultur och identitet idag. De knyter samman människor genom seklen och är som inspirationskälla ett levande arv som måste föras vidare in i framtiden. Genom att tjäna samhället inom områden som utbildning, kultur, medier och socialt arbete spelar kyrkor och religiösa gemenskaper en betydelsefull roll för att främja ömsesidig respekt, delaktighet, medborgaranda, dialog och försoning mellan Europas folk, men också för hela den mänskliga familjen. Därför måste, i en framtida konstitutionell överenskommelse, betydelsen av de stora religiösa, andliga och intellektuella rörelserna och traditionerna erkännas som ett levande arv av betydelse för vår tid och för Europas framtid. Överenskommelsen måste också garantera möjligheten av en strukturell dialog mellan EU:s institutioner och kyrkor och religiösa gemenskaper. Varje medlemsstat i EU har utvecklat konstitutionella uttryck för relationerna mellan kyrka och stat som återspeglar sociala, demografiska och historiska förhållanden. EU:s respekt för den fundamentala betydelsen av dessa relationer erkänns i Amsterdamfördragets deklaration nr 11, vilken också uttrycker EU:s respekt för kyrkors och religiösa gemenskapers interna organisation. En framtida överenskommelse måste inkorporera denna deklaration som ett uttryck för EU:s respekt för kyrkors och religiösa gemenskapers status som den erkänns av varje medlemsstat.

COMECE avslutar med att konstatera att den katolska kyrkan har stött den europeiska integrationsprocessen från begynnelsen eftersom EU:s ändamål ”först och främst är att tjäna allas gemensamma bästa för att garantera rättvisa och harmoni”. De värderingar och principer som har varit vägledande för integrationsprocessen, människans värdighet, solidaritet och subsidiaritet, erkänns och främjas av kyrkans sociala undervisning.