Läsvärd kommentar med fel titel

Svenskspråkiga kommentarer till böcker i Gamla testamentet är vi inte bortskämda med, särskilt om de också håller en vetenskaplig nivå. Första upplagan av denna kommentar till Andra Mosebok (Exodus) kom ut 1993 och nu ges den ut i en andra, reviderad och utökad upplaga. Författaren är teologie doktor och har under flera år varit direktor för Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem. Han är särskilt väl förtrogen med judisk bibelutläggning, vilket märks på varje sida.

Boken är inte en kommentar vers för vers, utan tar upp de centrala händelserna i Exodus, alltså främst uttåget ur Egypten och förbundsslutet med laggivningen vid Sinai. I långa stycken är den dock så detaljerad att den kan användas som en heltäckande kommentar. I de utförliga noterna redovisas ett gott urval ur den senaste exegetiska litteraturen.

Författarens intresse är främst bibelteologiskt, vilket innebär att den religionshistoriska aspekten får mindre uppmärksamhet. I samband med de egyptiska plågorna ägnas dock den egyptiska religionen ett visst intresse, och noterna visar att författaren inte är obevandrad på detta område. Huvudintresset kan nog sägas vara mötet mellan judar och kristna i senare tid, och inte oväntat utsätts den så kallade ersättningsteologin för en häftig kritik. På många sätt är det en utmärkt kommentar, som kan läsas med behållning även av den bibelintresserade allmänheten. Som kursbok i det akademiska studiet är den inte avsedd.

Min främsta invändning gäller underrubriken: Andra Moseboken i judisk och kristen tradition. Den judiska traditionen uppmärksammas förvisso – det är citat från Talmud på nästan varje sida. Men judendomen är inte identisk med rabbinismen, och en så central judisk teolog och filosof som Filon nämns bara i förbigående.

Ännu sämre är det med den kristna traditionen. Larsson redovisar pliktskyldigt de gånger i Nya testamentet som citat görs från Exodus, men därvid stannar det. Om någon senare kristen författare förekommer, då är det Luther. Att Mose och hans liv spelade en stor roll i fornkyrkan och att den kanske främsta fornkyrkliga kommentaren till denna bibelbok – tillika en mystikens klassiker – också är översatt till svenska och alltså lätt tillgänglig (Gregorios av Nyssa, Mose liv, översatt med inledning och kommentar av Sten Hidal, Artos, 1991) nämns inte. Det är synd, ty det snäva etnocentriska perspektivet i den rabbinska Mosebilden kunde med fördel ha kompletterats av att Mose här framstår som den store mystagogen. Nu skriver författaren i förordet till denna upplaga, att han särskilt vill belysa de judiska kommentarerna, eftersom de är mindre kända, men eftersom Gregorios av Nyssa i hög grad bygger på Filon, så belyses genom honom även den judiska Mosebilden. Om underrubriken hade formulerats som Andra Moseboken i rabbinsk och nytestamentlig tradition, hade den givit en korrekt varuinformation.

Är man endast medveten om denna begränsning, är boken i hög grad läsvärd.