Kyrkohistoria som säljer

Susan Howatch skriver kyrkohistoria som vore det tantsnusk. Och hon har rönt sådan framgång att hon kunnat bekosta en lärartjänst i teologi och naturvetenskap vid universitetet i Cambridge.

Hittills har hon färdigställt en serie romaner kring den anglikanska kyrkan. De utspelar sig i den påhittade staden Starbridge mellan 1930-talet och 1970-talet. Hon tar upp skilsmässolagen, klosterväsendet och oxfordrörelsen, den liberala teologin, honest-to-God-debatten, helbrägdagörelse och kyrkans inställning till den sexuella lössläpptheten.

I en intervju för Publishers Weekly har Howatch berättat om vad som drev henne att skriva Starbridgeromanerna: ”Jag ville skriva om präster med stake i. Jag var så trött på att se präster bli framställda som karikatyrer. De är mänskliga precis som alla andra.”

Visst har Howatch skildrat präster med både hjärta, själ och kraft. Hon har också skildrat deras fruar, barn, föräldrar, chefer, fiender och offer på ett sätt som får konventionellt tantsnusk att förblekna.

Eller vad sägs om detta? En biskop skiljer sig för att i hemlighet viga sig med sin sekreterare. En munk lämnar klostret och gifter sig med en kvinna som är ung nog att vara hans dotter. En präst har ett utomäktenskapligt förhållande med en kvinna i societeten. En annan präst beställer en erotiskt utmanande skulptur som ska pryda platsen utanför kyrkobyggnaden. En prästkandidat hypnotiserar kvinnor för att älska med dem. En biskop som nyligen blivit änkling förför en jämnårig kvinna, änkan efter hans kollega.

Men även om prästerna är svaga i köttet är de starka i anden. När de märker att de gör misstag och löper risk att bli offer för ondskan, griper de tag om krucifixet. De ber och de vänder sig till erfarna själasörjare. Då får de kraft att rätta till sina fel.

De tre första av Starbridgeseriens sex delar finns översatta till svenska. De heter Glansbilder (Glittering Images, AWE/Gebers 1988), Bländverk (Glamorous Powers, AWE/Gebers 1989) och Segrarens lön (Ultimate Prizes, AWE/Gebers 1990), alla i översättning av Disa Törngren. Böckerna sålde inte tillräckligt bra i Sverige för att förlaget skulle finna det lönsamt att fortsätta utgivningen. Men i Storbritannien och USA blev Starbridgeserien en succé. De tre första delarna följdes av Scandalous Risks, Mystical Paths och Absolute Truths. I den anglikanska kyrkans hemländer har serien sålt i över 20 miljoner exemplar.

Susan Howatch föddes i Surrey nära London 1940. Hon flyttade till USA på 1960-talet. Där gifte hon sig och fick en dotter. Med tiden blev hon känd som författare av tantsnusk. Underhållningen var så att säga lättsmält. I början på 1980-talet skilde sig Howatch och återvände till Storbritannien, där hon började läsa kyrkohistoria och systematisk teologi. Som en följd av det genomgick hon en omvändelse till kristendomen. I likhet med sin landsman C. S. Lewis kom hon till den kristna tron på förnuftets väg. Att bekänna sig till den kristna läran blev för henne ett intellektuellt ställningstagande, inte ett känslomässigt.

Susan Howatch låter kyrkan finnas i händelsernas centrum. Inte bara kyrkobyggnaden står mitt i byn. Kyrkans män och kvinnor är placerade mitt i sin samtid. Hennes fiktiva gestalter lever tillsammans med faktiska personer.

Huvudpersonerna i Starbridgeserien är tre präster som representerar olika riktningar i den anglikanska kyrkan: protestanter, medelvägare (middle-way) och anglokatoliker. Charles Ashworth är berättare i två av seriens böcker, den första, Glansbilder, och den sista, Absolute Truths. Han tillhör den konservativa falangen av middle-way. John Darrow, föreståndare för ett benediktinskt kloster, är huvudperson i bok nummer två, Bländverk. Han är klärvoajant mystiker, en religiös agent 007 med rätt att hela.

I Segrarens lön introducerar Howatch den tredje centrala gestalten i Starbridge-serien, Neville Aysgarth. Han är protestant och inspirerad av liberala teologer som Charles Earle Bell och George Raven.

De sex romanerna är en mäktig fresk, en exposé över den anglikanska kyrkans liv i vår tid, skildrat genom tre spännande temperament. En känsla av saknad smyger sig på mig när jag läser Howatch. Tänk att få träffa en lika strålande själasörjare som fader Darrow eller få lyssna till en lika karismatisk predikant som Aysgarth! Men jag saknar också levande prästporträtt i den svenska litteraturen. Efter Bo Giertz har ingen skildrat prästens passionerade förhållande till sitt arbete. Istället har vi fått hålla tillgodo med urvattnade prästparodier.

I Starbridgeromanerna ägnar Susan Howatch långa partier, ofta skrivna som dialoger, åt att diskutera förhållandet mellan psykologi och vetenskap å ena sidan och religiösa föreställningar å den andra. Ofta roar sig hennes huvudpersoner med att överföra sina tankar från ett religiöst språk till ett vetenskapligt och tvärtom. De pendlar mellan det johanneiska och det jungianska. Howatch tar upp frågan om det psykologiska språkets betydelse i en intervju för den kristna tidskriften Touchstone (nummer 2 år 1999): ”Psykologin är ett verktyg som man kan använda för att lättare komma in i kristendomen. Om du säger till icke-troende som inte vet något om kristendomen: den enda vägen till Fadern är genom Jesus, så kommer de att svara dig: vad fan snackar du om? Men om du säger: vill du vara välintegrerad, vill du känna dig hel, lycklig och i kontakt med ditt djupare själv? då kommer de att lyssna på det och relatera till det.”

Howatchs förmåga att medvetet pendla mellan de två språken har gjort att Starbridgeromanerna används som handböcker i själavård och som arbetsmaterial på reträtter. Och efter att ha avslutat Starbridgeserien har Howatch gett sig i kast med att skildra den anglikanska kyrkan idag. Två böcker i den nya S:t Benetserien har redan kommit ut och en tredje är på väg. Både Wonder Worker och The High Flyer koncentrerar sig på prästens roll som helbrägdagörare och på församlingens stora uppgift som förbedjare.