Lars Cavallin 1940–2017

En av den svenska katolicismens markanta personligheter, teologie doktorn, monsignore Lars Cavallin, har gått ur tiden. Han föddes av lutherska föräldrar och i en släkt där det fanns gott om teologer, präster, språkvetare och jurister. Hans mors djupa fromhet präglade honom. Hon var danska, dotter till en av ledarna för Indre Mission i den danska Folkekirken. Hon konverterade till den katolska kyrkan 1958, några veckor före sin son Lars.

Från barnaår led Lars av svåra problem med hjärtat, och han var under flera perioder helt sjukskriven. Han blev två gånger by-pass-opererad utan framgång, och efter en livshotande kris blev han 1988 en av Sveriges första patienter som hjärttransplanterades, en operation som lyckades väl och gav honom ytterligare 29 levnadsår, även om sjukdomen alltid inskränkte hans fysiska krafter.

Efter studier i Göteborg och Rom prästvigdes han i Stockholm 1968. Han verkade som kaplan i Malmö och senare som kyrkoherde i Visby, Göteborg och som domprost vid Sankt Eriks domkyrka i Stockholm. Under sina sista år, som i hög grad präglades av sjukdomen, bodde han hos sin bror diakonen Samuel och sin svägerska Stella i Kored, Alboga, några mil nordost om Borås, där han in i det sista kunde leva ett fullvärdigt liturgiskt liv och fira mässan, på slutet sittande i sin rullstol.

Utöver sin prästtjänst var Lars verksam som författare och översättare. Hans doktorsavhandling 1974 behandlade den inflytelserike tyske protestantiske patristikern och dogmhistorikern Adolf von Harnack (1851–1930) och dennes syn på dogmutvecklingen i fornkyrkan. Lars Cavallin var lidelsefullt engagerad som lärare i dogmatik och lyckades med sin medryckande (man kan utan överdrift säga passionerade) framställningskonst göra de klassiska lärostriderna i fornkyrkan begripliga och relevanta för det kristna livet i dag. Bland hans böcker märks Påvar i modern tid (2006) och Benedictus XVI. En teologisk introduktion (2009). Han översatte också med stor sakkunskap den stora Katolska kyrkans katekes (första upplagan 1996) och en lång rad andra kyrkoofficiella dokument.

Lars Cavallin vittnar i den del av sitt testamente som är offentlig om sin livslånga förtrollning (hans eget ord) inför inkarnationens, korsets och uppståndelsens mysterium: att Jeschua Bar-Josef, Marias son, verkligen är det gudomliga Ordet. Den Gud som är och ger del av sitt vara till skapelsen och till allt levande har trätt ut ur sin tystnad och kommit till jorden, denna prick i universum, där han levt det mänskliga livet men utan vår själviskhet och så visat vem Gud är: den Gud som är ”Du” i förhållande till Faderns ”Jag” och som utger sig intill den yttersta fattigdomen, den ende som i sitt innersta är ett förbehållslöst liv för ”Dig”, så att ”vi” över huvud taget är en möjlighet.

Lars Cavallin sade utan reservationer och med stor glädje ja till allt som den katolska kyrkan lär att det är uppenbarat av Gud, och det var hans livs lycka att förkunna, besjunga och utlägga trons mysterier och han önskade att alla ville anstränga sig för att tränga in i dem i djup och allvarlig reflexion. Han menade att en sådan seriös teologisk möda borde vara den katolska kyrkans särskilda bidrag här i vårt land.

Vi minns Lars Cavallin som den hängivne prästen, själasörjaren, teologen och förkunnaren, som konkret illustrerade det paulinska ordet om att kraften fullkomnas i svagheten.

Anders Piltz är präst i Dominikanorden, professor emeritus i latin vid Lunds universitet.