Lantpräster på 1700-talet

Det svenska 1700-talet har av historieforskningen uppmärksammats som ett dynamiskt skede i det svenska agrarsamhället: Begynnande skiftesreformer, tilltagande ekonomisk differentiering inom bondeklassen, ”upptäckten” av fattigdomsfrågan – för att bara nämna några exempel. Historiker har på senare tid även studerat lokalsamhället och dess administration, makthavare och relationer till centralmakten. Tveklöst var prästen, den lokale kyrkoherden, en av lokalsamhällets viktigaste personer och ämbetsmän. Han var församlingens andlige herde och vårdare, men också centralmaktens språkrör, kontrollant av sockentiornas leverne och kristendomskunskaper, men kunde även vara församlingens talesman gentemot centralmakten.

I en nyligen framlagd doktorsavhandling i historia, Lantprästen, studerar Carin Bergström prästernas, främst kyrkoherdarnas, verksamhet i Oland-Frösåkers kontrakt i norduppland under åren 1720-1800. Undersökningen behandlar inte deras andliga omsorger utan begränsas till deras världsliga åligganden.

Bergström gör en omfattande inventering av prästernas arbetsuppgifter. Hon studerar deras roll som förmedlare av Kungl. Maj:ts kungörelser och ansvariga för sockenmagasin. Hon undersöker kontraktsprostarnas ämbetsåligganden, kyrkoherdetillsättningar, prästerskapets försök att inrätta en organiserad skolundervisning och kyrkoherdarnas ordförandeuppdrag i den allt mer betydelsefulla sockenstämman. Undersökningen visar att prästernas världsliga arbetsbörda och betydelse tilltog under perioden. Exempel anförs på att prästerskapet genomgick en professionaliseringsprocess: pastoralexamen kom att krävas för tillträde till kyrkoherdetjänst och prästerna började göra åtskillnad mellan privata dokument och ämbetshandlingar. Kyrkoherdarnas framskjutna position inom prästeståndet under frihetstidens riksdagar, tidigare noterad i den politiska historien, hade sin grund i lantprästens höjda status i pastoratet. Bergström håller för troligt att en förskjutning ägde rum i prästens funktion, större vikt kom att läggas vid dennes världsliga åligganden på bekostnad av de religiösa. Hon visar även att adeln hade ett oväntat stort inflytande över kyrkoherdetillsättningarna också i de pastorat där församlingen/domkapitlet eller kungen formellt avgjorde vem som skulle få tjänsten. Vid mitten av 1700-talet kunde familjen de Geer tillsätta prästerna i hela nordöstra Uppland, trots att den inte hade patronatsrätt över alla socknarna.

Avhandlingen är läsvänligt skriven och innehåller ett omfattande bildmaterial. Den ger en levande bild av 1700-talsprästens öden och verksamhet. Undersökningens ämne och resultat är tveklöst intressanta, och författaren gör vissa givande resonemang om lantprästens funktion relaterad till agrarsamhällets förhållanden och förändringar. Samtidigt uppvisar avhandlingen märkbara begränsningar. Faktauppgifter beläggs inte tillräckligt. Författaren kan dra slutsatser utan att övertygande underbygga dem. Hon låter kyrkoherde Alners autobiografi vara den väsentligaste källan till avhandlingens avslutande och positiva bild av det sena 1700-talets präst – ställd som kontrast till en skildring av en burdus och obildad prästman från seklets tidigare decennier utan att ens omnämna källans eventuella tendens. Avhandlingen är till stora delar en ren beskrivning av prästernas arbetsuppgifter. Författaren skulle ha vunnit åtskilligt på att strama åt dess deskriptiva partier, utveckla resonemangen om undersökningens resultat och, mer än vad som är fallet, sammanbinda dem med den allmänna utvecklingen i 1700-talets agrarsamhälle. Samtidigt fyller Bergströms avhandling en väsentlig lucka i svensk historiografi och framtida forskning kommer att dra nytta av hennes resultat. Som redan påpekats är avhandlingens huvudresultat att 1700-talskyrkoherden fick ett ökat världsligt inflytande och höjd status. Detta behöver emellertid inte innebära att deras samhällsställning förbättrades. Prästernas religiösa auktoritet torde ha varit viktigast. Om denna fick en relativt sett minskad betydelse kan prästens samhällsställning och auktoritet i själva verket ha försvagats. Bereddes här marken för 1700- och 1800-talens utomkyrkliga väckelser?